Våga vägra bara ben!

Jag gillar mina stödstrumpbyxor. Och jag skäms inte för att erkänna det. Har man ett jobb som innebär att man står upp 90% av tiden och ben som inte gillar värme är de guld värda. Jag sliter just nu på mitt sista par. De har hål precis överallt, men jag blankvägrar ta av mig dem. Trots att det ser mer än lite skabbigt ut och att det smärtar något ofantligt när det smätter till då något av hålen expanderar. Känns ungefär som att bli träffad av en gummisnodd som någon skjuter iväg. Eller att bli skjuten i benet av en häftpistol. (Jag har erfarenhet av båda dessa händelser, så jag vet vad jag talar om.) Det spelar dock ingen roll. Känslan av att bli konstant kramad överallt (utom där de är trasiga då då) är obeskrivlig. Våga vägra bara ben!