Mardrömstatueringen

Jag har inga tatueringar. Det är inte så att jag på något vis är emot dem, men jag har valt att inte pryda min kropp med permanenta konstverk. Och jag har lovat mig själv att om jag någonsin gör det så kommer sagda alster befinna sig på en sådan plats att det kan döljas med kläder om så önskas. Mitt val. (Andra får göra precis som de vill, det lägger jag mig inte i) Därför blir jag så oerhört förvirrad när jag vaknar med en sprillans ny tatuering runt handleden. Den är inte speciellt snygg, det ska sägas. Motivet är en orm och en blomma som tillsammans slingrar sig kring vänster underarm, ungefär som ett armband. Missnöjd är jag. Ångerfull undrar jag hur jag egentligen tänkt, jag som bestämt sagt att detta aldrig skulle hända eftersom jag verkligen inte trodde det skulle bli lyckat. Och nu får jag ju rätt. Tatueringen är rent ut ful och dessutom placerad på ett ställe som jag -om jag varit vid mina sinnens fulla bruk- aldrig skulle ha valt. Suckade gnider jag mig handled och tänder lampan. När ögonen vant sig vid ljuset tittar jag på min nakna arm och ser: ingenting. Ljust grisrosa med en och annan liten prick, men ingen orm och ingen ros. Sällan har en dröm varit så verklig. Tack gode gud för att jag håller min katastrofalt dåliga smak och brist på omdöme till drömvärlden!