Kaffe to go

Idag skiner solen från en klarblå himmel. Så är det ju, som bekant, dock inte alltid. Häromdagen blåste det så att jag fick rikta hela min koncentration mot att hålla balansen på cykeln. Plötsligt hörde jag hur det rasslade till bredvid mig. Som om någonting hade lossnat från cykeln och släpades med. Döm om min förvåning när jag tittar ned och ser att seglandes på gatan bredvid mig är en kaffekokare! Kan den ha rymt? Tröttnat på sin tillvaro och i ett halvhjärtat självmordsförsök kastat sig av ett flyttlass? Eller är det helt enkelt så att folk nedskräpning i naturen nuförtiden inte har några som helst gränser?