Tänk om de läser alla mina tankar

Iaktagelse från arbetsplatsen: det finns två typer av människor som, betydligt oftare än andra, lyssnar väldigt noga när jag informerar om något, säger jaha och mmm och nickar så att jag i alla fall tror att de förstår innebörden av de ord som kommer ur min min. När jag är klar tittar de mig rakt i ögonen och ställer frågan vars svar jag just minutiöst givit. Vilka kategorier är det då som är överrepresenterade när det gäller denna konstiga vana. Jo, dels asiater, främst unga. Detta har jag fått förklarat för mig är kulturellt betingat och beror på att det i många länder är oartigt att säga nej. De vill alltså inte säga att de inte förstår. Okej, jag är med. Konstigt, men jag accepterar det. Den andra gruppen har jag dock mycket svårare att godta. Det är svenska män i övre medelåldern. De kan inte skylla på varken språkförbristningar eller kulturella skillnader. Först tänkte jag att det är jag som är otydlig eller kanske bara tror att jag säger saker -fast jag i själva verket bara tänker tanken. I så fall är det ju jättekonstigt att samtliga kvinnor och både yngre och äldre män verkar förstå mig precis. Läskigt med så många tankeläsare...