Gott Slut & Gott Nytt

Det går ju inte att bara förbise det faktum att det idag är årets sista dag. På något vi kräver ju detta en tillbakablick (jo, jag gillar årskrönikor).



Precis som 2009 inleddes året med en sjuhelvetes sjukdomsperiod. Sen framlevdes de följande 12 månaderna i ett tämligen hälsosamt tillstånd, åtminstone fysiskt sett. Min lilla hjärna har dock, som vanligt, roat sig med att livligt irritera sig över och klaga på det mesta från vansinniga mängder snö, kyla och is, Olympiska Spel, vardagsproblematik,Västtrafik, sommarvärme, jobb, flytt, brandlarm, fotgängare, hyresvärdar, telfonförsäljare, valet och jämna födelsedagar till fåniga saker som stått i tidningen samt allmäna idioter runt omkring mig. Nämen se där, 2010 i ett nötskal!

Nja, en hel del fantastiska grejer skedde ju också...inte ens jag kan vara bitter hela tiden, så: Tack för att du hängt med!

Nej, det ska INTE börjas i tid

Seriöst? Fyrverkerier klockan 05,45. Lite het på gröten? Klarade helt enkelt inte av avsaknaden av pålkranarnas fantastiska ljud?

Lapplisorna tar i med hårdhandskarna

Vadå, har ni inte ett sånt hemma?

Hur har jag kunnat missa detta? Det har kommit till min kännedom att vi har ett halvkaklat skidförråd i vår lägenhet! Och den där metallkonstruktionen vi köpte på Ikea, som jag trodde var en handdukshållare, visar sig vara ett skidställ. Fantastiskt!

Min blogg -mina regler

Det finns ställen där man absolut inte får ens hinta att man hör ihop med eller värdesätter ett visst företag. Bolag får helt enkelt inte nämnas med namn -då får det ju gratisreklam, hualigen. Som den obervante läsaren har märkt skiter jag fullständigt i detta här, speciellt när det gäller att racka ner på inkompetenta rörelser. Jag tänkte dock nu, helt utan skrupler, göra en helomvändning och lista företag/organisationer jag verkligen uppskattar. Bara för att här i BitterBettanland bestämmer jag reglerna!

• Karaokeparty.com -har ni inte besökt den siten än så gör det. Varför betala dyra pengar för singstar och andra dumheter när du kan få det gratis (och nästan gratis om du vill ha tillgång till allt). Jag kan inte hålla ton för fem öre, men det är fortfarande skitkul.


• Tidningskungen.se -för att de tänker ge mig en gratis prenumeration och det gillar jag. Köpte fö julklappar hos dem (mer än så säger jag inte såhär innan jul, vill ju inte förstöra överraskningen).
  
  
• På tal om julklappar. Vad ger man till den som har allt? Jo, ett bidrag i personens namn till Läkare utan gränser. En riktig hjälporganisation som faktiskt gör skillnad (inte bara vänder papper).

• Och när vi är inne på att hälpa andra: Droppen i Nordstan. Jättegullig personal. Är du frisk och inte dödligt rädd för nålstick: lämna blod. Vad är 20 min av din tid och en splitt sekunds smärta mot att rädda någons liv?

• Hallandstrafiken -för att de fattat vad service innebär. (Västtrafik föreslår på sin hemsida att man kan köpa ett presenkort hos dem i julklapp. Varför skulle man vilja vara så elak mot någon? Grannen söderut däremot, en tur hos dem skulle jag gärna ge bort till någon jag tycker om...)

God Jul önskar SJ

Luddigaste svaret i historien: "Vår ambition är att vi ska försöka säkerställa att jultrafiken går så bra som det överhuvudtaget är möjligt." Fritt översatt: Vi vill att vi ska bemöda oss (men kommer troligtvis inte orka bry oss) med att se till att tågen går överhuvudtaget, i alla fall de dagar då det inte är någon inkompetent person inblandad eller förekommer väder (som väder räknar vi kyla, värme, is och/eller snö, dimma, blöta löv, regn, solsken, vind samt alla icke redan nämnda former av nederbörd, temperaturändringar och ljusskiftningar). Även tekniska fel och allmänt sliten utrustning ser vi som någon annans fel och är inget vi tänker anstränga oss för att fixa så att resenärerna slipper bli lidande.

Glashalt -glasklart

Hur man vet att det är riktigt halt på gatorna: fyllona kommer överens med varandra om att dagens inkomster från Faktumförsäljning får gå till ett par broddar -inte sprit. (Jag stötte på den ena av dem en stund senare då han livligt diskuterade vilken typ av broddar som var bäst med två äldre damer. De verkade väldigt nöjda med att få dela med sig av sin expertis).

Om drömmar jag haft -och resultatet

Mardrömstatueringen

Jag har inga tatueringar. Det är inte så att jag på något vis är emot dem, men jag har valt att inte pryda min kropp med permanenta konstverk. Och jag har lovat mig själv att om jag någonsin gör det så kommer sagda alster befinna sig på en sådan plats att det kan döljas med kläder om så önskas. Mitt val. (Andra får göra precis som de vill, det lägger jag mig inte i) Därför blir jag så oerhört förvirrad när jag vaknar med en sprillans ny tatuering runt handleden. Den är inte speciellt snygg, det ska sägas. Motivet är en orm och en blomma som tillsammans slingrar sig kring vänster underarm, ungefär som ett armband. Missnöjd är jag. Ångerfull undrar jag hur jag egentligen tänkt, jag som bestämt sagt att detta aldrig skulle hända eftersom jag verkligen inte trodde det skulle bli lyckat. Och nu får jag ju rätt. Tatueringen är rent ut ful och dessutom placerad på ett ställe som jag -om jag varit vid mina sinnens fulla bruk- aldrig skulle ha valt. Suckade gnider jag mig handled och tänder lampan. När ögonen vant sig vid ljuset tittar jag på min nakna arm och ser: ingenting. Ljust grisrosa med en och annan liten prick, men ingen orm och ingen ros. Sällan har en dröm varit så verklig. Tack gode gud för att jag håller min katastrofalt dåliga smak och brist på omdöme till drömvärlden!

Hon fann Jesus!

Detta är bara för roligt för att inte dela med sig av. Kvalitetstidningen Aftonbladet slår så här i elfte timmen till med årets nyhet, ett julmirakel: Carina fann Jesus. Det finns bara så fantastiskt mycket underhållande aspekter i artikeln: alltifrån svaret på frågan om det är ett tecken från ovan "Inte fan vet jag" till historien om de ryska strippdockorna, "Inte riktigt samma sak.." (Nej, inte riktigt). Att expertkommentatorn heter Pop-Målle är ju bara en bonus!

Alla får påsar -ispåsar

Jag mötte en baglady idag. Hela vagnen var överbelamrad med väskor och påsar av olika slag. Cirka två meter innan vi passerade varandra såg jag en full liten påse dansande röra sig bakom henne. I ett ögonblick av hjälpsamhet, ja kanske till och med vänlighet, sa jag "Ursäkta, du tappade något". Damen vänder sig om och stirrar på marken. Där ser både hon och jag -en isklump. Till mitt försvar så den faktiskt ut som en påse, i alla fall på lite håll. Hon blev inte imponerad...

Varning för....vadå?

Den här påsen har prytt skrivbordet i vårt serverrum en längre tid nu (nej, det är inte någon som städar eller ens plockar undan där, någonsin -så funkar det hos oss).

Med all önskvärd tydlighet visar den ju att påsen ska inte befinna sig över ens huvud. Eller? Har jag missuppfattat det hela nu igen? Kan det vara så att man bli operasångare om man trär på sig den -men det är inte okej utan mikrofon, det syns ju tydligt på den vänstra bilden. Och vad säger till höger? Att man inte får krypa med en påse över huvudet? Seså, res dig upp så blir allt bra. Du kanske t o m blir musikalartist?

Lakanssträckartjosanmojängen -ett julklappstips!

Mannen med stort M och jag lever i ett modernt hushåll. Vi har delat upp vardagssysslorna som så att jag ytterst sällan dammsuger mot att han endast i undantagsfall behöver hantera tvätt. Därmed passar denna skylt i tvättstugan oss alldeles förträffligt. Instruktionerna tillhör lakanssträckartjosanmojängen som jag naturligtvis inte kan leva utan.
Nu är det så att vi inte har någon byrå och grannfrun vet jag inte ens vad hon heter (så då hade det varit lite ansträngt att behöva be henne om hjälp med tvätten). Så i slutändan kan Mannen med stort M kan tacka sin lyckliga stjärna att huset är utrustat med en lakanssträckartjosanmojäng så att han får läsa tidningen i fred!

PS Notera att detta tydligen är " en utmärkt presentartikel". Kan ju va bra att komma ihåg såhär ju julklappstider...

Arbetsmiljöförstörelse

Klockan är 07.19. Termometern visar -11grader. Cirka 15 pers väljer att stå precis utanför min arbetsplats och röka. Det skiter jag egentligen i, folk får väl göra vad de vill (även om det är väldigt lustigt att det är på detta sätt de väljer att tillbringa den arla timman, själv hade jag gömt mig under ett varmt duntäcke om jag kunnat). Problemet är att vi har automatiska dörrar, sådana där vanliga hederliga som öppnar sig när någon kommer i närheten. Det dessa giftpinsentusiaster inte tycks inse är att eftersom de inte orkar ta två steg bort ifrån dörren står den konstant öppen och den inte alltför angenäma kyla sprids in i huset. Och ber man en person snällt ställa sig lite, lite längre bort, ja då gör de naturligtvis det. Sekunden efter kommer dock en ny som inte gör det. Följaktligen avnjuter jag därmed nu en arbetsmiljö närmare 30 grader kallare än vad jag själv finner rimligt. Aaaaah!

Kom nu ketchup...

Dagens tips: om man vill ha lite extra roligt när man lagar pastasås kan man använda sig av en konservburk som fått sig en rejäl smäll och sen öppna den lite hastigt. Hålet från konservöppnaren ger ett fantastiskt resultat, nämligen en tomatfontän! Nästan lika roligt som att se den röda kaskaden är att torka rent taket. Och golvet. Och väggarna. Och spisen. Och köksbänken. Och tröjan. och ansiktet. Och håret.

Ålderstecken

Det är orättvist att man blir sämre på att hantera bakfyllan ju äldre man blir. Själva alkoholen har jag inga problem med, men varför blir jag så förtvivlat seg i kroppen dagen efter intaget?

Man firar man

Nu blir jag glad på riktigt. Så här några dagar efteråt får jag reda på att årsdagen av mitt intåg i denna världen inte bara är toalettdagen utan också Internationella Mansdagen! Och det känns ju mycket mer passande. Jag gillar ju män i allmänhet (så jag firar gärna ihop med dem) och Mannen med stort M i synnerhet!

Sladdlöst i Göteborg

Gnällande tillhör ju min natur, därav denna bloggs befintlighet (vi kan ju se den som en liten kanal för att mina nära och kära inte ska vilja ta livet av mig. Här kan de ju helt enkelt välja om de vill ta del av klagan eller inte). MEN idag vill jag göra något för mig så ovanligt som att berömma Göteborgs stad. Att titta på väderleksprognoser är, trots att jag borde, inte det som står högst på min att-göra-lista. Min förvåning när jag vaknade i morse i en snötäckt stad var därmed total. Stressad som jag är på mornarna upptäckte jag dock inte detta förrän jag steg ut genom ytterdörren. Insåg tämligen raskt att det inte var idealt cykelväder, men då var det för sent för att ens överväga spårvagn. Ut och iväg alltså! Först slirade jag runt någon kilometer, men sen nådde jag kommungränsen. Shocken var total: cykelvägar renplogade hela vägen! Fantastiskt! Och detta för halv sju på morgonen. Stor eloge till Göteborgs snöröjare!

En skitbra toalettdag tillönskas alla!

Imorgon är det dags igen. Ska bli fantastiskt intressant att se hur gammal jag kommer bli i år. Jag vet att enligt födelsedatumet i det snart utgångna passet tar jag klivet in i mitt fjärde decennium (eller nja, det gör jag väl egentligen inte förrän dagen efter den stora bemärkelsedagen om man ska va petnoga), men det räknar jag med att fortsätta ignorera. Med undantag för en så god som någon anledning att fira och därmed sjujäkla fest misstänker jag att livet inte kommer förändras nämnvärt. Skönt.

Och förresten, tack mamma för allt den där dagen för 30 år sedan. Det var inte meningen att göra dig illa...

Låst läge

Jag skulle behöva lite assistans. Vad gör man när kombinationslåset går i baklås? Jodå, jag minns koden, det är bara det att den plötsligt inte fungerar längre. Kan eventuellt kanske kanske vara så att jag lyckats, helt av misstag ändra koden. Men det är såklart högst otroligt. Min gissning är felkonstruktion eller övernaturliga krafter. Lösning tack! I väntan på den går jag omkring med ett litet lås fastsatt på min ryggsäck (och är tacksam att detta inte hände när låset användes t ex på gymmet...).

Nära kokpunkten -men med ett konstant leende

Så frustrerad. Dagar som idag undrar jag verkligen över mitt yrkesval. Vad tänkte jag egentligen? Somliga är oförskämda och bara försöker få ut saker gratis och som serviceanställd är man ju så illa tvungen att hålla god min och göra det bästa av situationen. Men när någon klagar, får kompensation och säger att det är okej, bara för att lite senare klaga över samma sak igen och kräva mer -då har jag väldigt svårt att behärska mig. All min viljestyrka gick åt till att inte tala om för personen i fråga vad jag tycker om människor som honom.

Kan bara säga att jag redan nu tycker synd första bästa familjemedlem eller vän som kommer göra mig minsta lilla irriterad. Det är dagar som idag jag, även om jag ska försöak behärska mig, misstänker att reaktionen kanske inte kommer stå helt i proportion till orsaken...

Man undrar ju...

...vad som händer vid Amerikaskjulet. Hur kommer det sig att saker trillar över kajkanten där? Jag tror att någon insatt person borde ta och mäta om det kanske uppstått någon ny form av dragningskraft mot havsbotten just där. Eller har något tappat en stor magnet i vattnet?

När straffet kommer innan brottet

Min fascination över västtrafik finner inga gränser. Mannen hade ju i och för sig vett nog att säga upp sig, men hur är man egentligen funtad från början om man inte bara jobbar på sin fritid, utan dessutom gör det berusad. Detta bekräftar bara det jag länge trott: biljettkontrollanterna är onda människor som njuter av att sätta dit folk. Inte en chans att det handlar om att upprätthålla regler eller något liknande, här är det njutning av att plåga någon (som kanske eller kanske inte förtjänar det) och skadeglädje som gäller.

Det var dock inte som någon form av förutspått straff som Haggan deponerade vår soppåse (hon hittade inte miljöstationen, tänkte ta med dem hem istället, men glömde den på vagnen) häromdagen. Men jag uppskattar det ändå.

Skruvat preventivmedel

Senaste veckorna har känts som OS-tider. Den ena graviditeten efter den andra har tilkännagetts. Skillnaden är väl att alla har, av olika anledningar, varit oväntade -i alla fall för min del (inte för de mer inblandade personerna). Vet inte varför, men jag kom att tänka på detta när jag var och shoppade med Bror2 för ett tag sedan. Jag förstår i alla fall poängen med dessa byxorna nu (nej, ingen av oss köpte dem)...

Fisk är ju mat...

Vi tänkte gå ut och äta ikväll. Kikar lite på den valda restaurangens recensioner på nätet. Ser att "Djupträsket Kortfiskeområde" tydligen är något liknande man kan jämföra den med. Jaha, se där. Oväntat.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Haha, hur packad är man inte om man lyckas somna på puben -dessutom på ett sådant ställe att ingen upptäcker en? Schyssta kompisar den mannen måste ha... Och förresten, kompetent personal som kollar igenom lokalen ordentligt innan stängning också. Men ändå, jag kan bara föreställa mig hur den inlåste stackarn kände sig när han vaknade: ensam, bakfull och borttappad. Jag skrattar så jag gråter!

Tinnitus nu?

Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip... Det är en liten stund sen jag äntligen fick tyst på f-nskapet, men ljudet dröjer sig kvar i öronen. Varför, oh varför, måste folk ge sig på att pilla på saker de inte förstår ("Jomen, det är nog batteriet i brandvarnaren som ska bytas, jag rycker ur den här lilla sladden..."). Och varför, oh varför, måste det va så förb-nnat svårt att få tyst på ett fellarm? Hur i h-vete tänker man när man gör instruktionsboken till ett brandlarm lika tjock som en bibel och helt utan vettig ordning på innehållet! Om den varit logiskt upplagd hade man kanske kunnat hantera det j-vla ljudet lite lite bättre. Ingen verkar ha tänkt på att man inte riktigt är på topp, problemlösarmässigt, och därmed uppskattar rebusar, förvirrande bilder och konstiga ord när man är omgiven av ett ihärdigt pipande man inte kan rymma iväg från...

Det räcker inte med Lilla Grisen

Lika roligt varje gång: Fransmän på besök på jobbet. Den totala förvåning, shock och ibland ett uns av rädsla som står att läsa i deras ansikten när de inser att jag inte talar franska är fantastiskt underhållande. Förvirrade upprepar de det de nyss sagt, långsammare och med lite högre volym, i förhoppning att nu måste väl denna obildade kvinna ändå förstå. Men icke (Min franskutbildning sträcker sig så långt som till när min lågstadiefröken läste högt ur "Lilla Grisen i Paris". Alla barnen lärde sig säga nio på franska, men där tog det också stopp)! På något vis förstår vi ju alltid varandra till slut, med hjälp av nedskrivna siffor, hemmagjort teckenspråk och i värsta fall google translate. Deras misstänka känslor grundar sig därmed inte i en oro av att inte bli förstådd utan i förvåning att jag inte är kultiverad nog att kunna samtala på detta ädla språk. På väg mot gemensamma slutsatser njuter jag därför lite i smyg av att se paniken stiga hos dem, det är som om de inte i sin vildaste fantasi kunnat komma på tanken att det finns sådana barbarer som mig ute i världen!

Äventyrlig reklam

Vi har ju tidigare diskuterat min snuskiga fantasi här... Jag tycker dock ändå det är lustigt att ingen annan än jag verkar reagera på denna skylt i Apotekets fönster: "Länge leve Äventyret" och sen reklam för glidmedel... Vilken typ av äventyr är det de syftar på egentligen? och vad ska man göra med tandkrämen?

Rusning till systemet

Jo, men säkert. Det läs bli rusning till närmaste systembolag för alla som av misstag fått starköl och nu vill byta in den mot folkisar... Det tror jag också.

Fritt val

Dagens gissningslek: Vad har följande punkter gemensamt?

• Harry Potter
• Batman
• Lekstuga
• Jesus
• Älska mer!
• Y'all suck!
• Blä!
• Scotts
• Nalle Puh
• Led Zeppelin
• Ljus å kärlek
• Magnus den store
• Gammelsmurf
• Scooby-doo
• Ja gillar mat
• Åke Jävel
• Fåret Shaun
• GAIS
• Apan Apansson
• Din mamma
• Hitler
• Jultomten
• Svenska Kungen
• Fantomen
• Onanister för fred
• Indianerna
• Toblerone
• Mansgrisarna
• mig själv
• Knatte Fnatte Chatte
• Djungelpatrullen
• Joachim von Anka
• Fred Flinta
• Dilbert
• Älgen Hälge

Kanske idoler? Grejer som ligger en närmast hjärtat? Favoritseriefigurer? Nej, ovan nämna saker är alla exempel på vad svenska folket valt att skriva på sin valsedel. Detta är alltså det de använt sin demokratiska rättighet till. Kanske något för dem att tänka på när icke önskvärda partier får makt. Jaja, vad är det folk säger: största felet med demokrati är att alla får göra sin röst hörd -även de som inte borde få det.

Valhänt

Vad har hänt? Valet är snart över. Därmed kanske smutskastningen politiker emellan avtar något. Jag vet vad jag tycker, men valet hade varit ännu enklare om partiledarna kunde undvika att kasta skit på varann i åtminstonde 5 minuter. Det är så otroligt mycket mer intressant att höra vad ett parti står för och tycker sig göra bra istället för tjatet om vad företrädarna för det andra blocket gör dåligt.

Bromsspår

För att det är roligt att översätta...

Mitt glassiga jobb

Dags för en liten lektion från verkliga livet: om man packar glass i en resväska har den en förmåga att smälta och rinna ut i resväskan. Detta torde vara något de flesta känner till, men dagens händelse har visat att denna slutsats inte kan förutspås utan måste upplevas av somliga. Jag är så tacksam att jag får träffa så många olika intressanta och intelligenta människor på min arbetsplats!

En könslig fråga?

När det inte går något intressant över huvudtaget på TV visar jag min vänliga sida och låter Mannen med stort M välja kanal. Går det någon form av skidsport väljer han utan tvekan denna. Såhär under sommaren är utbudet av idott på snö dock något begränsat och då är det tur att Finnkampen finns. I och med att han är lite småfinsk åser han med stor begeistring ett av få internationella idrottsevenemang där han kan vara helt säker på att hans land vinner. Mitt intresse är lite mer måttligt, men jag inser snabbt att det finns så mycket mer än det idrottsliga att studera. Frågan som återkommer gång på gång är: har de kvinliga tävlanden en stylist (om än en inte alltid särskilt begåvad sådan)? Det är långa målade naglar hit, extremspacklade ögon dit och knallrött läppstift som en liten otippad bonus. Det är klart man vill va snygg om man ska va med i TV, men det hela blir lite lustigt när de ser ut som dragshowartister!

Västtrafik vs Hallandstrafiken

Det är nu flera månader sedan jag sist var irriterad på västtrafik (detta beror väl till största del på att det varit cykelväder och jag inte varit utlämnad till detta bolags usla tjänster, men ändå). Mitt förra utbrott över dem resulterade i en presentcheck på 50 kronor. Häromdagen tänkte jag lösa in den, men se det visade sig att det gick inte alls. Man måste nämligen handla för 100kr. Västtrafik anser följaktligen att det är helt vettigt och logiskt att jag måste betala lika mycket som de gett mig för att kunna använda ersättningen jag fått från dem som plåster på såren för att de är inkompetenta. Lyckat och genomtänkt!

Nog om Västtrafik. Jag tänkte istället berätta om ett annat kollektivtrafikbolag, nämligen Hallandstrafiken. Tidigare i sommar besökta jag tillsammans med Mannen med stort M Halmstad. Sisådär mitt i natten skulle vi fara från centrum ut till stugan vi bodde i. Eftersom vi bor i Göteborg och är vana med bristfällig busservice tänkte vi först ta en taxi, men eftersom vi ändå stod vid kollektivtrafikens knytpunkt kunde det ju vara värt ett försök. Döm om vår förvåning när där står en sprillans ny buss! Ännu mer förvirrade blev vi när det visade sig att busschauffören var jättetrevlig. Utan att bli det minsta sur eller gnälla förklarade han att man kunde betala jätteenkelt med kort, här behövdes inga komplicerade påladdningssystem, och hjälpte oss sedan med detta. Och trots att det var sent var det billigt. Sen avgick bussen i tid. Och vi fick sittplats båda två. Och bussen var ren och fräsch. Och hade AC. Och framfördes på ett både lugnt och säkert sätt. Och kom fram i tid. Vi var rent ut sagt shockade när vi steg av.

Givetvis tänkte jag att detta måste ha varit en engångsföreteelse. Såhär kan det naturligtvis inte gå till vanligtvis. Några veckor senare gjorde vi ett nytt försök, denna gång mitt under Halmstad Marinfestival. Den tänkta bussen skulle denna gång gå i omvänd riktning, alltså från stugan till centrum. När den var en kvart sen ringde Mannen med stort M numret som stod på busshållpatsen (jamen se där, vilken idé: ett kontaktnummer man kan ringa där en riktig person svarar). Direkt svarade en trevlig man "Förlåt, men det är så mycket folk i stan just nu i och med festivalen, bussarna hinner tyvärr inte med. Jaha, ni har en tid att passa, men då kommer jag." En stund senare dök en personbil upp, körandes av samme man som svarat i telefon. Han körde oss direkt till vår slutdestination och på frågan hur vi skulle betala för detta svarade han "Köp en pilsner istället". Detta är resegaranti på riktigt.

Ett hett tips till Västtrafik: gör ett studiebesök hos era kollegor söderut. De har fattat det här med kollektivtrafik och hur den bör fungera.

6-galning

Här gick jag omkring och trodde att jag kan ganska snuskig fantasi. Sen kom den här kvinnan och slog mig på fingrarna. Hon spelar ju i en helt egen liga. När man kan få reklam för ost att bli till en sexuell anspelning har det gått för långt. Spärra in tanten, hon verkar ju inte riktigt frisk! Tänk hur jobbig hennes vardag måste vara, blir hon generad varje gång hon hör ordet "hål"? Undrar hur hon reagerar på gurkor i matbutiken, brunnar på gatan eller bara siffran 6 rent generellt?

Här blir inga barn gjorda...

Denna bild har jag snott av Haggan, men det känns okej eftersom det var med henne jag hade konversationen under det så kallade "Sunny Stand up" (man skulle kanske ha förstått att namnet var ett skämt, det ösregande nämligen hela kvällen). Framför oss, skymmandes sikten av allehanda skojiga komiker stod världens största kondom! Och ingen annan än vi tycktes reagera på detta. Konstigt. Det känns inte helt normalt att klä ut sig så bara sådär. Hade han varit på maskerad tidigare? Var han en misslyckad kampanj från RFSU?

Vått utan vett

En hård och välriktad spark i skrevet till alla bilister som inte har vett nog att sakta ner när de kör om oss cyklister i spöregn. Inte nog med att man blir dränkt uppifrån, titt som tättt får man även en redig skur från sidan eller snett underifrån. Det räcker inte att klä sig i ordentliga regnkläder, tydligen behövs torrdräkt för att klara sig någolunda ifrån Göteborgs idiotiska trafikanter!

Kort om kort

Här är en är ett kort på en man som inte tycker om att det ska bli förbjudet för butiker att ta ut en avgift när kunderna betalar med kort. Han verkar inte vara kort i tonen. I bakgrunden spelar han dock kort på datorn. Kort sagt roligt tycker jag (och en bra idé, jag tycker det är löjligt att man ska behöva betala för att betala).

Våga vägra bara ben!

Jag gillar mina stödstrumpbyxor. Och jag skäms inte för att erkänna det. Har man ett jobb som innebär att man står upp 90% av tiden och ben som inte gillar värme är de guld värda. Jag sliter just nu på mitt sista par. De har hål precis överallt, men jag blankvägrar ta av mig dem. Trots att det ser mer än lite skabbigt ut och att det smärtar något ofantligt när det smätter till då något av hålen expanderar. Känns ungefär som att bli träffad av en gummisnodd som någon skjuter iväg. Eller att bli skjuten i benet av en häftpistol. (Jag har erfarenhet av båda dessa händelser, så jag vet vad jag talar om.) Det spelar dock ingen roll. Känslan av att bli konstant kramad överallt (utom där de är trasiga då då) är obeskrivlig. Våga vägra bara ben!

Flitiga lapplisor

Hur bisarrt fel är inte detta? Hemtjänsten hittar givetvis inte alltid korrekta p-platser (i staden som trafikplanerarna glömde) när det brådskar. Är det akutlarm så är det. De får trots detta p-böter. OCH måste betala dem ur egen ficka. Som en av dem säger "Jag skulle inte kunna leva med att jag inte kom fram i tid för att jag har tvingats leta efter en laglig p-plats". Och det ska han inte behöva heller! Det är ju naturligtvis helt galet att lappa en hemtjänstbil. Lappas även ambulanser och brandbilar måntro?

Ett moraliskt dilemma

Gothia Cup. Staden är överbelamrad av skrikande tonåringar av diverse olika nationaliteter. Om detta kan man tycka vad man vill, men jag har upptäckt ett skojigt litet fenomen. Eftersom jag cyklar till och från jobbet spenderar jag en hel del tid utefter vägar fyllda av gångtrafikanter. Flera gånger under den gågna veckan har jag fått positiva kommentarer, av typen "You look fine" eller "You're hot" slängda efter mig när jag susar förbi. Detta är ju såklart fantastiskt smickrande. Men också lite oroväckande. Driver de med mig, eller tycker de verkligen det? Är det i så fall okej för en 14-åring engelsk eller pakistansk pojke att tycka att nästan 30-åriga, lätt överviktiga, skandinaviska brunetter är snygga?

Tid för avslut

Fredag kväll. Hur lyckas slutet av mitt arbetsskift precis sammanfalla med slutet av Pink-konserten på Ullevi? Och när man klämt sig igenom dessa tusentals människor som inte vet att man går på gångbanor och cyklar på cykelbanor, vad träffar man på då? Jo, alla som kommer från andra hållet som strömmar ut från det nyss stängda Liseberg. Timingen är total.

Brännhet sommar

Farväl Tele2

Man kan acceptera mycket så länge det är ekonomiskt försvarbart. Se på mig, jag har stått ut med Tele2s idiotiska påringningar länge, men fortsatt vara en trogen kund eftersom mitt mobilabonnemang är fördelaktigt för mig. Idag förlorar detta påstridiga företag dock ytterligare en kund för all framtid. Nu får det vara nog. Det får gärna kosta några kronor mer att ringa med ett annat bolag, jag är övertygad om att de flesta är mer seriösa än detta.

En av alla dessa hundratals unga försäljare på stan hoppade på mig idag. Naiv som jag är svarade jag ja på om jag ringde med Tele2 och visst, jag ville gärna ha en gåva, bara jag inte behövde stå och lyssna på honom länge. Han lovade att så var det absolut inte, utan jag skulle få min present direkt. Han hade dock mycket svårt att säga vad denna gåva innebar. Grabben fick mitt namn och nummer, trots att han otrevligt snäste av Granntösen som bara svarade på hans fråga om varför hon inte använde Tele2 (svaret, vilket inte är det hon angav då, men som jag nu vet, är att hon är intelligentare än vad jag är). Givetvis börjar försäljaren försöka få mig att byta abonnemang. Vänligt säger jag "Nej, jag är inte intresserad". Jag upprepar detta ett flertal gånger innan jag till slut går därifrån. Vad får jag då slängt efter mig? Ordet "Idiot". Detta blev droppen. Jag kan stå ut med mycket, men att bli förolämpad för att jag inte vill göra affärer med en slyngel utan vare sig vettigt ordförråd eller förmåga att med lite klass och vänlighet sälja in en tjänst eller ens visa förståelse för en kund går jag inte med på.


Den obefintliga gåvan? Ja, hittar han mot förmodan den anser jag att han kan köra upp den på samma plats som hans vältalighet och säljarbegåvning befinner sig.

Ser du var gränsen går?

Var går gränsen mellan att "glömma" att slänga en tom linsbehållare och att helt enkelt strunta i det...?

Ont leder till mer smärta

Jag börjar inte jobba förrän senare idag. Solen skiner från en klarblå himmel, men jag orkar inte ta mig ur soffan. Precis hela kroppen, utan undantag, värker från gårdagens träningspass. Är det verkligen nyttigt att plåga sig på detta sätt?

Hur som helst, denna smärtsamma rest från tidigare upplevelser resulterar för närvarande i att jag avnjuter, nåja, mitt-på-dagen-TV. Just nu: Martha Stewart. Hur kommer det sig att detta kvinna är så populär? 100 000-tals personer tittar och uppskattar detta program. Saken är ju den att hon är otrevlig, avbryter sina gäster och är så sjukt självcentrerad att jag faktiskt är osäker på om hon märkt om alla andra lämnade studion. Ändå fjäskar samtliga för henne oavbrutet. Mycket av det pyssel hon gör verkar ju dessutom vara rent skräp. Och maten som tillagas lagas ju av någon annan. Vilken funktion fyller egentligen Martha själv? Jag förstår inte. Lika svårbegripligt är det att folk tittar på hennes program. Varför bänkar sig alla dessa tittare framför dumburken om och om igen? Är det för att de inte har något annat i sina liv att uppröras över och helt enkelt behöver något att hetsa upp sig lite över? Eller har de också träningsvärk?

Så är det att jobba på hotell...

tack aftonbladet.se

Glad Midsommar!

Denna bild kommer från GP. Vad ska man säga? Midsommar är ju traditionsbundet och de gängse tillbehören inkluderar ju både alkohol och majstång. Så de som satt ihop denna skapelse har väl egentligen fått det helt rätt. Ha en glad en...

Välkommen till verkligheten

Jag blir så glad av att märka att det faktiskt finns mer än vad man först ser hos somliga. Helylle-Rybak dunkar sönder sin fiol och ställer in ett framträdande i sista minuten. Det är kanske inte särskilt professionellt, men tänk va skönt att se att även han är en människa. Irriterande för arrangörerna och säkert för honom själv så här i efterhand, men uppfriskande för mig. Jag ser detta som ett bevis på att det är omöjligt att vara überlycklig hela tiden -och dessutom ständigt visa det för allmänheten. Den lille glade spelmannen har även han gränser för när kärleken till sagan blir så stor att verkligheten blir svårhanterlig.

Speedad?

Hur kommer det sig, att jag om jag varit lite stressad över att det är mycket att göra, inte kan ta tillfället i akt och lugna ned mig när allt är avklarat? Borde inte det logiska vara att slappna av, andas och njuta av att det inte längre finns ett gigantiskt berg av uppgifter framför mig? Istället fortsätter jag att i samma vansinniga tempo göra allt som borde göras, men som inte är akut och därefter: totalt meningslösa saker. Dock med samma hastighet.

Ett mysigt, intimt och personligt litet bröllop

Det verkar som det är någon form av bröllop idag. Tyckte jag såg en liten notis om det i någon tidning... Inget märkvärdigt eller stort, bara några rader i lokalblaskan. Jag vill dock ändå passa på att önska Vickan och BoxerRobert all lycka och välgång i framtiden!

Panik i en knattes värld

Igår var jag på barnkalas. Min brorson har uppnått det aktningsvärda åldern 5 år. I present fick han en piratutstyrsel som han uppenbarligen fann otroligt underhållande (utom guldringen som skulle sitta i örat "Nej, inga örhängen!"). Lösmustachen som följde med kitet var lite obekväm, men samtidigt väldigt rolig. Tyckte han. Hans lille, knappt ettårige kusin som med nöd och näppe kan gå ansåg inte riktigt samma sak. Tultandes runt på köksgolvet tittade han på sin släkting och blev livrädd. Gallskrek.. I ren shock vände sig stackarn om, såg en kjol och kastade sig mot den. Han vände blicken uppåt och såg -mig. Inte mamma, inte moster, inte mormor, utan en vilt främmande människa. Hysterin visste inte gränser. Ren och skär panik. Utan att ha gjort något annat än bara råkat vara mig kände jag mig som världens hemskaste person. Nåja, bara att hoppas att eventuella framtida egenproducerade knodds inte upplever mig fullt lika skräckinjagande.

Jag är mållös -inte de

Ok, så Mannen med stort M påpekade att mitt intresse för fotbolls-VM kanske faktiskt inte existerar trots allt -även om Nya Zealand är med. I och med att jag hade fel angående hur det gått för dem hittills. Det visade sig ju nämligen att de faktiskt gjort ett mål (och släppt in ett, men det behöver vi ju inte prata om just nu). Jag erkänner: jag såg inte matchen. Ops. Tänker ändå hålla på dem i framtiden, även om jag med största sannolikhet inte kommer se särskilt många matcher. Så det så!

Jag är också mållös!

"Jag kan nog inte bry mig mindre om fotbolls-VM än vad jag gör. Det intresserar mig helt enkelt inte. Hade Sverige varit med hade situationen varit en annan, men nu...nä.... " Detta var läget fram till för en liten stund sedan, då jag upptäckte att Nya Zealand är med! Mirakels mirakel! Och vad mer än, de har tagit en poäng! Följaktligen har de redan gjort bättre ifrån sig än vad de lyckades med förra gången de fick vara med och leka. De har visserligen inte gjort några mål, men noll-noll är väl inte så illa för landet som döpt sitt lag till All Whites, endast för att rugbylaget heter All Blacks (vilken fantasi!)? Jag har inte ord för att beskriva hur stort detta känns. Funderar på att sätta pengar på att det går bra för dem. Nästa match är mot Italien. Dem borde de väl kunna klå? Go Aotearoa!

Mysteriet med den tomma toarullen

Här är lite inside-information för alla er som inte jobbar inom besöksnäringen. Har ni undrat över varför toarullen på hotell, bättre restauranger etc i stort sett alltid är nästan full. Jo, det beror på att städerskorna byter ut dem så fort det börjar bli lite lite papper kvar. Dessa nästan-tomma rullar placeras sedan på personaltoaletterna. Resultatet blir naturligtvis då att man som anställd väldigt, väldigt ofta tar det sista på rullen. Det konstiga är att folk inte fattar att de måste sätta dit en ny rulle när den gamla är slut. Allt som oftast ligger det en stor låda med halva rullar inne på personaltoan så det är inte ett stort projekt att byta. Så visst, jag kan göra det när jag sätter mig. Men vore det inte lite schysst att förbereda för nästa kollegas micropaus?

Dagens telefontips

Grundregeln för telfonsamtal är att båda parter talar. Ringer du upp någon och bara gör random ljud -utan att säga något- kommer du med största sannolikhet inte få ut mycket av konversationen. Såvida ditt mål inte är att höra mig ropa "Hallå....hallå!" några gånger för att sedan lägga på luren. Bara så du vet.

Galna grannar?

Min nya hyresvärd är snäll. Jättesnäll. Vi ska få en säkerhetsdörr (mot en smärre hyreshöjning förstås, men det är helt ok). Vad jag inte visste, men nu har fått klart för mig är en självklarhet, är att det inte bara är dörren som ska bytas. Även väggen runt om hela dörren ska fixas till. Den som trodde att en säkerhetsdörr betyder ny dörr och kanske dörrkarm har därmed otroligt- jätte- fetfel. I morse knackade den trevlige snickaren på och förklarade att han tänkte föra lite oväsen. Denna var ingen underdrift. När jag en stund senare öppnade dörren -naturligtvis genom att slå den i huvudet på stackarn som arbetade strax utanför- ser jag att hela vår sida av svalen är klädd i metall. Ett gediget arbete. Det ser ut som vi (endast vi, inga av de andra hyresgästerna på våningen) bor i ett silvrigt kassaskåp. Vad är vi egentligen för galningar som behövs hållas inspärrade på det viset? Lite senare såg jag att plattor sattes över spegelytan. Fint. Kanske kan vi nu lura i alla fall någon granne att vi inte är kompletta idioter som måste vara inlåsta hela tiden?

Hyresvärdar som älskar att göra folk hemlösa

Jaha, ytterligare ett bevis på att bostadsmarknden i Göteborg är sjuk. Som tidigare nämnts spelar det ingen roll om man är skötsam och följer spelets regler. Hyresvärdarna har tydligen ändå full rätt att kasta ut dig. Fantastiskt...

Snooze

Mobilalarmet ringer. Jag sluter ögonen -bara en liten, liten stund till. Känner en varm kropp bredvid mig under täcket och slappnar av. Vaknar till drygt 20 minuter senare med en ryck. H-lvete! Kastar mig in i duschen, på med kläder, lite mascara, skippar frukost och flyger ut genom ytterdörren. Lyckas pricka alla rödljus på vägen, cyklar så fort att jag blir svettig på ryggen (duschen visar sig därmed ha varit totalt onödig...kunde lagt tiden på att käka frukost istället) och hinner fram till jobbet bara några ynka minuter för sent. Men var är nyckeln? Letar förbrilt. Vänder upp och ner på handväskan. Nej, inte där i alla fall. Lånar kollegas nyckel och hittar så småningom min egen i omklädningsrummet. Griper en kopp kaffe i farten och rusar mot skiftöverlämning.

Tack gode gud för underbara kollegor som inte blir arga för att man är sen. Behöver inte mer mot mig idag. Det räcker så gott med vetskapen att hela dagen kommer att tillbringas i lite av en psykist otakt, tack vare den verkligt usla starten.

Ska man rita egen ruta?

Men vad fint att de ger en möjlighet att välja bort informationen...

Där sprack den glädjen

Som jag tidigare nämnt har min kompis K myntat uttrycket "Vad i helvete? Aldrig får man va riktigt jävla nöjd!" och dessa ord tycks vara så otroligt sanna. Bilen är nu vårpimpad. Min totala brist på erfarenhet vad gäller polering och vaxning av bil (jo, tvätta kunde jag faktiskt sen innan) är nu ändrar till en i alla fall grundläggande kunskap -allt tack vare Mannen med stort M. Även däcken är bytta och taket fixat. Fin-fint. Lacken glänser som....som nånting väldigt rött och glänsande.

Men va f-n kom sprickan i vindrutan från?

Knappast tryckt stämning

Vid min arbetsplats finns många knappar. Den ena vet jag används flitigt och den andra misstänker jag bara är svår för många att motstå. Vilken är vilken tror ni?

Veckans ord v 22

Här skulle ett fint kollage av sommarord och temperaturhöjningar kunna få plats, men icke. Istället väljer jag: farväl. Till GW och Sverker. Tycka vad man vill om dessa två motsatser (jo, maken till hetsig vs trött finns väl inte?), men programmen blir inte detsamma utan dem.

Varsågod, singelmannen!

Jag har hört talas om en kvinna som förlorade hörseln i vuxen ålder. Detta innebar naturligtvis att hon visste hur saker lät. Hon kände igen sångerna barnen sjöng på skolavslutningar, hon visste hur de nära och kära lät och hon kunde själv prata ordentligt utan någon form av talfel. Däremot hade hon väldigt svårt att samtala i rätt volym. Hon kunde naturligtvis inte anpassa ljudnivån efter omgivningen. Hon hade en ursäkt. Hon var döv. Vad mannen vars göra-slut-samtal-via-telefon som jag just tvingast höra hade för ursäkt är mycket oklart. Däremot förstår jag att han tycker att (numera före detta) partnern är "rätt så snygg" och att han om och om igen inte kan få klarhet i om saker är hans fel. Han och också på det klara med att han är "dum i huvudet" men att han inte vet vad han ska göra åt det.

Fint. Då vet han i alla fall. Kände att det kanske inte var upp till mig att förklara att steg ett var att diskutera privata saker enskilt, men eftersom han nu valde att ta detta mycket offentligt hjälper jag så gärna till och beskriver samtalet här med. Varsågod, singelmannen!

Tvättidstjuven

Tvättstugedags. Knappast veckans höjdpunkt, men ändock en syssla som måste utföras. Denna gång stötte jag ihop med en granne som tittade på mig med lätt förvirrad och något arg blick. Han sa sedan något till mig på ett språk som jag på intet sätt behärskar, men misstänker har sitt ursprung i sydöstra Europa. Cred till honom för att han försökte med detta innan han valde knackig engelska (jag har ju ändå fått beröm för min svenska tidigare, så kanske kanske är jag ett sånt språkgeni att jag förstår främmande språk också, bara jag ges chansen). Hur som helst så tog han sina saker, blängde surt på mig och blev genuint förbannad när jag meddelade att jag tänkte låsa om mina saker. Jag tänkte att han kanske blev lite gladare om jag påminde honom att han gärna fick använda torkrummet en timme till, men detta föranledde ingen större glädje.

En timme senare möttes vi igen. Han var då mycket ångerfull och bad om ursäkt för sitt beteende. Han hade tagit fel på datum och hade inte alls kunnat förstå hur jag kunde vara så oförskämd att jag bara kom och stal hans tvättid rakt av. Så här i efterhand är jag lycklig att vi redde ut detta. Inte vill jag att mannen som förutsätter att jag är en språklig begåvning ska tro att jag är en elak tvättidstjuv!

Kaffe to go

Idag skiner solen från en klarblå himmel. Så är det ju, som bekant, dock inte alltid. Häromdagen blåste det så att jag fick rikta hela min koncentration mot att hålla balansen på cykeln. Plötsligt hörde jag hur det rasslade till bredvid mig. Som om någonting hade lossnat från cykeln och släpades med. Döm om min förvåning när jag tittar ned och ser att seglandes på gatan bredvid mig är en kaffekokare! Kan den ha rymt? Tröttnat på sin tillvaro och i ett halvhjärtat självmordsförsök kastat sig av ett flyttlass? Eller är det helt enkelt så att folk nedskräpning i naturen nuförtiden inte har några som helst gränser?

Dubbelmoralens väktare

Det gäller att tjäna pengar. Aftonbladet shop säljer ner-men-monarkin-tshirts. Och halssmycken till minne av prinsessbröllopet. Tillåt mig asgarva!

Blodad tand?

Visste ni att tänder inte slutar växa? Har en tand i överkäken men ingen på motsvarande plats under som stoppar den, så den bara växer och växer. Sjukt! Tant tandläkaren har nu filat ner den lite, men detta är ju helt galet. Hon förklarade att jag inte kommer se ut som en skev sabeltandad tiger, någonstans ger den upp, men jag är ändå inte helt säker. Kommer det kännas bra? Blir det svårt att äta med en gigantisk bete hängande ut ur käften?

Snacka om mirakelmedel

Kvalitetstidningen Aftonbladet har en annons som visar hur man kan få fint altangolv. Jag tycker medlet verkar helt toppen. Speciellt med tanke på att det kan få plankorna att plötsligt lägga sig åt andra hållet. Fantastiskt!

Livet är hårt sa bonden...

...grymt grymt sa grisen. Vad kossan sa förtäljer inte historien.
Inte heller vad kossorna Fjälla och Kaspian tyckte om att stå på ICA MAXIs parkering nedanför en reklamskylt för scan. Matinhandlingen blev ytterligare lite roligare av att Börje Salming satt inne i butiken och skrev autografer i sin grillkokbok. Han var också rätt biffig.

Generellt sett

Som den uppmärksamme läsaren säkert redan noterat tycker jag om att generalisera. Generellt sett. Jag gillar att kunna säga "Aha, den där personen låter sådär, alltså kommer han ifrån den där orten och måste följaktligen bete sig på det där sättet". Jag vet, detta faller på sin egen dumhet -men inte stoppar det mig inte. Alla stockholmare jag känner är fantastiskt trevliga och ändå kan jag inte låta bli att tycka att en vilt främmande människa med ursprung från den kungliga huvudstaden låter överdriven, snobbig och dryg. Jag kan omöjligt bli arg på en värmlänning, för han låter ju så oskyldigt menlös. Örebroarna däremot blir jag förbannad på så fort de öppnar munnen -de måste ju skärpa sig. Inte kan man vara så gnällig hela tiden! Och så vidare och så vidare. Min fundering lyder: hur kommer detta sig? Jag kan inte ge ett enda exempel på när mina negativa tankar kring någons uttal faktiskt överensstämmer med vederbörandes personlighet. Hur går detta ihop? Var finns logiken?

Tack för tipset

Jomen va fint. Efter det att jag publicerat föregående inlägg tipsar google om hur man får en vacker gräsmatta.

Jaha, men var det inte exakt det jag gjorde nyss?

Är det gräset grönare?

Nog passar det i alla fall in på topplistan över konstiga saker att stjäla? Jag menar, vem har inte varit sugen på en bit fotbollsplan att ha hemma?

Tänk om de läser alla mina tankar

Iaktagelse från arbetsplatsen: det finns två typer av människor som, betydligt oftare än andra, lyssnar väldigt noga när jag informerar om något, säger jaha och mmm och nickar så att jag i alla fall tror att de förstår innebörden av de ord som kommer ur min min. När jag är klar tittar de mig rakt i ögonen och ställer frågan vars svar jag just minutiöst givit. Vilka kategorier är det då som är överrepresenterade när det gäller denna konstiga vana. Jo, dels asiater, främst unga. Detta har jag fått förklarat för mig är kulturellt betingat och beror på att det i många länder är oartigt att säga nej. De vill alltså inte säga att de inte förstår. Okej, jag är med. Konstigt, men jag accepterar det. Den andra gruppen har jag dock mycket svårare att godta. Det är svenska män i övre medelåldern. De kan inte skylla på varken språkförbristningar eller kulturella skillnader. Först tänkte jag att det är jag som är otydlig eller kanske bara tror att jag säger saker -fast jag i själva verket bara tänker tanken. I så fall är det ju jättekonstigt att samtliga kvinnor och både yngre och äldre män verkar förstå mig precis. Läskigt med så många tankeläsare...

Duger inte egen säng, nalle och sovmorgon längre?

Lördag morgon, klockan 06:42. Valhalla IPs parkering. Två småflickor, kanske 8 år gamla, leker krig med en bagagevagn från centralstationen. Inga vuxna syns till i närheten. Vart är världen på väg?

Det går inte bra för fotgängarna

Dagens lektion handlar om trafikvett. Skylten vi ska få lära oss mer om ser ut så här och illustrerar vanligtvis gång- och cykelbana. Detta är ett trevligt och i Göteborg tämligen vanligt förekommande koncept, som i grova drag går ut på att skilja motorfordon från övriga trafikanter. Just denna skylt, vilken är exakt likadan som den som syns under min färd till jobbet, separerar även cyklister från fotgängare. Fantastiskt praktiskt! Ännu bättre hade det varit om fotgängarna fattat det och inte vandrat, gärna fyra-fem stycken, i bredd på den del som är avsedd för cyklister! Använder man sin fiffiga ringklockan stannar de, allihop utan undantag, till och vänder sig om och tittar -utan att röra sig ur fläcken. Alltid med en både skräckslagen och förvirrad min. För guds skull, bilden kan inte bli så hemskt mycket tydligare, det ska inte krävas extra förklarning: cykla till höger, gå till vänster!

Change mode

En kollega visade mig idag Aftonbladets bilaga Sofis mode. Han menade att med det namnet skulle man ju kunna tro att den handlar om kläder. Rubrikerna på framsidan lyder dock "Posh hetsar David med pressat sexschema", "Så blir du naturligt pigg igen" och "Jag vaknade utan armar och ben". Den sista föranleder onekligen ett ny typ av klädstil, men jag tror inte det var det som var innebörden av artikeln. Jag måste erkänna att även jag väntat mig lite mer info om designers och kanske vårens klädtrender. Men men, jag har fel som vanligt...

Veckans ord, v18

Nyckeln till lösningen

Att skriva "Låset" på en nyckelknippa och räkna med att folk ska förstå vart nyckeln leder är inte en bra idé.

Mögel eller hemlös?

Tyvärr är det inte så, att "bara man sköter sig och betalar hyran" så har man inget att oroa sig för när det gäller att få behålla sin lägenhet. I Göteborg råder bostadsbrist och många hyresvärdar har inga skröpler för att göra sig av med dig om de har en bättre hyresgäst på g. Och det är tydligen inte så svårt. Låt mig ta ett exempel: Västerstaden (jo, ni minns, företaget som dömdes för diskrimenring för något år sedan). Förra året blev jag utkastad av dem från mitt hem, en lägenhet familjen haft i drygt 15 år. När den införskaffades ägdes den av ett annat bolag och den stod i min fars namn, men hela familjen skulle få använda den. Efter hans död tog mamma över kontraktet och om jag inte minns fel såldes huset två gånger. Så en dag kommer plötsligt ett brev där det står att kontraktet sägs upp pga att hyresgästen inte har ett behov av bostaden. (Med detta menades att min mor inte har arbete på orten och har en annan primär bostad). Naturligtvis godtog vi inte detta utan ärendet hamnade i hyresrätten. Ordföranden menade att om problemet var att jag ej stod på kontraktet så var det ju bara att skriva dit mitt namn, jag hade ju ett behov av lägenheten. Västerstadens representant, som för övrigt hade det charmiga draget att vägra ögonkontakt, blankvägrade. På frågan varför detta uppkom just nu, när situationen sett likadan ut i flera år (de visste ju mycket väl att jag bodde där) fick vi svaret att lägenheten nu behövdes som ersättningslägenhet för ett par vars hem skulle renoveras. Jag måste ut. Pronto. Ordföranden suckade, vi suckade och Västerstaden vann. Så var det med det. Jag blev bostadslös. Det konstiga var att strax innan jag flyttade fick jag deras nyhetsbrev hemskickat och där stod att läsa att just min lägenhet skulle totalrenoveras och att nya hyresgäster skulle flytta in 4 månader senare. Det de sagt i hyresnämnden var alltså en ren lögn! Så ett hett tips om du bor hos Västerstaden eller liknande skämtbolag: vill du inte bli bostadslös så var försiktig med att påpeka att det är mögel i badrummet, att balkongtröskel har ruttnat eller att vattenskadan i köket sprider sig. Det kan mycket väl resultera i en renovering -men också att de kastar ut dig först för att kunna höja hyran!

Vill också påpeka att jag nu, ett och ett halvt år senare, fått tag i en riktig hyresvärd. En sån som faktiskt verkar bry sig om både husen och hyresgästerna. Så de finns där ute!

Läskigt

Läsk är gott. Onyttigt och bla bla, men gott. Tror jag i alla fall. Och unnar mig en burk. Döm om min förvåning när det inte alls smakar så trevligt som jag väntat mig. Vätskan som rinner ner i min hals känns bekant, visst, men plötsligt uppskattar jag den inte alls. Efter en längre tids forskning har jag nu kommit fram till att detta fenomen alltid utspelar sig vid ungefär samma tid på månaden. Skumt. Kan kroppen verkligen göra så? Är det nån annan som känner igen detta?

Veckans ord v 17

Tappat sugen

Om någon behöver receptet på en riktig skitdag, så är det bara att ringa mig. Inte mycket som gått rätt här inte. Inte ens jag, BitterBettan, ids gnälla över alltsammans. Lås oss bara komma överens om att hålla skenet uppe när man inte alls känner för det är bland det tröttsammaste som finns.

Nytt nummer ute nu!

Saxat ur Expressen idag:

Jag skiter i innehållet i artikeln, men undrar varför det ska vara så svårt för Kvällstidningarna att få till det med siffror. Var tredje svensk tycker Madeleine ska dumpa Jonas. 54% har röstat Ja och 25% tycker inte han är bra för monarkin. Eh? För 54% är ju samma sak som en tredjedel. Och är det inte lite lurigt att det är fler som tycker de ska göra slut än som anser att han är "ett sänke för monarkin". De gillar honom bara inte generellt då, det har alltså inget att göra med hans påstådda otrohet?

Underbara tystnad

Installationen av det nya brandlarmet är färdig och det enerverande pipet har därmed upphört. Det känns nästan ofattbart. Tystnaden är ljuvlig. Ord kan inte beskriva hur ofattbart underbart det är. Jag kommer på mig själv att sitta långa stunder och bara njuta av att inte höra något. Aaaah...

Androgyna flingor

Jag har funderat på en grej. Det kanske inte spelar någon roll egentligen, men är det en kille eller en tjej?

Unser in der Luft...

När jag gick på låg- och mellanstadiet fanns en fantastisk tradition för att fira vårens ankomst: en hattparad! De yngre barnen spenderade jättemycket tid på att smycka nån avdankad huvudbonad med påskfjädrar, pappersblommor och annat skräp, medan de lite äldre istället letade upp den coolaste hatt/mössa som stod att finna. Ingen, och då menar jag ingen, avvek utan paraderade glatt förbi resten av eleverna på uppställda bänkar på skolgården. Jag vet inte vad denna årliga händelse har för ursprung, men den tycks inte ovanlig runt om i landet heller. Kan känna ett styng av saknad över sådana här saker, som bara inte finns i mitt liv längre. Cykelturen i vårsolen till jobbet idag hjälpte dock; jag såg ett stort antal män iklädda hattar! Troligtvis helt oberoende av varandra hade de bytt mössorna mot hattar, skapat en egen liten parad och därmed 100%-igt bevisat: Våren är här!

Dagens utbrott

Idag kan man, i en annan blaska, läsa om hur hemska Europas hotell är som höjer priserna nu när många resenärer blir strandsatta som en följd av askan från vulkanutbrottet på Island. Jag blir så trött på dessa skriverier utan tanke bakom. Ett enda konkret exempel ges. Jag kan då ge prov på ett hotell som istället ger 2 för 1 pris denna helg. Inte f-n står det i någon tidningsartikel! Man kan inte heller läsa något om de förlorade inkomster hotellen har för gäster som bokat men inte dyker upp. Det är naturligtvis inte gästernas fel att flyg blivit inställda, men likväl blir hotellen ekonomiskt lidande. Någon mupp säger att denna påstådda prishöjning kan få negativa konsekvenser för samarbetet mellan organisationerna. De glömde dock att skriva att ett flertal nätresebyråer gått ut och bett sina hotellpartners att skippa avgift för no-show, dvs bokningar som inte anländer på grund av den nuvarande flygkalabaliken. I gengälld tar de ingen provision. Är det inte tecken på gott samarbete och god kundservice under en kris så vet inte jag!

Från dagens (bl)aska

Jomen, lite komisk placering av just den annonsen är det väl ändå? Men det är klart: stämmer gör det ju. Att flygtrafiken ligger nere på grund av askmoln är ju för de allra flesta en ny upplevelse...

Livet -alltid med dödlig utgång

Det är livsfarligt att leva. Man kan faktiskt dö. Här är ytterligare en sak som är en potentiell dödsfälla: glödlampor! Du ska speciellt undvika att befinna dig i närheten av skrivbords- och sänglampor under längre perioder. Jaha, så för alla oss som spenderar en stor del av dagen vid ett skrivbord och tycker om att läsa en stund innan vi somnar är det väl helt enkelt kört. Bara att skriva testamentet direkt (och där påminna eventuella efterlevande om att släcka lyset).

Go west, life is peaceful there...

Nu blir det studiebesök i lusekoftlandet. Och eftersom jag, till skillnad från dessa otaliga puckon som gråter ut i pressen i tid och otid, vet att mobilt bredband är dyrt i utlandet blir det inga inlägg förrän jag åter befinner mig på moder Sveas jord. Så det så.
På tal om Norge måste jag dock innan jag drar västerut bara länka till denna historia som utspelade sig i Strömstad häromdagen. Fantastiskt roligt. Tur att han inte skadade någon. Berusade människor gör skojiga och inte helt genomtänkta saker, men detta toppar det mesta.

Liten yta -stor röra

Mannen med stort M och jag lever, i väntan på att vårt nya hem ska bli beboligt, mycket trångt. Vi delar 36m2 inte bara med varandra och alldeles för mycket möbler för denna yta, utan också med x antal flyttlådor, en fantastisk mängd sladdar, ett kontor och många välfyllda väskor med sådant vi inte fått plats med i skåp eller förråd. Här och där ligger spridda papper och kläder som inte riktigt har ett hem. På golvet samsas slipdamm vi dragit in från renoveringen några trappor upp med broschyrer om färg och inredningstidningar. Mysigt! Trots detta räcker det inte. Det lutar åt ett besök på tidningsbutiken.se för att införskaffa lite inspiration till det framtida hemmet. Röran gör bara att jag längtar ännu mer till den nya lägenheten!

Snorig följd av grundläggande arbete

Ett gediget grundarbete på väggarna innan man målar om är nödvändigt för att det slutliga resultatet ska bli bra, det vet alla. Det gör det dock inte roligare. Att slipa är urtrist. Och att andas in slipdamm är säkert inte hälsosamt. Sånt minns man. Det jag hade glömt sen sist är dock att man snyter tapetklister i ett dygn efteråt!

Händer något med fötterna på våren?

Göteborgspostens nätupplaga idag visar vårbilder. Mysigt.

Denna bild förklaras bland annat med orden "Jag frös inte om händerna". Nä, misstänkte nästan det. I så fall hade bilden varit väldigt förvirrande...

Dansande puckon

Ja! Äntligen nån som säger som det är: Hur dum får man bli? Det kan tydligen bli rättsliga efterspel av denna misslyckade fest. Frågan är om det behövs. Både arrangörer och besökare verkar ju straffade nog av sin egen brist på intelligens...

Glad Påsk!

I förrgår ringde en man till mitt jobb. Han ställde några frågor, gjorde en bokning och sa sen plötsligt "Jaha, så det är dags att åka snart nu då då?". Det tog mig ett ögonblick att inse att han syftade på häxor som flyger till Blåkulla. Han frågade sen om jag tog illa upp, men det gjorde jag naturligtvis inte. Tvärtom: fram för mer vänskapligt jävlande i vardagen. Det blir roligare så. Så, glad påsk på er alla kärringar och gubbar!

April-april

Roliga saker att läsa i tidningarna idag:

Västtrafiks nya biljettsystem ska ta hand om vägtullarna i Göteborg. Tack GP! I lokaltidningen
Bohusläningen står att läsa om Hummerfiske för turister, medan DN meddelar att FN ska begränsa vårt nöjessurfande på nätet. Med mera, med mera, med mera. Kul!

PIIIIIIIIIP!

I dagar har jag stått ut, men nu är måttet rågat. Bytet av brandlarm med tillhörande brandvarnare på jobbet skulle varit avklarat för någon månad sedan, men det drar ut på tiden. Killarna som arbetar med det är trevliga, så det är knappast problemet. Inte heller har vi just nu sådan efterfrågan på rum att ett eller två blockerade, medan de installerar saker i dem, är särskilt besvärande. Men ljudet. Detta ljud! Jag blir galen! Var tredje minut ungefär ger larmcentralen ifrån sig ett högt PIIIIIP! Det är omöjligt att vänja sig vid det. Och tydligen går det inte att göra något åt, utan är larmets sätt att säga "Hallå, jag är inte helt nöjd. Jag är inte färdiginstallerad ännu!". Följaktligen måste vi stå ut ett tag till. PIIIIIP! Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Aaaaaaaaarrrrrrgggghhhh!

Detta kan gå hur långt som helst...

Idag har vi kört igång med en stegtävling på jobbet. Vi ska gå jorden runt. Jag är supertaggad. Vi tävlar inte bara mot varandra utan även mot andra lag, det vill säga andra arbetsplatser. Redan dag ett utmärker sig ett lag, och tro mig: det är knappast vi. Våra värsta konkurrenter är brevbärarna. De har gått vansinningt många fler steg än vi. Detta är ju bara orättvist, de gör ju inget annat än att gå hela dagarna. Trappor upp och trappor ned. Buuuuuu! Fuuuuuusk! De som inte har stillasittande arbete borde inte få vara med. Så det så! Känner mig bitter och lite avundsjuk. Nu j*vlar ska här samlas steg!

Chock i Nöjestidning

Jag är chockad. Djupt och redigt. In i märgen. Idag kan man läsa i flera tidningar att Ricky Martin ställt garderobsdörren på vid gavel och meddelat sin homosexualitet. Jag menar wow, vilken grej! Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till denna nyhet. Det är liksom så ofattbart, så svårt att greppa. Naturligtvis är det inte hans sexuella läggning som ryckt mina tankar så långt ur sina normala banor -utan det faktum att det anses vara en nyhet värd att sätta på pränt! Jag var fullt övertygad om att detta var allmänt känt sedan långt tidigare. Är det faktumet att han erkänt det som gör det till en nyhet? Jaha, men vissa saker behöver inte förklaras i dagens samhälle, de är alltför självklara. Jorden är rund. Efter tisdag kommer onsdag. Skvallerpressen kommer fortsätta skriva värdelösa artiklar. Och jag kommer fortsätta läsa dem...

Vilket märke har Murphy egentligen?

Lagen om allts jävlighet kan appliceras på nästan allt. "Allt som kan gå fel, kommer att gå fel." Bilden här till höger ger även den mest ointelligente läsare en viss fingervisning om vad folk glömmer kvar mest när de bor på hotell. Jag förstår varför: de hamnar allt som oftast i en hög på golvet nära stickkontakten. Lätt hänt. De är dessutom såpåss billiga att ersätta att det inte är lönt att betala för att få dem skickade efter avresa. Följden blir därmed att vi har ett inte oansenligt lager av mobilladdare på min arbetsplats. Det lustiga är att den stora majoriteten är av märket SonyEricsson. Är innehavare av just dessa telefoner slarvigare än andra när de är bortresta? Hur som helst så kommer denna låda med sladdar till god användning då gäster allt som oftast glömt sina laddare hemma. Det är här det riktigt konstiga kommer in. De allra flesta som gjort dessa söker nämligen Nokia-laddare. Vilket vi då, av ovan förklarade skäl, inte har så många. Jag kliar mig i huvudet och fortsätter fundera över varför ett märke glöms hemma och ett annat på hotellet.

Många mynt blir det...

Jag fick nyss 100 femtioöringar. Detta är ett glasklart resultat av de ska sluta gälla i oktober. Folk är nämligen ohyggligt förutseende och gör sig av med dem redan nu. Gärna i klump. Jag vet att det finns någon regel att man har rätt att tacka nej till betalning i sjukt mycket mynt, men eftersom man försöker vara lite serviceminded går det ju inte. Alltså: det blir till att räkna mynt. Många mynt. Minns att jag för länge sedan läste en artikel (titta här, jag hittade den) om när Runar betalade en skuld med 13200 femtioöringar. Kanske är dumt att klaga på hundra stycken då...

TURsamt

Just nu pågår TUR-mässan i Göteborg. Det betyder att vi som jobbar inom hotellindustrin får stifta bekantskap med folk från hela världen -utan att röra oss själva ur fläcken! Detta är både roligt och intressant. Även om man inte ska dra alla över en kam är det omöjligt att inte upptäcka vissa generella drag från de olika nationaliteterna. Naturligtvis gäller inte detta alla från ett visst land, men förvånandsvärt många av dem jag träffat på den senaste dagarna. Några exempel som faktiskt visat sig flera gånger:

• Ryssar flyttar inte på sig. De står kvar och diskuterar även när deras ärrende är avslutat, utan att ha en tanke på att släppa fram dem som står bakom dem i kön.
• Portugiskiska kvinnor har klass. De känns som de spelar i en liga för sig själva. Jag känner mig lite som den sunkiga och lätt borttappade kusinen från landet.
• Sydafrikaner pratar. Mycket. Hela tiden. Och är jätteglada. Jämt.
• Tanzanier (så heter de som kommer från Tanzania va?) ska göra allt på krångligast möjliga sätt. Därefter ändra sig. Och sen vilja ha det som det var från början. Och sen ändra sig igen. De tycker också om att förklara vad de tänker göra den närmsta tiden, vilket är både komiskt och lärorikt, men oftast inte väsentligt på något vis.
• Finnar är vansinnigt effektiva.
• Holländare är artigare än övriga européer.
• Indier gillar att ställa frågor. Gärna samma fråga flera gånger, även om man vet att de faktiskt redan känner till svaret. Sen kommer kompisen och frågar samma sak. Jag misstänker att detta är deras form av småprat.
• Greker tycker om att driva med en på ett skämtsamt sätt, men förstår inte alls varför vi tycker deras namn ibland kan vara svåra att stava.

Jag vill inte på något vis förringa någon nationalitet utan tycker bara att det är roligt att det verkar vara så extrema kulturella skillnader.

Jag hatar att flytta

Det är flyttdags. Igen. Jag är inte imponerad. Inte ens denna lyktan (som jag inte längre kommer passera på väg hem) gör mig på gott humör längre. Och betryggande känns den inte heller

Är det verkligen en bra idé?

Denna annons hittade Mannen med stort M i en tidning på tåget. Är det ett skämt? Vad tror ni? Är det verkligen en god idé att dejta folk som sitter i finkan? Nu menar jag inte att man ska dumpa någon bara för att han/hon åker in (nåja, det beror ju på brottet såklart), men att aktivt söka en intern att dejta?

Finns Funktion För FacebookFörening?

Lika säkert som att man blir blöt om man dansar i regnet är att Facebook har ett otal totalt onödiga funktioner. Vissa kanske tycker att detta sociala medium är i sig självt helt onödigt, men i egenskap av Facebookjunkie hävdar jag bestämt motsatsen. Jag loggar in i stort sett varje dag och ser glatt vad mina vänner har haft för sig. Ja, även dem som jag inte ringer varje dag. Jag lägger inte upp hela mitt liv där och addar inte vem som helst, men ser det som ett käckt sätt att hålla kontakt med vänner och bekanta. Däremot ser jag på intet sätt poängen med alla dessa grupper som folk vill att man ska gå med i. Fyller de en funktion så visst. Vissa är protestlistor, till-minne-av-sidor, ren underhållning eller kanske ett sätt att bunta ihop folk i tex en klubb för att kunna meddela dem saker och detta är ju naturligtvis helt okej, men vilket syfte har följade grupper:

• Vi som säger va? och två sekunder senare kommer på att vi egentligen hörde
• Kolhydraternas stödförening
• Vi som inte snusar
• Vi som avskyr när duschdraperiet kommer smygande mot kroppen
• Vi som inte kan leva utan syre
• I don't remember getting this bruise
• Vi som älskar mjukisbyxor
• Alla vi som inte sköt Olof Palme
• Alla vi som tycker råttsvansar är fina och inte äckliga
• I bet when you say Lol, you don't actually laugh
• Jag vänder på kudden för att få den kalla sidan
• I like my own statuses
• Vi som drukit RedBull och inte fått vingar (ja, felstavat, den heter så)
• I hate facebook
• Vi som inte gillar människor

Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Visst ger det mig en låg dos av underhållning att se dessa konstiga grupper, men vem har tagit sig tid att bilda dem? Och framför allt, varför?

Raka vägen?

Jag har väl egentligen inte klagat så mycket på västtrafiks reseplanerare tidigare. Det är faktiskt det enda området som oftast funkar. Nåväl, i och med att jag ska flytta (bu-hu) snart tänkte jag ta mig en titt på hur jag ska ta mig till och från arbetet de dagar då cykel av endera anledningen inte tycks vara ett bra alternativ. Deras tips är att ta mig till spårvagn 4, hoppa på den och åka till Mölndals sjukhus, dvs förbi Krokslätts fabriker, dit jag slutligen ska. Vid hospitalet ska jag hoppa av, byta till en fyra som går åt andra hållet och åka tillbaka. Är det så att hållplatsen är indragen åt ena hållet måntro? Kanske vore det då en god idé att ta upp det under kapitlet "störningar i trafiken". Hur svårt kan det egentligen vara för detta företag att lyckas? Jag har sagt det förr och säger det igen: heja Västtrafik!

Var vänlig: antasta ej

Jo, jag vet att det heter så på portugiskiska/spanska. Men det är ju ändå roligt! Och lite tragiskt...

Semesterns avslut

Efter en fabulöst underbar semester återstod så bara sista sträckan hem. Först x2000 (som faktiskt inte var inställt, utan bara 40 minuter försenat) och sedan några ynka minuter med buss. Västtrafik välkomnade oss hem på sedvanligt trevligt sätt: med civilklädda biljettkontrollanter. Naturligtvis har jag inget emot dessa, det är ju fullkomligt i sin ordning att någon kollar att man betalt för sig, men detta gänget var nog det otrevligaste jag någonsin stött på. När vi steg ombord var de i full färd med att förolämpa en ung man som uppenbarligen inte köpt biljett. Klart han ska bötfällas, men det får finnas gränser för hur man uttrycker sig! Det finns alltid minst två sätt att säga en sak på. Och när fyra pers dessutom omringar en ensam kille, jag menar; han såg inte direkt ut som han tänkte fly från dem. Hur som helst, när jag såg att det var biljett kontroll på gång tar jag fram min mobil för att visa den ena kontrollanten. Vad får jag för reaktion? "Jaha, tack så mycket" ? Knappast! Surt vänder sig kvinnan om och fräser åt mig "Om du tror du kan betala nu så är det alldeles för sent!" Man blir ju paff. Det är alltså tacken man får för att man betalar för deras usla service och sen försöker underlätta kontrollanternas arbete. Den attityden gör ju inte direkt att man blir mer positivt inställd till Västtrafik och deras anställda...

Inte det minsta bitter

Jag gjorde det! Över en vecka utan minsta lilla bitterhet. Mycket förundran över allt från språk och turisters semestergarderober och alkoholindränkta beteende till hur man lyckas få en kajak i huvudet -men ingen bitterhet så långt ögat kunde nå. Tänk att livet kan vara så bra!

Semesterstängt

BitterBettan ska göra sitt absolut yttersta för att inte vara bitter på en vecka. Istället ska den närmsta tiden tillbringas med Mannen med stort M, sol, värme, sköna bad, sandstränder, god mat och dryck, lugn och ro och med största sannolikhet total avsaknad av internetuppkoppling. Bloggen kommer därmed under en dryg vecka hålla

Garanterat fel

Västtrafik, allas vårt favvobolag, har liksom SJ ångrat sig och insett att de gjorde fel när de plötsligt beslutade att resegarantin inte skulle gälla under några dagar. Eftersom de inte kunde lova att allt funkade när det snöade -vilket mycket riktigt stämde. Min kollega jämförde då deras tankesätt med hur det skulle se ut om samma sak gällde när man köpte till exempel en dator "Ja, du har garanti på din dator. Men nu har den ju gått sönder -DÅ gäller den inte...". Det hade ju knappast någon accepterat. Garantier är till för just oförutsedda händelser. Hur som helst, de har nu tagit sitt förnuft till fånga (efter vissa påtryckningar ska tilläggas) och accepterar blanketter med krav på ersättning. Detta resulterade i tre nya ansökningar från min sida. Jajamen, ska detta skämt till bolag någonsin lära sig att man måste sköta sig (dålig info kan faktiskt inte skyllas på minusgrader och nederbörd) tror jag man måste sparka där det gör ont: ekonomin. De måste tjäna på att hålla det de lovar och förlora på motsatsen. Själv spar jag storkovan på detta tankesätt. Mitt månadskort är nu nere i halva priset tack vare ersättning från Västtrafik för varje gång de gör bort sig!

När ämnet nu ändå rör trafik: är det inte märkligt att SJ ställt in tåg som går om mer än en vecka? Detta är tydligen också ett resultat av att det snöade ordentligt 20-22 februari. Då är det ju fullt naturligt att tåg ställs in i mitten av mars, eller hur? Fantastiskt uselt att ha så dåliga rutiner och resurser att saker inte kan redas ut och tåg repareras på mer än tre veckor!

Ny OS-gren: graviditet

OS är slut. Jag har fått tillbaka min sambo. Det känns trevligt att veta att allt har återgått till det normala. Jag har saknat honom.

Nu har jag en undran: kan de olympiska spelen ha något att göra med graviditeter? Helt plötsligt har alla möjliga tillkännagett att de väntar tillökning. En av dem, vännen K, menar att det beror på att vi "är i den åldern". Jag köper inte detta argument helt, eftersom alla som ska ha barn inte är exakt lika gamla som vi två (och nej, för tydlighetens skull: jag är inte smälld på tjocka). Och dessutom: hur kommer det sig att de är så synkade allihop att det blir dags att berätta de glada nyheterna just under OS? Under de senaste 3 veckorna har 7 par i min omgivning kungjort att de ska ha småttingar. Är inte detta vansinnigt många? (Till skaran kan läggas ytterligare 2 par, men de meddelade detta innan OS inleddes och räknas därmed inte just nu). Kan det vara någon form av konspiration eller sammanslutning? Känns mycket suspekt...

Segern är vår -både sportsligt och vad gäller vettet

Jag har alltid gillat Norge. Första gången jag stod upp som litet barn var i Norge, så vem vet, kanske slog någonting rot där? Även norrmän har stått på plussidan på gilla-listan (detta har dock ändrats något sedan jag började jobba på hotell i Göteborg...). MEN oj, vad norska skidåkare har dalat på omtyckningsskalan det sista! Northug verkar ju vara en komplett idiot. Inte för att han är en fenomenal skidåkare, för det är han, men personligheten. Hade han bara haft vett nog att vara stolt över sin insats (han räddade ju faktiskt silvret till Norge) och inte känns behovet av att håna svenskarna -som bevisligen var bättre- så hade man kanske tyckt att han var en sann sportsman trots tidigare uttalanden. Det är kanske tur att denne karl kan åka skidor -för någon substans bakom pannbenet har han uppenbarligen inte. Fast som svensk TV-tittare vill jag ändå tacka honom för underhållningen. Nej nej, inte i skidspåret utan under blomsterceremonin där han stod likt en trumpen 5-åring.

Men nu är han ju inte ensam i det norska skidlandslaget om att sakna hjärnkapacitet. Redan för 3 år sedan tyckte Lars Berger att det vore skojigt att i TV göra obscena gester bakom en reporter (se klippet här). Detta tyckte Odd-Björn Hjelmeset det var en god idé att ta upp igen unde de norska sändningarna inatt. Vad fint. Och moget. Å andra sidan är det ungefär i samma klass som hans uppförande på presskonferensen efter stafetten då han förklarade sitt misslyckande med att han tittat på alldeles för mycket porr de sista dagarana. Och la till att Tiger Woods är en väldigt bra man. Va stolta norrmännen måste vara över sina fina idrottskillar!