Vått utan vett

En hård och välriktad spark i skrevet till alla bilister som inte har vett nog att sakta ner när de kör om oss cyklister i spöregn. Inte nog med att man blir dränkt uppifrån, titt som tättt får man även en redig skur från sidan eller snett underifrån. Det räcker inte att klä sig i ordentliga regnkläder, tydligen behövs torrdräkt för att klara sig någolunda ifrån Göteborgs idiotiska trafikanter!

Kort om kort

Här är en är ett kort på en man som inte tycker om att det ska bli förbjudet för butiker att ta ut en avgift när kunderna betalar med kort. Han verkar inte vara kort i tonen. I bakgrunden spelar han dock kort på datorn. Kort sagt roligt tycker jag (och en bra idé, jag tycker det är löjligt att man ska behöva betala för att betala).

Våga vägra bara ben!

Jag gillar mina stödstrumpbyxor. Och jag skäms inte för att erkänna det. Har man ett jobb som innebär att man står upp 90% av tiden och ben som inte gillar värme är de guld värda. Jag sliter just nu på mitt sista par. De har hål precis överallt, men jag blankvägrar ta av mig dem. Trots att det ser mer än lite skabbigt ut och att det smärtar något ofantligt när det smätter till då något av hålen expanderar. Känns ungefär som att bli träffad av en gummisnodd som någon skjuter iväg. Eller att bli skjuten i benet av en häftpistol. (Jag har erfarenhet av båda dessa händelser, så jag vet vad jag talar om.) Det spelar dock ingen roll. Känslan av att bli konstant kramad överallt (utom där de är trasiga då då) är obeskrivlig. Våga vägra bara ben!

Flitiga lapplisor

Hur bisarrt fel är inte detta? Hemtjänsten hittar givetvis inte alltid korrekta p-platser (i staden som trafikplanerarna glömde) när det brådskar. Är det akutlarm så är det. De får trots detta p-böter. OCH måste betala dem ur egen ficka. Som en av dem säger "Jag skulle inte kunna leva med att jag inte kom fram i tid för att jag har tvingats leta efter en laglig p-plats". Och det ska han inte behöva heller! Det är ju naturligtvis helt galet att lappa en hemtjänstbil. Lappas även ambulanser och brandbilar måntro?

Ett moraliskt dilemma

Gothia Cup. Staden är överbelamrad av skrikande tonåringar av diverse olika nationaliteter. Om detta kan man tycka vad man vill, men jag har upptäckt ett skojigt litet fenomen. Eftersom jag cyklar till och från jobbet spenderar jag en hel del tid utefter vägar fyllda av gångtrafikanter. Flera gånger under den gågna veckan har jag fått positiva kommentarer, av typen "You look fine" eller "You're hot" slängda efter mig när jag susar förbi. Detta är ju såklart fantastiskt smickrande. Men också lite oroväckande. Driver de med mig, eller tycker de verkligen det? Är det i så fall okej för en 14-åring engelsk eller pakistansk pojke att tycka att nästan 30-åriga, lätt överviktiga, skandinaviska brunetter är snygga?

Tid för avslut

Fredag kväll. Hur lyckas slutet av mitt arbetsskift precis sammanfalla med slutet av Pink-konserten på Ullevi? Och när man klämt sig igenom dessa tusentals människor som inte vet att man går på gångbanor och cyklar på cykelbanor, vad träffar man på då? Jo, alla som kommer från andra hållet som strömmar ut från det nyss stängda Liseberg. Timingen är total.

Brännhet sommar

Farväl Tele2

Man kan acceptera mycket så länge det är ekonomiskt försvarbart. Se på mig, jag har stått ut med Tele2s idiotiska påringningar länge, men fortsatt vara en trogen kund eftersom mitt mobilabonnemang är fördelaktigt för mig. Idag förlorar detta påstridiga företag dock ytterligare en kund för all framtid. Nu får det vara nog. Det får gärna kosta några kronor mer att ringa med ett annat bolag, jag är övertygad om att de flesta är mer seriösa än detta.

En av alla dessa hundratals unga försäljare på stan hoppade på mig idag. Naiv som jag är svarade jag ja på om jag ringde med Tele2 och visst, jag ville gärna ha en gåva, bara jag inte behövde stå och lyssna på honom länge. Han lovade att så var det absolut inte, utan jag skulle få min present direkt. Han hade dock mycket svårt att säga vad denna gåva innebar. Grabben fick mitt namn och nummer, trots att han otrevligt snäste av Granntösen som bara svarade på hans fråga om varför hon inte använde Tele2 (svaret, vilket inte är det hon angav då, men som jag nu vet, är att hon är intelligentare än vad jag är). Givetvis börjar försäljaren försöka få mig att byta abonnemang. Vänligt säger jag "Nej, jag är inte intresserad". Jag upprepar detta ett flertal gånger innan jag till slut går därifrån. Vad får jag då slängt efter mig? Ordet "Idiot". Detta blev droppen. Jag kan stå ut med mycket, men att bli förolämpad för att jag inte vill göra affärer med en slyngel utan vare sig vettigt ordförråd eller förmåga att med lite klass och vänlighet sälja in en tjänst eller ens visa förståelse för en kund går jag inte med på.


Den obefintliga gåvan? Ja, hittar han mot förmodan den anser jag att han kan köra upp den på samma plats som hans vältalighet och säljarbegåvning befinner sig.

Ser du var gränsen går?

Var går gränsen mellan att "glömma" att slänga en tom linsbehållare och att helt enkelt strunta i det...?