Tvättidstjuven

Tvättstugedags. Knappast veckans höjdpunkt, men ändock en syssla som måste utföras. Denna gång stötte jag ihop med en granne som tittade på mig med lätt förvirrad och något arg blick. Han sa sedan något till mig på ett språk som jag på intet sätt behärskar, men misstänker har sitt ursprung i sydöstra Europa. Cred till honom för att han försökte med detta innan han valde knackig engelska (jag har ju ändå fått beröm för min svenska tidigare, så kanske kanske är jag ett sånt språkgeni att jag förstår främmande språk också, bara jag ges chansen). Hur som helst så tog han sina saker, blängde surt på mig och blev genuint förbannad när jag meddelade att jag tänkte låsa om mina saker. Jag tänkte att han kanske blev lite gladare om jag påminde honom att han gärna fick använda torkrummet en timme till, men detta föranledde ingen större glädje.

En timme senare möttes vi igen. Han var då mycket ångerfull och bad om ursäkt för sitt beteende. Han hade tagit fel på datum och hade inte alls kunnat förstå hur jag kunde vara så oförskämd att jag bara kom och stal hans tvättid rakt av. Så här i efterhand är jag lycklig att vi redde ut detta. Inte vill jag att mannen som förutsätter att jag är en språklig begåvning ska tro att jag är en elak tvättidstjuv!

Kaffe to go

Idag skiner solen från en klarblå himmel. Så är det ju, som bekant, dock inte alltid. Häromdagen blåste det så att jag fick rikta hela min koncentration mot att hålla balansen på cykeln. Plötsligt hörde jag hur det rasslade till bredvid mig. Som om någonting hade lossnat från cykeln och släpades med. Döm om min förvåning när jag tittar ned och ser att seglandes på gatan bredvid mig är en kaffekokare! Kan den ha rymt? Tröttnat på sin tillvaro och i ett halvhjärtat självmordsförsök kastat sig av ett flyttlass? Eller är det helt enkelt så att folk nedskräpning i naturen nuförtiden inte har några som helst gränser?

Dubbelmoralens väktare

Det gäller att tjäna pengar. Aftonbladet shop säljer ner-men-monarkin-tshirts. Och halssmycken till minne av prinsessbröllopet. Tillåt mig asgarva!

Blodad tand?

Visste ni att tänder inte slutar växa? Har en tand i överkäken men ingen på motsvarande plats under som stoppar den, så den bara växer och växer. Sjukt! Tant tandläkaren har nu filat ner den lite, men detta är ju helt galet. Hon förklarade att jag inte kommer se ut som en skev sabeltandad tiger, någonstans ger den upp, men jag är ändå inte helt säker. Kommer det kännas bra? Blir det svårt att äta med en gigantisk bete hängande ut ur käften?

Snacka om mirakelmedel

Kvalitetstidningen Aftonbladet har en annons som visar hur man kan få fint altangolv. Jag tycker medlet verkar helt toppen. Speciellt med tanke på att det kan få plankorna att plötsligt lägga sig åt andra hållet. Fantastiskt!

Livet är hårt sa bonden...

...grymt grymt sa grisen. Vad kossan sa förtäljer inte historien.
Inte heller vad kossorna Fjälla och Kaspian tyckte om att stå på ICA MAXIs parkering nedanför en reklamskylt för scan. Matinhandlingen blev ytterligare lite roligare av att Börje Salming satt inne i butiken och skrev autografer i sin grillkokbok. Han var också rätt biffig.

Generellt sett

Som den uppmärksamme läsaren säkert redan noterat tycker jag om att generalisera. Generellt sett. Jag gillar att kunna säga "Aha, den där personen låter sådär, alltså kommer han ifrån den där orten och måste följaktligen bete sig på det där sättet". Jag vet, detta faller på sin egen dumhet -men inte stoppar det mig inte. Alla stockholmare jag känner är fantastiskt trevliga och ändå kan jag inte låta bli att tycka att en vilt främmande människa med ursprung från den kungliga huvudstaden låter överdriven, snobbig och dryg. Jag kan omöjligt bli arg på en värmlänning, för han låter ju så oskyldigt menlös. Örebroarna däremot blir jag förbannad på så fort de öppnar munnen -de måste ju skärpa sig. Inte kan man vara så gnällig hela tiden! Och så vidare och så vidare. Min fundering lyder: hur kommer detta sig? Jag kan inte ge ett enda exempel på när mina negativa tankar kring någons uttal faktiskt överensstämmer med vederbörandes personlighet. Hur går detta ihop? Var finns logiken?

Tack för tipset

Jomen va fint. Efter det att jag publicerat föregående inlägg tipsar google om hur man får en vacker gräsmatta.

Jaha, men var det inte exakt det jag gjorde nyss?

Är det gräset grönare?

Nog passar det i alla fall in på topplistan över konstiga saker att stjäla? Jag menar, vem har inte varit sugen på en bit fotbollsplan att ha hemma?

Tänk om de läser alla mina tankar

Iaktagelse från arbetsplatsen: det finns två typer av människor som, betydligt oftare än andra, lyssnar väldigt noga när jag informerar om något, säger jaha och mmm och nickar så att jag i alla fall tror att de förstår innebörden av de ord som kommer ur min min. När jag är klar tittar de mig rakt i ögonen och ställer frågan vars svar jag just minutiöst givit. Vilka kategorier är det då som är överrepresenterade när det gäller denna konstiga vana. Jo, dels asiater, främst unga. Detta har jag fått förklarat för mig är kulturellt betingat och beror på att det i många länder är oartigt att säga nej. De vill alltså inte säga att de inte förstår. Okej, jag är med. Konstigt, men jag accepterar det. Den andra gruppen har jag dock mycket svårare att godta. Det är svenska män i övre medelåldern. De kan inte skylla på varken språkförbristningar eller kulturella skillnader. Först tänkte jag att det är jag som är otydlig eller kanske bara tror att jag säger saker -fast jag i själva verket bara tänker tanken. I så fall är det ju jättekonstigt att samtliga kvinnor och både yngre och äldre män verkar förstå mig precis. Läskigt med så många tankeläsare...

Duger inte egen säng, nalle och sovmorgon längre?

Lördag morgon, klockan 06:42. Valhalla IPs parkering. Två småflickor, kanske 8 år gamla, leker krig med en bagagevagn från centralstationen. Inga vuxna syns till i närheten. Vart är världen på väg?

Det går inte bra för fotgängarna

Dagens lektion handlar om trafikvett. Skylten vi ska få lära oss mer om ser ut så här och illustrerar vanligtvis gång- och cykelbana. Detta är ett trevligt och i Göteborg tämligen vanligt förekommande koncept, som i grova drag går ut på att skilja motorfordon från övriga trafikanter. Just denna skylt, vilken är exakt likadan som den som syns under min färd till jobbet, separerar även cyklister från fotgängare. Fantastiskt praktiskt! Ännu bättre hade det varit om fotgängarna fattat det och inte vandrat, gärna fyra-fem stycken, i bredd på den del som är avsedd för cyklister! Använder man sin fiffiga ringklockan stannar de, allihop utan undantag, till och vänder sig om och tittar -utan att röra sig ur fläcken. Alltid med en både skräckslagen och förvirrad min. För guds skull, bilden kan inte bli så hemskt mycket tydligare, det ska inte krävas extra förklarning: cykla till höger, gå till vänster!

Change mode

En kollega visade mig idag Aftonbladets bilaga Sofis mode. Han menade att med det namnet skulle man ju kunna tro att den handlar om kläder. Rubrikerna på framsidan lyder dock "Posh hetsar David med pressat sexschema", "Så blir du naturligt pigg igen" och "Jag vaknade utan armar och ben". Den sista föranleder onekligen ett ny typ av klädstil, men jag tror inte det var det som var innebörden av artikeln. Jag måste erkänna att även jag väntat mig lite mer info om designers och kanske vårens klädtrender. Men men, jag har fel som vanligt...

Veckans ord, v18

Nyckeln till lösningen

Att skriva "Låset" på en nyckelknippa och räkna med att folk ska förstå vart nyckeln leder är inte en bra idé.

Mögel eller hemlös?

Tyvärr är det inte så, att "bara man sköter sig och betalar hyran" så har man inget att oroa sig för när det gäller att få behålla sin lägenhet. I Göteborg råder bostadsbrist och många hyresvärdar har inga skröpler för att göra sig av med dig om de har en bättre hyresgäst på g. Och det är tydligen inte så svårt. Låt mig ta ett exempel: Västerstaden (jo, ni minns, företaget som dömdes för diskrimenring för något år sedan). Förra året blev jag utkastad av dem från mitt hem, en lägenhet familjen haft i drygt 15 år. När den införskaffades ägdes den av ett annat bolag och den stod i min fars namn, men hela familjen skulle få använda den. Efter hans död tog mamma över kontraktet och om jag inte minns fel såldes huset två gånger. Så en dag kommer plötsligt ett brev där det står att kontraktet sägs upp pga att hyresgästen inte har ett behov av bostaden. (Med detta menades att min mor inte har arbete på orten och har en annan primär bostad). Naturligtvis godtog vi inte detta utan ärendet hamnade i hyresrätten. Ordföranden menade att om problemet var att jag ej stod på kontraktet så var det ju bara att skriva dit mitt namn, jag hade ju ett behov av lägenheten. Västerstadens representant, som för övrigt hade det charmiga draget att vägra ögonkontakt, blankvägrade. På frågan varför detta uppkom just nu, när situationen sett likadan ut i flera år (de visste ju mycket väl att jag bodde där) fick vi svaret att lägenheten nu behövdes som ersättningslägenhet för ett par vars hem skulle renoveras. Jag måste ut. Pronto. Ordföranden suckade, vi suckade och Västerstaden vann. Så var det med det. Jag blev bostadslös. Det konstiga var att strax innan jag flyttade fick jag deras nyhetsbrev hemskickat och där stod att läsa att just min lägenhet skulle totalrenoveras och att nya hyresgäster skulle flytta in 4 månader senare. Det de sagt i hyresnämnden var alltså en ren lögn! Så ett hett tips om du bor hos Västerstaden eller liknande skämtbolag: vill du inte bli bostadslös så var försiktig med att påpeka att det är mögel i badrummet, att balkongtröskel har ruttnat eller att vattenskadan i köket sprider sig. Det kan mycket väl resultera i en renovering -men också att de kastar ut dig först för att kunna höja hyran!

Vill också påpeka att jag nu, ett och ett halvt år senare, fått tag i en riktig hyresvärd. En sån som faktiskt verkar bry sig om både husen och hyresgästerna. Så de finns där ute!

Läskigt

Läsk är gott. Onyttigt och bla bla, men gott. Tror jag i alla fall. Och unnar mig en burk. Döm om min förvåning när det inte alls smakar så trevligt som jag väntat mig. Vätskan som rinner ner i min hals känns bekant, visst, men plötsligt uppskattar jag den inte alls. Efter en längre tids forskning har jag nu kommit fram till att detta fenomen alltid utspelar sig vid ungefär samma tid på månaden. Skumt. Kan kroppen verkligen göra så? Är det nån annan som känner igen detta?