Segern är vår -både sportsligt och vad gäller vettet

Jag har alltid gillat Norge. Första gången jag stod upp som litet barn var i Norge, så vem vet, kanske slog någonting rot där? Även norrmän har stått på plussidan på gilla-listan (detta har dock ändrats något sedan jag började jobba på hotell i Göteborg...). MEN oj, vad norska skidåkare har dalat på omtyckningsskalan det sista! Northug verkar ju vara en komplett idiot. Inte för att han är en fenomenal skidåkare, för det är han, men personligheten. Hade han bara haft vett nog att vara stolt över sin insats (han räddade ju faktiskt silvret till Norge) och inte känns behovet av att håna svenskarna -som bevisligen var bättre- så hade man kanske tyckt att han var en sann sportsman trots tidigare uttalanden. Det är kanske tur att denne karl kan åka skidor -för någon substans bakom pannbenet har han uppenbarligen inte. Fast som svensk TV-tittare vill jag ändå tacka honom för underhållningen. Nej nej, inte i skidspåret utan under blomsterceremonin där han stod likt en trumpen 5-åring.

Men nu är han ju inte ensam i det norska skidlandslaget om att sakna hjärnkapacitet. Redan för 3 år sedan tyckte Lars Berger att det vore skojigt att i TV göra obscena gester bakom en reporter (se klippet här). Detta tyckte Odd-Björn Hjelmeset det var en god idé att ta upp igen unde de norska sändningarna inatt. Vad fint. Och moget. Å andra sidan är det ungefär i samma klass som hans uppförande på presskonferensen efter stafetten då han förklarade sitt misslyckande med att han tittat på alldeles för mycket porr de sista dagarana. Och la till att Tiger Woods är en väldigt bra man. Va stolta norrmännen måste vara över sina fina idrottskillar!

Det perfekta mordvapnet

Inte bara i kriminalromaner som istappar kan bli farliga ting. Efter inspektion på taket visade det sig nämligen att det var en fallande konformad isbit som orsakat kraschen vid lunch. Precis som vid centralstationen. Se där...

Högt i tak vad gäller snöacceptans?

Jomen jag gillar snön. Det är fint. Ljust och vackert. Men det börjar bli tröttsamt att inte kunna lite på kollektivtrafiken. Efter noggranna självstudier på diverse hemsidor (och ja, dags- och kvällspressen var mer informativ än Västtrafik) insåg jag att utan apostlahästarnas hjälp kommer jag inte kunna ta mig hem. Vidare forskning tydde på att inga resor tillbaka till jobbet idag på morgonen skulle kunna garanteras. Efter ordentligt övervägande fattades beslutet att sova på jobbet. Tur att man arbetar på hotell -bekväm och trevlig sängplats finns ju i alla fall!

Idag rågades dock måttet för hur mycket snö jag klarar av. Jag sitter i godan ro och äter min lunch (en tämligen smaklig sparrissoppa om någon undrar) när jag hör ett PANG! Och alldeles bredvid mig dimper det ner en massa snö blandat med stora glasskärvor. Hjärtat hoppade över några slag innan det istället började galoppera. Det tog någon sekund innan mina kollegor och jag fattat vad som hänt: en av de stora glaskupolerna i taket hade gått sönder och rasat in. Tänk vilken tur att ingen stod under precis då! Jag väljer att tro att det inte är något fel på själva byggnaden, så även om jag accepterat det mesta angående all denna snö så räcker det faktiskt nu. Ingen mer snö tack!

Ödmjukhet i snön

Tänk vilken skillnad lite ödmjukhet kan innebära. Tänk om Västtrafik erkände att de är usla på att planera och att bristen på information är deras fel och inte beror på vädret. Om de lyssnat på kritik och faktiskt försökt göra något åt problemen. Då kanske man hade haft lite mer förståelse för hur svårt det måste vara att få ihop kollektivtrafiken när det snöar. Tänk om Petter Northug likt Helena Jonsson bett reportrarna att få slippa svara på frågor efter att inte ha infriat förväntningarna i OS, istället för att ignorera dem och gå rakt igenom mixed zon? Då hade mer än hälften av norrmännen kanske inte tyckt att han var arrogant -utan förstått hans frustration och fortsatt stötta honom. Tänk om...

Botmedlet mot ALLT

Jag vet inte vad det är med solarier och deras återförsäljares desperata mailutskick till mig. Nyss kom ytterligare ett som verkligen får mig att dra på smilbanden. Som om det förra inte var underhållande nog. Rubriken på det nya mailet? "Dålig sexlust? Sola solarium". Fantastiskt! Solariesolande är verkligen lösningen på alla problem.

Så här har de tänkt: Vi får D-vitamin från solen. Män med mycket D-vitamin i blodet hade i en studie också hög testosteronhalt. Alltså: solar en man så ökar hans spermieproduktion, sexualdrift, sexuella förmåga liksom hans muskelmassa och benstomme. Ta-da! Gillar för övrigt citatet "den virile surfaren är ingen myt". Tillåt mig asgarva! Med denna logik skulle ju väldigt få barn tillverkas i länder på nordliga breddgrader. Och definitivt skulle inga av dem födas under sommaren eller hösten (9 månader efter årets mörkaste period). Lustigt, jag vet 4 bebisar som kommer se dagens ljus i sommar om allt går vägen... Samtliga med föräldrar boende i Sverige.

Jag hittade för övrigt en bild på en grabb som uppenbarligen uppskattar solbränna av det kraftigare slaget. Vad tror ni, är han mer sugen på att idka könsumgänge nu än innan han brände sönder sig?

Kall nederbörd och låg intelligens

Västtrafik har satt upp en elektronisk infotavla vid min hållplats. Det är ju jättebra, för nu kan man se precis hur lång tid det är kvar tills bussen ska gå -från Polhemsplatsen! Enda problemet jag ser med detta är att den hållplatsen ligger mer än en halvtimmes resväg bort, så jag förstår inte riktigt hur den informationen är relevant. Jag inbillar mig att det är vettigare att få reda på vilken tid bussarna går från den hållplats man faktiskt befinner sig på! Men, Västtrafik skyller ju precis allt på antingen väder eller resenärernas dumhet, så jag räknar med att detta fel beror på att det snöade och att jag inte kan läsa.

Leve bostadsbristen i Gbg!

Boplats.se Hur funkar det egentligen? Jag tycker det är så intressant att många hyresvärdar påstår att när de väljer hyresgäster går de efter hur länge man varit registrerad på sidan. Efter urvalsprofilen naturligtvis. Det känns som ett helgarderat sätt att uttrycka det på. Fritt översatt "Först kollar vi om vi gillar dig. Om du tjänar tillräckligt mycket. Om du är rökfri. Om du är tillräckligt gammal -men inte för gammal. Om andra har valt bort dig (för då är det ju nåt fel på dig som vi bara inte upptäckt än). Om du har en tillräckligt svenskt namn. Utifall de två sökande som vi gillar mest är exakt likadana, då väljer vi den som varit registrerad längst".

Vis av erfarenhet vet jag att som bostadssökande befinner man sig absolut längst ner i näringskedjan. Helt utan rättigheter. Och även om du har en bostad, sköter dig och gör allt enligt reglerna kan du ändå förlora den. Tro inte att du sitter säkert. Inte ens självklara fall håller i hyresrätten om opponenten är en idiot och dessutom en tursam idiot. Hyresvärdarna har makten och lagen på sin sida och kan fortsätta utnyttja oss hyresgäster hur de vill. Grattis hyresgäst, du har inga rättigheter!

Oh, Canada...(suck)

Det är längesedan jag var i Kanada. Sisådär 15år sedan jag besökte Vancouver. Men det var en fantastisk sommar. Och kanadensarna var oerhört trevliga och välkomnande. Visst slutade flygresan med Air Canada med endast en fungerande motor, oljeläckage, en landning som snällt kunde beskrivas som obekväm samt eskort av x antal brandbilar -men vistelsen blev ändå underbar! Slutsats: trots teknisk fadäs av det allvarligare slaget minns jag Kanada med glädje.

Olympiska vinterspelen i Vancouver/Whistler. Vad har vi hittills? Dödsfall i rodel innan evenemanget ens hunnit starta. En pelare till OS-elden som inte reser sig under invigningen. Grafik som varken kommentatorer eller Tv-tittare uppskattar eller ens begriper. Och nu slutligen de fantastiska jaktstarterna i gårdagens skidskytte. Först damernas där ACO hålls kvar och sedan herrarnas där några åkare istället får starta alldeles för tidigt. Ska vi vänta oss något mer? Det känns som om händelser av denna kaliber inte ska kunna ske i ett OS. Proffesionalism någon? Jag vill så gärna att världen ska tycka lika mycket om British Columbia som jag gjorde, men snart är måttet av problem och misstag kanske inte rågat utan överfullt...

En seg dag idag...

Det gick bra utan baconsprutan

Mannen med stort M vaccinerades häromdagen inför en stundande resa utomlands. Han passade på att fråga sköterskan hur det var med baconsprutan. Om man inte tagit den, är det nån idé alls nu? På denna undran hade hon tydligen inget riktigt svar. Nu börjar medierna istället påpeka att svininfluensan kanske inte var så allvarlig ändå. Var det till och med bara en bluff? Om jag ska vara helt ärlig så var anledningen till att det aldrig blev någon vaccination för min del att när hypen startade hörde jag inte till någon vårdcentral. Jag hade flyttat så min gamla var utesluten, men glömdes bort i vårdvalet (jodå, detta har jag kollat upp. Jag missades helt) och fick därmed inte välja någon ny. Tanken var att jag skulle vänta tills efter ett visst datum och sen helt enkelt knata in på den jag ville tillhöra och säga "här är jag". Problemet med influensavaccinationen var att till en början vägrade vårdcentralerna vaccinera andra än de som hörde hemma där. Ni inser mitt dilemma. När detta så småningom löstes hade jag tröttnat på hela grejen.

Nu visar det sig att 82,5% av de som svarat i en liten undersökning anser att larmet om svininfluensan var överdrivet. Är det inte fler som dör i en vanlig influensa? Var det inte många som fick allsköns mysko biverkningar av vaccinet? Det är klart att det är lätt att säga "Vad var det jag sa?" så här i efterhand, men inte ångrar jag att inte utsatte mig för spruta...

OSökta tankar

Jag läste någonstans häromdagen, det kan ha varit i någon krönika kanske, en mycket smart tankegång kring OS. Den gick i korta drag ut på att det inte är någon idé att inte uppskatta vintersport just nu. Det är enklare för alla om man bara accepterar och gillar läget de närmsta två veckorna eller vad det är. Jag förstår nu. Mannen med stort M är ingen sportfåne. Vanligtvis. Men när det gäller idrott som utövas i minusgrader i allmänhet (nåja, i Canada verkar det i och för sig rätt varmt just nu...) och de som inkluderar skidor under fossingarna på de tävlande i synnerhet blir han som förbytt! Vinter-OS är i det närmaste en religiös upplevelse för honom. Alla övriga aktiviteter såsom arbete, sömn, vänner, mig och så vidare planeras kring TV-sändningarna. Till en början höll jag med Jonas Gardell "Skuffa runt på skidor i fem mil med nåt vilt i blicken. Varför? Ska de leverera nånting? Har de ett brev med sig? Varför inte skicka e-post?", men nu har jag valt att helt enkelt gilla läget. Jag ger Mannen på stort M fullt tillträde till fjärrkontrollen och accepterar att så mycket annat kommer inte ske den närmsta tiden. Jag tänker till och med hålla honom sällskap i TV-soffan, i varje fall för vissa grenar. För ska sanningen fram så är det faktiskt spännande -ibland. Och nånstans inom mig finns en liten längtan av att se svenskar på pallen. Att se dem stå där med den blågula fanan fladdrandes i bakgrunden, höra en instrumental version av nationalsången och se en aldrig så liten tår trilla ner utefter en lycklig atlets kind. Nåväl, som det sett ut hittills får jag kanske fortsätta att bara drömma om det där...

Dagens heta tips

Hett tips om du vill verka trevlig: påpeka inte att du är trevlig hela tiden! Jag har nyss fått något som gjorde mig glad. Riktigt glad. Sprudlande glad. Och jag tackade naturligtvis ordentligt. Sedan dess har givaren dock påpekat hur duktigt och snällt det var att ge mig detta. Resultatet, förutom att jag känner vissa skuldkänslor (vilket jag inte alls borde) är att jag inte alls tycker att personen i fråga är speciellt duktig eller snäll just nu. Snacka om att skjuta sig själv i foten!

Tragiskt svar angående trafik

Efter tågresan som jag beskrev här formulerade jag ett fint undrande brev till Västtrafik. Jag undrade bland annat om de tyckte det var rimligt att man skulle stämpla 3-4 ggr på en resa samt om det inte vore enklare om man fick betala allt när man steg på. Idag fick jag svar. DET är jag imponerad av. Det är också det enda jag uppskattar med svaret jag fick. Håll till godo:

Vad fint att deras tanke är att de ska få så stort räntefritt lån (dvs "panten") som möjligt, genom att tvinga alla familjemedlemmar att ha varsitt kontoladdat kort, istället för att dela på ett. Otippat, verkligen. Vidare funderar jag över svaret "om det är smidigare att betala mellanskillanden vid påstigning påverkas av om resenären känner till priset". Det är ju precis det jag menar! Det är ju vansinnigt att man inte kan få reda på priset innan man påbörjar sin resa! Jag kan alltså inte betala när jag påbörjar min resa, eftersom jag då inte vet vad den kommer kosta. Varför vet jag inte det? Jo, för att Västtrafik vägrar berätta det! Och angående samma biljettsystem så är det ju allmänt skitsnack, eftersom det på den aktuella sträckan även tidigare var samma system hela vägen. På riktigt, tycker de att detta systemet är "smidigare"? Jag förstår att de anställda på kundservice inte vill skriva under med sina egna namn...

Forts. brott och straff

Jag fortsätter idag på samma tema, om än i betydligt mindre skala. Min arbetsplats är rökfri. Hel rökfri. Detta innebär att man under inga omständigheter får röka inomhus, varesig man står under en fläkt, ventil, i ett badrum eller vid ett öppet fönster. På intet sätt kan detta missförstås, då åtskilliga förklarande skyltar finns utspridda. Därför irriterade det mig mäkta när folk ändå gör det, försöker hitta på bortförklarningar, ljuger och i slutändan vägrar betala (ja, vi tar ut en kostnad för sanering av lokalen samt ersättning för förlorad inkomst då den inte kan hyras ut det närmsta dygnet). Återigen: följer du inte reglerna måste du väl ändå vara beredd på att ta konskvenserna? Det jag finner mest frustrerande av allt är det faktum att om de blankvägrar att stå för kostnaden är det ofta inget jag kan göra. Surt. Jag vill inte att de ska komma undan. Maktlöshet suger.

Brott och straff -här och där

När ska folk inse: gör du något olagligt finns risken att du straffas. I vissa länder kan påföljden tyckas oproportionelig, men det måste du ta in i beräkningarna innan du utför handligen. Är det värt risken? Ett ungt svenskt par som reste till Thailand 2008 snodde ett gäng T-shirts, åkte fast och förvånas sen över sina stränga straff, 15 månaders fängelse. Det må kanske vara vansinnigt länge för något som knappt är mer än snatteri, men ändå: Rikspuckon! Jag, som inte ens varit i Thailand i 24 timmar, vet att de är extremt hårda mot brottslingar -både vad gäller tiden de ska sitta inlåsta samt hur de behandlas. Det är allmänt känt. Så, hur dum får man lov att bli? Det finns ett jätteenkelt sätt att slippa fastna i en läskig, ohygienisk och trång cell: Begå inga brott! Ta-da! (Visst finns det undantag, då oskyldiga dömts, men de är förhållandevis få och en helt annan historia) Och det är ingen förklarning att de var berusade. Många av oss har varit runda under fötterna och betydligt mer än så utan att känna behovet av att plocka på oss saker som inte tillhör oss.

Man får helt enkelt inse att repressalierna skiljer sig tämligen dramatiskt mellan världens länder. Svea Hovrätt har nu fastställt domen för de två ungdomar som dödade en tredje i Stureby i somras. 20 månader. Förbrytarnas ålder samt den hjärntvätt de verkar ha utsatt varandra för är kanske förmildrande omständigheter, men jag har väldigt svårt att ta in att någons liv inte är värt mer än 2 x 20 månader... Och jag tvivlar på att det räcker till att behandla någon som är/varit så sjuk att man kunnat utföra en sån handling.

Men visst är det en intressant jämförelse, att stjäla några tröjor i Thailand eller döda en tonårstjej i Sverige. Skillnaden i påföljd blir endast ett knappt halvår. Frågan är om det ena straffet är oproportioneligt långt -eller om det andra är löjligt kort?

Omöjlig att behaga

Ibland vet jag bara inte vad jag ska göra. En nyanländ gäst på jobbet förklarade nyligen på knackig engelska att förra gången han var i Göteborg var han på en så trevlig italiensk restaurang. Vart låg den, undrade han. Min inte helt onaturliga fråga var naturligtvis: vad hette den? Det kom han inte ihåg. Eventuellt var det ett E i namnet, men troligtvis inte i början. Jag tänkte att han kanske kom ihåg på vilken gata den låg och fick då svaret: nej, men ungefär här, vid centralstationen. Samtidigt pekade han på Järntorget på kartan framför oss. Tämligen långt bort från något tåg. Ungefär här började diskussionen spåra ur. Jag radade vänligt upp alla italienska restauranger i centrum som jag kunde komma på, men mannen blev arg över att jag inte förstod vilken krog han menade och gick surt därifrån. Jaha...

Samma gamla visa...

Idag är många av Västtrafiks turer försenade. GP vet detta och publicerade en liten artikel på sin hemsida. Är det för mycket begärt att Västtrafik själva gör det? Kanske skriver några informativa rader på sin del av webben? Återigen kom inte min buss överhuvudtaget -vilket resulterade i ytterligare ett meddelande till ansvarigt bolag. Att lite snö leder till förseningar får vi väl leva med (trots att vägarna tycks vara minutiöst plogade), men att utan någon som helst info ställa in linjer -gång på gång? Uppenbarligen är det inte så viktigt för Västtrafik att passa tider, men på min arbetsplats uppskattas det om man kommer när man ska! Frågan är bara när man egentligen ska infinna sig vid hållplatsen...

Tragiken är illa, värre, värst -Västtrafik

Nu är det över och förbi. Västtrafik har stängt de gröna stämpellådorna. Inga mer magnetkort.

Häromdagen skulle jag bege mig några mil norrut med tåg. Efter att ha sett priset för en enkelbiljett bestämda jag mig motvilligt för att inhandla kontoladdning. Direkt uppstår ett dilemma: om jag laddar på extra pengar på mitt månadskort, kan då Mannen med stort M åka för den summan? Nja..högst oklart det bästa är ju om han köper ett eget (Kommer aldrig på fråga, vi kommer inte ge Västtrafik flera räntefria lån, det de kallar pant). Kan jag vara säker på att det inte dras pengar när jag håller mig inom månadskortszonen? Ja, det ska inte hända. Nähä, men det är rätt mycket med västtrafik som inte "ska hända" som gör det i alla fall: feldebiteringar, uteblivna bussar, förseningar, ändrade villkor etc. I slutändan valde jag att köpa ett separat kort och laddade på en summa. Stiger på tåget och tänker läsa mig till hur jag ska ordna detta, det vill säga resa delvis på månadskort och delvis på kontoladdning -på två olika kort (något som inte var några som helst problem med de gamla 100-korten). Ingen info alls. När tågvärden till slut kommer får hon förklara för mig. Här ska sägas att denna tjej var fantastisk. Ett sånt tålamod! Nästan ingen av resenärerna förstod hur de skulle betala och hon berättade för alla med ett konstant leende på läpparna. Hon höll med om att systemet var idiotiskt, men försökte göra det bästa av situationen. Inte det lättaste för mig dock. Så här gör man: stämplar månadskortet när man stiger på. Sen får man känna efter när man tror att man lämnat den zonen och då gå och stämpla det kontoladdade kortet. Naturligtvis gäller omvänt på vägen hem. Alltså: stämpla kontoladdningen och när jag tror jag kommit in i Göteborgszonen så får jag stämpla ut och istället stämpla månadskort. Misslyckas jag får jag betala dubbelt för Göteborgsdelen. Så nu är det slut med att kunna slappna av och kanske sova på tåget. Istället ska man sitta och försöka komma på när det är dags att besöka kortläsaren. Vansinne! Är inte det enda vettiga att man betalar när man stiger på och så är det klart med det?