Deras val -bokstavligt talat

Nu ska vi prata politik. Och religion. Heta potatisar! I Schweiz har befolkningen nämligen just röstat ja (preliminära siffror) till ett förslag som förbjuder byggnation av fler minareter. Regering, parlament, FN och Amnesty tycker detta är helt absurt. Men om det nu är så konstigt galet och fel med ett sådant förbud, varför togs frågan ens upp? Jo, grundlagen i detta neutrala land säger att om man kan samla ihop 100 000 namnunderskrifter för ett ämne måste en folkomröstning hållas. Sagt och gjort, ett högerpopulistiskt parti raggade upp rätt antal pers som skrev under och idag röstades det. Kampanjen har drivits med hjälp av affischen här til höger. Inte nog med att minareterna ser ut som missiler för att avskräcka folk och ytterligare försöka likställa religion och krigsföring, det är ju dessutom ganska många torn på bilden. Då kan man ju fråga sig: hur många finns det egentligen i Schweiz? Jo, fyra stycken. Jaha, men då kanske det planeras en hel massa fler eftersom de röstar i frågan? Nej, det handlar om ett torn. ETT torn. Men nu får jag väl ändå ge mig, folket har ju röstat och sagt vad de tycker. Är det inte bra med direkt demokrati? Jo, om folk faktiskt säger vad de tycker! Saken är den att i Schweiz hålls sjukt många folkomröstningar. Ungefär hälften av alla världens nationella referendum har ägt rum i detta land! Man ska rösta ungefär fyra gånger om året, men då gäller det bara nationella frågor. Dubbla siffran om du vill räkna med även lokala ämnen. Tror någon på fullt allvar att folk knatar till valuronorna så ofta? Nej, de har tröttnat för länge sen och orkar inte bry sig! Detta förklarades för mig om och om igen när jag bodde i Schweiz och pratade med folk om hur de skulle rösta i den och den frågan. Det ska även sägas att medborgarförslagen oftast inte går igenom, vilket ger människor ytterligare en anledning att strunta i valen.

Men i slutändan: det är så det fungerar där. De har gjort sitt val. Bokstavligt talat. Då får jag väl sitta här och vara nöjd över att jag bor i Sverige nu. Hur missnöjda vi än må vara med våra svenska politiker, så kräver vi inte att få rösta om byggnationen av ett torn...

Skriv en bok om dina preferenser

Jag funderar på om min nackspärr eventuellt påverkade min hjärnverksamhet negativt. Kanske blev någon liten nerv överansträngd och gav bara upp till slut, vilket resulterar i att jag nu inte kan tänka klart? I alla fall har jag en fråga. Jag fick en bokning från en dansk resebyrå och på den står "Vänligen skriv: Bög". Vad tror ni att de menar? Inte kan det väl vara så att resebyrån verkligen tycker att gästens (som för övrigt reser ensam) sexuella läggning bör stå med på bokningen? Jag använde google translate för att se om bög möjligtvis kan betyda något helt annat på danska, vilket resulterade i översättningen "bok". Vänligen skriv en bok? Nja, sådär troligt va? Vad tror ni menas med detta något kryptiska meddelande?

Skönt att man är bra på nåt

Igår fick jag en komplimang av en gäst på jobbet. Det gjorde mig glad. Vad han sa? Jo, att min svenska var mycket bra. Dessa ord yttrades av en tysk man på engelska. Utan ett uns av sarkasm. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur han tänkte, men tackade glädjer mig åt att vara duktig på något i alla fall!

När jag för några år sedan jobbade på Nya Zealand fick en inhemsk kollega en liknande kommentar, fast av en amerikansk äldre dam. Hon sa "You speak very good English". Min arbetskamrat svarade "Thank you, so do you". Vi misstänker att tanten faktiskt missat det faktum att man talar engelska även där, men situationen blev väldigt konstig.

Tills urladdade batterier skiljer dem åt...

Dagens mest tragiska artikel? Det är klart att alla inte kan ha sån tur att man hittar sin livs levande drömpartner, men att gifta sig med en dataspelsfigur? Är det riktigt sunt? Nåväl, det är väl bara att hoppas att de unga tu blir lyckliga tillsammans...

God Tacksägelse

(och Grattis Sesame Street, 40 år!)

Fantastiska danskar

Har mer eller mindre trillat över en del diskussioner kring danskar och alkoholvanor på sista tiden. Spännande fenomen. Ska vi se det som en spaning?

Wolfgang Hansson läst en rapport och kommit fram till att danskarna jobbar för dåligt. Produktiviteten sjunker och i takt med den välståndet. De har det helt enkelt för gemytligt där de sitter "bekvämt tillbakalutad med en nyöppnad Hof i handen".

Öldansken har fått en stödgrupp på facebook. Vem? Jo, den packade danske killen som sprang in på plan under fotbollsmatchen Scerige-Danmark 2007. Han ska nu betala ett saftigt skadestånd, men någon välvillig människa har startat en facebook grupp som ska samla in pengar för att hjälpa honom. Det är ju faktiskt inte hans fel att säkerheten var dålig! Hmmm... jag undviker att komma in på diskussionen fotboll (även om det kliar i fingrarna och håller mig till ämnet danskar).

Och slutligen,motsatsen till ovan nämnda fall. En dansk som bor i Hylte i Halland anser att det sups för mycket där. Rena vilda västen kallar han det för. Människorna är otrevliga och tänker bara på alkohol och att bli så fulla som möjligt. Det är en fruktansvärd plats på jorden och var dansk som någonsin varit där svär att aldrig återvända. Nåväl, ungefär så tycker han. Paradox någon? Jag får ingen rätsida på det faktum att det är där han valt att bo och inte i Danmark där det, vilket med all tydlighet framgår från ovan två nämnda artiklar, inte tycks finnas sprit eller öl alls...

Cirkeln är sluten

I Norge har ett gäng grisar smittats med svininfluensa -av människor. Det råder ju delade meningar om huruvida det är grisar som är ursprunget till "den nya influensan" eller inte, men nog är det lite ironiskt?

Jag förstår inte...

Jag förstår inte. Den 16-årige kille som våldtog och mördade sin tjejkompis i Sparsör utanför Borås i augusti har fått sin dom. Det är så mycket jag inte begriper i den här historien. Hur kunde han göra det? Och mot sin kompis! Det borde kanske inte spela någon roll, men det känns som det om möjligt är ännu värre eftersom de var vänner. Det enda jag kan tänka mig är att han är allvarligt psykiskt sjuk. Idag dömdes han till tre års sluten ungdomsvård. Försvaret ansåg att det var en tuff dom. Visst hade han utfört dåden, men i den situation han befann sig i var det inte självklart att han kunnat göra bedömningen att hon skulle dö (drunka, på grund av att hon lades medvetslös med ansiktet under vatten). Hade han å andra sidan varit fyra år äldre hade han kunnat dömas till 16 års fängelse. Men låt oss nu ponera att han är så långt ifrån sina sinnens fulla bruk som det verkar: kan han då rehabiliteras på endast tre år? Om man är så sjuk att man våldtar och dödar en kompis, räcker tre års vård då för att säkerställa ett tillfrisknande och att man inte utför liknande våldsdåd igen? Är vår psykvård så fantastisk? Jag är ingen rätts- eller psykexpert, inte på något vis alls, men jag kan inte förstå hur tre år kan vara tillräckligt, vare sig som straff eller vård, när man på det mest brutala sett bragt en närstående om livet.

Oväntad fångst

Kan ni tänka er någon större förvåning än om man som fiskare får ett oväntat stor fångst? Typ en U-båt. Det hände nyligen utanför Gotland. En fiskebåt kände hur något fastande i trålen och man får väl misstänka att de blev i alla fall lite chockade när en U-båt dyker upp bredvid dem. Detta är bara ytterligare en i raden av alla saker som sker som "inte kan hända", men så länge det slutar väl och ingen blev skadad kan man väl få skratta? Men vad jag önskar att det fanns fotobevis på fiskarna ansiktsuttryck.... Alternativt ett litet barn som förklarar vad som sker.

Solarier -att tänka som en kålrot

Häromdagen meddelade gymet SATS att de kommer att ta bort alla sina solarier. Detta är ett resultat av en forskningsrapport kring hudcancer som Världshälsoorganisation WHO publicerat. Jag har inga invändningar mot detta. Jag solar själv någon gång per år när hudfärgen närmar sig ljusblå (grisskär kan jag leva med, men inte genomskinligt ljusblå), men i min värld är det upp till var och en att bestämma om man vill utsätta sin kropp för detta. Precis som det är upp till varje företag om de vill erbjuda solarier eller inte.

Nej, det som istället till lika delar roar och irriterar mig är utskicket från Solarieföreningen (jo den finns på riktigt). Kom nu ihåg att jag inte har nåt emot solariesolande egentligen, men detta upprop är så taffligt skrivet att jag nästan ångrar mig. Den lilla luntan gör det bara så enkelt, för dem som vill, att argumentera emot! Det hela handlar om en uppmuntran att genom samtal, insändare och bloggar argumentera för användandet av solarier följt av en lång rad skäl att använda sig av. Jag tänkte här dela med mig av några:

• Människan föddes på Afrikas slätter och är ämnad för ett liv i solen (Precis, vi ska inte vara instängda i lådor med artificiellt solljus)


• Influensor kommer under det mörka halvåret. I tropikerna finns ingen säsongsvariation av influensor (Korrekt, där finns väldigt liten skillnad mellan dagsljuset sommar och vinter, så de är lika sjuka hela tiden?)


• Under den mörka årstiden är vi extra sårbara för tex cancer, diabetes, blodpropp och influensa (Folk är ute och rör sig mer under ljusare tider. De jobbar dessutom mindre under sommaren vilket borde minska risken för stressrelaterade sjukdomar. Detta har knappast nåt med solariesolning att göra. Om det stämmer så tyder det ju snarare på att folk är friskare under sommaren -då man solar mindre i solarier och mer ute)


• Sola är nyttigt så länge man inte bränner sig. Man ska inte heller supa sig full eller äta sig fet (Vad är det för jäkla argument? Är du fem år? "De andra gör också fel")


• Tio gånger fler dör i prostatacancer än i hudcancer (Jaha, men dåså. Då måste vi ju öka siffran med hudcancerfallen så det blir jämt. Bra tänkt!)


• Somalier kallar autism för "svenska sjukan" (Och? Att "sitta bakom svenska gardiner" på tyska betyder att sitta i fängelse och "svensk" på engelska är samma ord som för kålrot. Hur relaterar detta till solarier?)
  

De hälsar också att de har belägg för alla resultat de skriver om (bland annat att solning motverkar hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer i mage, bröst och lungor) och att de har källorna -det står dock inte något om vad dessa källor innebär eller hur trovärdiga de är!

Och därmed basta!

Ibland är mitt jobb ytterst underhållande. En gäst kom nyss fram och frågade "I want to use the sauna. Do I need a special handkerchief?" Naturligtvis svarade jag att "No, there are towels down there", men sen började jag fundera: han kanske verkligen undrade över näsdukar och inte alls över handdukar. Jag borde inte ringakta hans språkkunskaper. Tänk om han bara kände sig snorig och av ren artighet undrade över uppförandekoden i bastun? Nej, jag får ta och skärpa mig och anstränga mig lite mer för att förstå vad våra besökare egentligen menar!

Som julafton för en pedofil...

Jag är upprörd. Besviken på världen vi lever i. Hur fel är det inte när barn inte längre kan skicka brev till tomten på grund av rädslan för pedofiler? Naturligtvis är det helt rätt att skydda knoddsen, men jag blir bara så genuint ledsen när det hela kommit till detta. Jag menar, jag kan knappt tänka mig något mer oskyldigt. Från ett barn sida alltså. Att det sedan är helt fel att tomten bor i Alaska är ju en annan sak. Alla med något som helst bakom pannbenet vet ju att den riktiga tomten bor i Rovaniemi i Finland. Och honom kan man fortfarande skicka sin önskelista till (Santa Claus, Artic Circle, 96930 Rovaniemi, Finland, om någon undrar)...

Passa dig, Moneybrother

Internationella toalettdagen är kommen. Om någon undrade så blev det 27 denna gången också. Följaktligen finns Moneybrother kvar i min goda bok, men med tanke på nackspärren (säkert ett ålderstecken) känns det mest som en tidsfråga. Typiskt gränsfall...

Gör om, gör rätt, Bobby

Efter 3 dagar konstant parkerad framför tv:n stör jag mig mer än någonsin på dålig reklam. Den som står högst på listan just nu är Bobby´s stylingprodukter. Till att börja med gjorde det abnormala putandet med läpparna att jag inte kunde koncentrera mig på något annat än just detta. Det är troligtvis orsaken till att jag först nu, efter att ha sett snutten ett tusental gånger känns det som, till fullo inser hur mycket den irriterar mig. För när jag lyckades slita blicken lite från munnarna, både frisören och modellens, upptäckte jag istället hudfärgen. Hon kanske kan vara mulatt, men det är något som inte stämmer med honom.Vad jobbigt det måste vara att ha fastnat i brun-utan-sol-burken. Eller råkade han ut för en likande olycka som Ross i det där avsnittet av Vänner? När jag kommit över även detta dras min blick slutligen till det som jag antar är det egentliga syftet med reklamfilmen: håret. Problemet är bara att det i mina ögon inte är fint. Det ser ju bara tetigt och konstigt ut när hon svingar runt det på catwalken...

Jag tror att reklam i allmänhet funkar. Även om det bara är filmen man kommer ihåg så finns produktnamnet där i bakhuvudet. Undantaget är väl dock om man får en direkt negativ upplevelse i samband med pausen mellan programmen. Jag minns Bobby´s spray. Jag vet precis hur flaskan ser ut. Och jag kommer aldrig köpa den -endast på grund av reklamfilmen!

Man får inte ha det för bra

Min vän K har sagt "Va i h-lvete! Aldrig får man va riktigt j-vla nöjd!" Jag håller med. Efter en helg med henne, Le Hag och Granntösen då vi marinerade oss väl (både utvändigt med varmt vatten och invändigt med gott vin) på spa kände jag mig lugn och avslappnad. Trots detta vaknade jag igår morse med ett ryck. Jag har drömt mycket de senaste nätterna och nu blev jag så chockad i drömmen att jag väckte mig själv. Rycket följdes omedelbart av ett knak. Och sedan smärta. Modell värre. Allt stelnade. Och sen insikten: detta har hänt en gång förr. Nackspärr. Det var som att återse en gammal fiende jag absolut inte saknat.

Resultatet av detta möte är att jag sitter hemma och överdoserar tigerbalsam, värktabletter och vetekudde. Och tycker synd om mig själv...

Otursdagen

Fredag den 13e. Smaka på orden. Vad tror ni kommer hända idag? Med största sannolikhet ingenting utöver det vanliga. Hittills har jag inte försovit mig, tagit fel på schemat för jobbet eller ramlat med cykeln. Det har inte varit strömavbrott och datorerna har inte strulat särskilt. Hissarna har inte fastnat och ingen har smitit från sin rumsnota. Jag har inte hört talas om någon brand, jordbävning, större trafikolycka eller annan katastrof. Ingen anhörig har ringt i panik. Jag är inte sjuk eller tröttare än vanligt. Ingenting har gått sönder.

Funderar ändå på att köpa en trisslott -bara för att utmana ödet. Man måste ju ge sig själv chansen att förlora...

Påhittat eller sant?

Vicki får panikångest av grönsaker. Otippat. Jag var inte heller något stort fan av kaninmat som barn, men den känslan växte liksom bort med tiden. Och det var definitivt aldrig tal om någon förhöjning av pulsen eller svettattacker, så det handlade ju knappast om samma sak. Det är kanske därför jag har lite svårt att ta Vicki på allvar. Det är ju naturligtvis jättesynd om henne om hon inte kan leva ett normalt liv på grund av sina känslor för grönsaker, men samtidigt är det lite skrattretande.

Här ska ni få ett bevis på min dubbelmoral. Det kanske är en fånig jämförelse, men håll till godo. Jag tycker nämligen det är allt annat än något att skratta åt att en rektor i Vellinge kallade dyslexi för "påhittad sjukdom". Mannen verkar ju inte veta vad han pratar om, trots all erfarenhet från skolans värld. Men, är det inte lite lustigt att jag har svårt att riktigt tro på grönsaksfobin samtidigt som jag accepterar dyslexin? Jag har ju inte upplevt något av dem. Är det inte konstigt att man är så formad av samhällets rätt och fel, och av vad som är accepterat som normalt, att man helt gör det till sina egna tankar och värderingar? För även om jag inser att så är fallet kvarstår det faktum att jag inte kan ta någon som är rädd för morötter och ärtor på allvar...

Första dagen (i resten) av ditt liv

Välkommen till världen bebisflickan! Och stort grattis till mina vänner A & M som blev föräldrar idag!

Service -she nailed it!

Idag är jag inte bitter. Inte det minsta. Istället ska ni få läsa en kort berättelse om service.

Jag hade ordnat tid för att äntligen fixa mina naglar och valt en salong vid namn Nails4life. När jag bokade berättade jag att jag skulle börja jobba vid 15 och hon gav mig en tid vid 12. Besöket hos nageltjejen Natalie drog dock ut lite på tiden (det tar ett tag att få snygga fingertoppar) och det stod efter en stund klart att jag inte skulle hinna till jobbet i tid. Vad gör hon? Hon ber pojkvännen sticka och hämta hennes bil och så kör hon mig till jobbet när behandlingen är klar! Detta, mina vänner, är service på hög nivå! Så hög att man förtjänar lite gratisreklam hos BitterBettan. Alltså, vill ni ha fin-fina naglar: gå till Natalie på Nails4life. Hälsa från mig!

Gud har humor

Om Gud finns, så har han/hon i alla fall ett sinne för humor. Eller så är vi nordbor bara ett stort misslyckande. Det kan liksom inte ha varit meningen att vi ska bo här året runt! Enda anledningen jag kan se är att Gud tycker det måste finnas något kul att titta på såhär i höstmörkret, till exempel mig, kall och dyblöt, cyklandes i motvind till jobbet. Det är nog roligt.

Göteborg i november suger!

Ett uns sundhet bland all galenskap

Jag fortsätter på temat budgetshopping. Idag togs det till nya höjder: Mammons tempel, shoppingens ultimata högborg. Ullared -Detta h-lvete på jorden!

Jag har varit där förr, men glömmer mellan varven bort hur jobbigt det faktiskt är. Jo, nu är vi uppbunkrade på diskmedel, tvål, bindor, konserver och så vidare och jag skulle ljuga om jag sa att julklappshandeln inte var inledd, men det verkar gälla en stor del av sydsveriges befolkning också nu. Det var hur mycket folk som helst där! Till slut tröttnade jag och slog mig ner med en samling manliga pensionärer i ett hörn av jättevaruhuset. Jag misstänker starkt att deras fruar, liksom min mor och hennes väninna, glatt knatade runt jämförandes priser på stålull och prejade andra tanter.

Flera gånger blev jag förvånad över hur trevlig personalen på Ullared är. De svarade (och visste alltid svaret) på mina frågor om var finns det och det? Hur hittar jag en sån? Dessutom idel leenden och försynta "Ursäkta" när de kom med sina gaffelvagnar och pallar med varor. Detta gjorde ju att jag blev ofantligt lycklig när jag insåg att det i alla fall finns en bitter person som jobbar där. Man kan ju inte låta bli att undra om denna skylten uppskattades av ledningen?

Jag hade också fel

En ny värld har öppnats. De senaste åren har jag konsekvent undvikit att handla på H&M, Gina Tricot och liknande affärer. Det har inte att göra med någon generell motvilja gentemot "fast fashion" som sådant utan mer med det faktum att de gånger jag följt med en vän dit har jag inte hittat något utan bara tyckt att allt varit konstigt, i kombination med att jag bestämt hävdar att alla känner igen kläderna och jag vill ju inte klä mig exakt likadant som alla andra. Jag har dock insett själv att den senare anledningen faller på sin egen dumhet: jag handlar ju på till exempel MQ och de kläderna har väl egentligen lika hög igenkänningsfaktor som någon annan svensk kedja? Dessutom känner ju i alla fall inte jag igen kläderna från H&M, eftersom jag så sällan besöker den butiken. Som sagt, jag inser att mina argument inte håller.

Jag var dock ändå lite skeptisk till Mannen med stort Ms svägerska (är hon min svägerska också då, eller hur funkar det?) under vår shoppingtur igår ville besöka just dessa affärer. Jag följde med, men tänkte aldrig att jag skulle finna något jag gillade. Döm om min förvåning när det plötsligt hänger ett par mycket tjusiga jeans framför mig. Priset var nästan löjligt lågt och de sitter som gjutna! I nästa fanns en fantastisk röd klänning, perfekt modell och till det mycket facila priset 300 kronor. Tyvärr i fel storlek, men det är ju här det riktigt fina med butikskedjor kommer in. Det finns ju fler ställen att leta efter den! Veckans projekt är utsett: Find THAT dress!

Men det jag tar med mig mest från denna shoppingupplevelse är inte dagens fynd, utan glädjen över att ha återupptäckt prisvärd shopping. Kvalitén må inte vara super, men jag förstår ju att jag får det jag betalar för. Då så! Tänk va skönt när man blir överbevisad. Och vad fantastiskt att man har rätt att ändra sig!

Anna Skipper har fel

Av någon outgrundlig anledning känner jag motvilja gentemot Anna Skipper. Jag vet inte riktigt vad det grundar sig i, men det kan vara så enkelt att jag, personligen, inte tycker hon verkar trevlig. (Jag vill dock poängtera att jag aldrig träffat henne, utan detta bara är en magkänsla som beror på hur jag uppfattat henne i TV). Hur som helst så log jag lite skadeglatt åt Karin Ahlborgs funderingar i dagens matkolumn. Hur många gånger har vi inte sett kändisar göra reklam för diverse olika saker, vare sig de har att göra med deras "expertområde" eller inte?

Jag tycker det vore roligaste om Skipper började promota bröd efter tidigare uttal som "Bröd är död". Jag uppskattar den typen av helomvändningar -mest för att jag gillar smörgås. Och bilden ÄR rolig...

Hem från jobbet

"Det är slut, det är över,

det är sömn jag behöver!

Se sången tar slut, livet börjar om.

På vintern ska man ha långkalsong!"

-Carl-Einar Häckner

För lång tid för kortavgift

Vad gnäller hon över idag då? Jo, dålig timing. Vems? Min egen.

Idag tänkte jag unna mig en sushi till middag. Denna inköps på den förträffliga lilla japanska restaurangen på Stampgatan. Det enda som inte är så förträffligt med denna lilla skrubb är att de tar kortavgift om man inte betalar kontant. Detta irriterar mig lite, men för att undvika dåligt humör stannar jag och tar ut pengar på vägen.

Jag stiger av min cykel framför bankomaten, tar fram mitt kort och i samma sekund som jag ska föra in det i springan blinkar hela maskinen till och skärmen blir röd. "Ur funktion. Service pågår." lyder meddelandet. Jag hör röster innefrån maskinen, så uppenbarligen är skylten helt i sin ordning. Service pågår. Frågan är bara hur länge. Ska jag stå kvar och hoppas att allt är löst inom någon minut? Jag vågar inte chansa utan trampar vidare i jakt på en annan pengamaskin. Men tanken förföljer mig: om jag bara varit 30 sekunder snabbare hade jag ju hunnit få mina pengar...

Mord eller middag?

På tal om kändisar som påminner om varandra ... Är det bara jag som ser det här också? Jamie Oliver måste vara Leif GW Perssons sedan länge borttappade son. De är ju jättelika varandra! (Det var bara lite svårt att hitta en bild där han till höger log eller en bild där han till vänster inte gjorde det...).

De har ju till och med samma kroppsspråk!

En hissnande kväll

Jag älskar det faktum att det sällan blir som man tänkt sig. Igår kväll åt Granntösen, Mannen med stort M och jag middag ihop. Efteråt blev det lite fåniga youtube-klipp följt av några drinkar. Sen hörde vi plötsligt att det lät väldigt från trapphuset. Detta är i sig inget konstigt, då vi bor i ett tämligen lyhört hus, men att rösterna inte försvinner uppåt eller nedåt, utan stannar utanför vår dörr hör inte till vanligheterna. Vem väntar på hissen på våning ett? Vi insåg dock ganska snart att någon satt fast i hissen och att rösterna vi hörde tillhörde de instängdas vänner som stod i trapphuset och försökte kommunicera med dem. Saken är den att jag sedan jag första gången besökte Granntösen, långt innan jag själv flyttade in i huset, varit livrädd för just denna hiss och konsekvent vägrat använda den. Hissar generellt sett är helt OK, men denna utstrålar fara på alla sätt. Nu är det bevisat. Av någon anledning fann vi situationen underhållande och det dröjde inte länge innan Mannen med stort M hade lovat mig 1000 kronor om jag gick ut och tog kort på spektaklet och la upp bilden här på bloggen, med fotomodellernas tillåtelse såklart. Sagt och gjort.


Efter ett litet tag kom en tekniker från hissbolaget och fixade problemet. Hissfångarna fick komma ut och allt var frid och fröjd. Och vi blev inbjudna till festen som samtliga involverade i ovan nämna räddningsuppdrag (utom reparatören då) var gäster på. Jag fick där inte bara veta att det passande nog var "Grannens dag" utan också en detaljerad förklarning om hur folk hängde ihop med varandra och vem som skulle paras i hop med vem, genom ett jättefint skriftligt diagram som jag delar med mig av här. Saker klarnade kanske inte precis helt, men jag tyckte tanken var fin.


Så kom det sig att jag avslutade kvällen, osminkad och iklädd mysbyxor och tåstrumpor, i en lägenhet några trappor upp hos en tjej jag aldrig träffat. Där satt jag omgiven av främlingar (plus Granntösen och Mannen med stort M) och funderade på vad jag ska göra med mina nyvunna 1000 kronor...

Dyr hobby

Idag är det dags för fotboll i Göteborg. IFK-AIK, en rejäl så kallad högriskmatch. Och hela stan bävar. Ska det behöva vara så?

Jag har inget egentligt intresse av fotboll. Under mina tonår tog sig det lokala laget på min hemort från gärdsgårdsserien hela vägen till allsvenskan och sen dess har jag haft ett getöga, inte så mycket mer, på deras varierande framgång. Jag har glatt mig åt deras framsteg och surat lite lagom när de förlorat, men aldrig, aldrig har jag utsatt någon för fysisk skada eller något för skadegörelse när laget gjort mindre bra ifrån sig. Men nu är jag ju heller inget hardcore fan. Det kanske är det som är skillnaden. Eller så är det helt enkelt så att jag inte ser poängen varken i att klottra, välta papperskorgar, kasta gatsten eller i att klå upp motståndarnas supportrar. Jag är helt enkelt kapabel att uttrycka min frustration på andra sätt. När jag gått på match har syftet varit underhållning, gemenskap och att stödja lokal verksamhet.

Säga vad man vill om sporten som sådan: man kan tycka både det ena och det andra om fotboll. Tidigare har det ju gällt att gillar du det inte så slipper du kolla. Jag, som anser att det är lite väl mycket filmande och fjollighet, brydde mig helt enkelt oftast inte om att titta på det. Och visst, själva matchen kan jag ju undvika nu också. Men omständigheterna runt om påverkar oss nu vare sig vi vill det eller ej. Halva stan ska spärras av. Häromdagen ringde en potentiell gäst till hotellet jag arbetar på och undrade om det verkligen var säkert att besöka Göteborg denna helgen. Tusentals extrainkallade poliser ska bevaka Gamla Ullevi och gatorna omkring. Vad kostar detta? Och vem tror ni betalar? Evenemang som drar in pengar till staden eller skapar goodwill ska främjas, dem ställer jag gärna upp och stöttar -vare sig jag har ett personligt intresse i dem eller ej. Men nu gäller det något som kommer att skräpa ner och störa ordningen, något som av många uppfattas som hotfullt och som kostar skattebetalarna betydligt mer än vad inkomsterna motsvarar.

Jag har tröttnat. Inte på sporten fotboll som sådan, för den kan jag ju välja bort om jag så önskar, men på problemen runt omkring. Det känns konstigt att klubbarna ska tjäna pengar på inträden när staden får betala kostanderna. Låt lagen, det vill säga de som får ut något av matchen, stå för utgifterna istället. Då kanske supportrarna blir mer benägna att sköta sig? Om inte, spela för tomma läktare. Att förstöra nöjet för den majoritet av fotbollsentusiasterna som självklart går på matchen för att ha kul, inte för att bråka, är ju synd, men det gäller att ta ansvar. Det kan väl inte vara rätt att allmänheten, som inte intresserar sig för arrangemanget, ska bli lidande och i slutändan får ta notan? Dessutom, är det kanske så att det enda som verkligen svider är tomhet i den egna kassan?