Säkerligen säker timing

Frågan är om det verkligen är rätt tidpunkt för detta företaget att skicka ut reklam som denna. Mannen med stort M fick följande frågor från G4S, firman som blev utsatt för det spektakulära helikopterrånet nyligen.

(Klicka på bilden för att förstora den). Speciellt punkt nummer tre fascinerar mig. Man vill ju bara fråga: kan ni?

Annas logik vs min logik

Dagens roligaste citat, återigen Anna Anka i Expressen "Jag har inte blivit värd tio miljoner på en vecka för att jag är dum i huvudet". Nåväl, summan kan kanske diskuteras, men min tanke är: Jo, det har du. Precis därför.

En förkastlig tanke?

Mannen med stort M bjöd häromdagen hem sin kompis och hennes förjusande lilla son. Detta besök lärde mig inte bara hur mycket det finns i ett icke barnanpassat hem som man kan pilla på om man är en knapp meter lång... (Lyckligtvis finns mycket få saker som man kan ha sönder och ännu viktigare, mycket få saker man kan skada sig på.) Jag fick också höra något som var nytt för mig, men säkert inte för alla insatta småbarnsföräldrar, nämligen att det finns ett test man kan utföra på små barn för att kontrollera hur långt de kommit i utvecklingen, dvs om det förstår att han eller hon själv är en person. Man ritar en prick i pannan på barnet och ställer det framför en spegel. Sen ser man om ungen gnuggar på spegeln eller i sin egen panna. Detta får mig att fundera över indiernas kastmärken. Har de problem med jag-känslan?

Panik!

Kaffemaskinen på jobbet är för tillfället trasig. Hjälp!

Det ser mörkt ut

För några dagar sedan åkte de tunna filtarna in i skåpet och bytte vi till vintertäckena i sängen. Förra veckan sattes det hårda taket fast på bilen efter sommarens vindrufs i håret. I morse var det mörkt när jag cyklade till jobbet. Inte gryning eller mulet. Kolsvart. Sommaren är definitivt slut. Blä!

Jättetrasigt

Att märka ord är roligt. Kvällens avsnitt av Skavlan på SVT är därmed lika kul som en skolresa på mellanstadiet. Vill någon förklara för Jay-Z att det inte heter "epic demic"? Enligt uppslagsverk online är "demic" något som inte fungerar, som går sönder hela tiden. Anta att detta sker i episka proportioner. Detta kan ju i och för sig vara ett resultat av en epidemi, men knappast samma sak.

Dagens I-landsproblem

Lektionsdags. Idag: hur man bokat tvättid i delad tvättstuga.

Utanför tvättstugan finns en skojig tavla med en massa hål och siffror. Den ser ut ungefär som bilden till nedan. Där tar man sitt lilla tvättlås och låser fast i det hål som övrensstämmer med den tid man vill tvätta.


När man sedan anländer till tvättstugan vid
denna tid ser dörren förhoppningsvis inte ut så här.



Och nej, det spelar ingen roll hur långt i förväg man bokat. Är man där vid rätt klockslag har man rätt att få tvätta.

Detta är inte hjärnkirurgi. Alla borde förstå idén. Det är inte svårt. Lämna tvättstugan i tid!

+/-0? Ja tack!

Jobbar man inom hotellvärlden stöter man på allsköns idioter. Det hör till. Ibland behövs dock inte ens rubbade gäster för att en kväll på jobbet ska göra en helt matt.

Scenariot: det är bokmässa. Det är mycket ont om hotellrum i den ädla staden Göteborg. Vi har ett rum kvar att sälja. Det dyker upp en herre med voucher och ska bo hos oss i två nätter. Bokningen finns dock inte i vårt system. Jag blir allmänt lycklig i hela kroppen av att vi faktiskt har det där rummet kvar. Det hade ju blivit så jobbigt annars... Denna eufori håller i sig i cirka 3 minuter tills vi inser att ett av de kvarvarande rummen är obrukbart. Bortom all räddning. Fasiken. -1 rum igen. Några minuter senare kommer en man och checkar ut "vi blev visst klara lite tidigare än vi trodde". Turbostädning och tillbaka på 0. Glädjen stiger. In kommer en kvinna som bestämt hävdar att hon bokat idag (inte imorgon som datorn påstår). Det är bara att ge henne ett rum. -1. Tar det aldrig slut? Nej, uppenbarligen inte, för det är här som datorsystemet beslutar sig för att packa ihop och gå hem. Totalt dött. Omstart av tre servrar (och 7 datorer om jag räknar rätt). Kön av gäster som vill checka in växer. Irritationen växer.

Jag vill också gå hem...

Matematik med Anna

Svenska hemmafruar i Hollywood. Denna underbara källa till glädje som bara fortsätter att ge och ge. I en artikel i Aftonbladet berättar Anna Anka om hur hon år 1994 blivit misshandlad av sin dåvarande pojkvän. Fruktansvärt! Jag ställer mig dock lite frågande till Annas matematikkunskaper. Först står "Han var mycket äldre än mig, säkert runt 40 " (Hmmm, låter ju som om de var jättenära... Jag vet i alla fall precis hur gammal Mannen med stort M är...) och lite längre ner "Jag vet inte hur han ser ut nu. Han måste vara 60 eller 70". Låt oss räkna tillsammans: 2009-1994=15 år. "Runt 40" plus 15 blir på inget sätt 60 eller 70. Stackars Anna, hon har det inte lätt...

Pördigt

Idag bjöds Mannen med stort M och jag på lunch hos Granntösen. Hemma hos henne fanns den senaste upplagan av Expressens Fredagsbilaga och denna innehöll en underbar liten godbit i form av en intervju med bloggerskan Mogi. Ni vet, hon som blivit känd endast på grund av att hon hittat på egna ord. Hon säger där något i stil med att folk antingen tycker att hon är ett geni eller inte alls förstår henne och menar att hon är puckad. Jag vet vad jag anser... Har dessutom en teori om varför hon hittar på egna ord. Jag tror att hon gör detta för att hämnas på världen. Hon vill helt enkelt ge igen för att hon inte förstår vad någon säger och tänker som så att "då ska de minsann inte fatta vad jag säger heller, ha!" Ser ingen annan logisk förklarning...

Ignorance is bliss

Idag fruktar mina framtida bröder och systar återigen för sina liv. Imorse klockan sju gick nämligen startskottet för det årliga hummerfisket. En vaken läsare med IQ högre än sin hattstorlek undrar kanske nu varför jag kallar humrarna för syskon, men se det gör jag inte alls. Hummer och andra skaldjur är inget annat än gigantiska insekter som bara råkar bo i havet. Men, veckan innan hummerpremiären har varit trygg, inte bara för dessa bepansrade havsskalbaggar, utan även för de flesta av nordsjöns varelser, då i stort sett alla fiskeredskap varit förbjudna (om de inte ligger på större djup än 30 meter, om man nu ska vara petig). Summan av kardemumman är ju då att 0 (noll) sälar har riskerat att fastna i hobbyfiskares garn. Och se sälar, dem gillar jag.

Jag tycker de verkar så trevliga att jag helt klart satsar på att bli en i mitt nästa liv. Det hela tycks vara tämligen avslappnat: käka lite fisk, sola på en varm klippa, bada, kika nyfiket på pucko-turister som kommer och tar kort på en (och ändå inte bry sig det minsta om sitt späck) osv. Inse bara hur lugn och harmonisk man måste bli av att sova i en gigantisk floating-tank! Sälar sover i vatten och flyter automatiskt upp till ytan för att andas när det behövs -utan att vakna! En av få negativa aspekter av livet som säl måste ju dock vara det här med risken att fastna i ett nät och drunkna. Mindre kul. Nu är jag dock lite osäker på sälarnas intelligens. Det är mycket möjligt att de inte alls fruktar för sina liv eftersom de kanske inte alls förstår konceptet nät (det faktum att de har en tendens att simma in i dessa tyder ju faktisk på just detta). Eller konceptet död. I så fall ökar det min önskar att bli Phoca Vitulina (knubbsäl alltså) om jag återföds ännu mer. Ljuva bekymmersfrihet!

Hmm, detta torde vara första gången jag ansett att en lägre intelligens och mindre förstånd skulle vara en fördel...

Jobb-igt

Helgen över. Så var det roliga förbi. Back to work.

Det är Moneybrothers fel!

Hur vet man att man håller på att bli gammal? Är det kanske när rynkorna börjar dyka upp kring ögonen? När man upptäcker de första grå hårstråna? När alla jämnåriga vänner gifter sig och/eller skaffar barn och eller/köper egen bostad? När man inte längre förstår tonåringars slanguttryck? Eller är det möjligtvis när man förfäras över unga tjejers totalt IQ-befriade bloggar och blir ärligt livrädd för de andra flickorna som på fullaste allvar följer dessa? När man inte kan låta bli att stirra och undra över hur de som är födda decenniet efter en själv egentligen är klädda?

Nej, jag är rätt säker på att jag nu vet att jag är gammal. Jag gick direkt från "ungdom" till "gammal". Direkt utan att passera "vuxen". (Hoppas du uppfattade min lilla Monopolreferens där). Ögonblicket då detta gick upp för mig var när Mannen med stort M och jag satt i bilen och lyssnade på radion. Mycket snabbt tröttnade jag på det skräniga program som gick på P3 och bytte kanal. Hittade något som lät trevligt och lite käckt. Det var glad och trallvänlig musik, inte direkt det senaste men allmänt....ja, trevligt. Efter ett tag uppdagades det att det var P4 vi lyssnade på. Just det, pensionärskanalen.

Jag har stått still i ålder i några år. Otroligt, men sant. Sedan högstadiet har jag fått för mig att jag alltid varit ett år äldre än vad jag egentligen är. När jag fyllde 16 kändes det som jag redan varit det i ett år och när jag fyllde 17 tyckte jag att jag borde fylla 18 osv. Detta fortgick till min 27-årsdag då jag fyllde just 27. Det konstiga är att året efter fyllde jag 27 igen. Om ett par månader är det dags igen och jag ser med spänning fram emot att se hur gammal jag blir då. lite orolig är jag dock nu efter dagens radiohändelse. Fyller jag kanske 63 nu istället? Jag skyller i så fall allt på Moneybrother. Han har nämligen skrivit en ny ljudlogga till P3 som därmed slutat använda det strålande Tjickati-wow-ljudet. Det var där det började gå utför. Det var då jag började lyssna på P4. Det måste helt enkelt vara hans fel att min eviga ungdom är över. Jag förlåter dig aldrig, Moneybrother!

Recept för svåra ekonomiska tider

Detta MMS anlände nyss från min gode vän Granntösen. Till saken hör hon är en kulinarisk mästare som säkert skulle kunna få även denna något suspekta rätt att smaka gudomligt, men ändå, äter folk vad som helst? Hur var det nu Cajsa Warg faktiskt aldrig har sagt? "Man tager vad man haver..."

Ja e int bitter

Häromdagen hade jag namnsdag. Jag hade kanske inte vetat om detta själv om det inte vore för min mor som glatt skickar sms för att påminna om händelser av denna kaliber. När jag påpekade detta för en vän meddelade hon mycket nöjt att "idag är det klamydiadagen!" Fantastiskt! Helt plötsligt förbyttes dagen som symboliserar ett av de vackraste namnen mina föräldrar kunde komma på till något som istället ska få en att tänka på (vad jag förmodar är) en allt annan än angenäm åkomma. Lite småsur tänkte att jag borde kolla upp övriga bemärkelsedagar delar uppmärksamhet med. Vad fann jag då? Jo, först dök Internationella Familjedagen upp. Det lät ju fint. Familjen ska man ju värna om. Mycket trevligare än sexuellt överförbara sjukdomar. Sen visade det sig dock att jag också delar namnsdag med (och dessutom är född på) Internationella Toalettdagen! Detta är bara inte rättvist! Kunde man inte fått vara född på en dag som hyllar något fint, vackert och positivt? Hur f-n firar folk Internationella Toalettdagen? Men men, jag säger som Tony Rickardsson "Ja e int bitter!"