När straffet kommer innan brottet

Min fascination över västtrafik finner inga gränser. Mannen hade ju i och för sig vett nog att säga upp sig, men hur är man egentligen funtad från början om man inte bara jobbar på sin fritid, utan dessutom gör det berusad. Detta bekräftar bara det jag länge trott: biljettkontrollanterna är onda människor som njuter av att sätta dit folk. Inte en chans att det handlar om att upprätthålla regler eller något liknande, här är det njutning av att plåga någon (som kanske eller kanske inte förtjänar det) och skadeglädje som gäller.

Det var dock inte som någon form av förutspått straff som Haggan deponerade vår soppåse (hon hittade inte miljöstationen, tänkte ta med dem hem istället, men glömde den på vagnen) häromdagen. Men jag uppskattar det ändå.

Skruvat preventivmedel

Senaste veckorna har känts som OS-tider. Den ena graviditeten efter den andra har tilkännagetts. Skillnaden är väl att alla har, av olika anledningar, varit oväntade -i alla fall för min del (inte för de mer inblandade personerna). Vet inte varför, men jag kom att tänka på detta när jag var och shoppade med Bror2 för ett tag sedan. Jag förstår i alla fall poängen med dessa byxorna nu (nej, ingen av oss köpte dem)...

Fisk är ju mat...

Vi tänkte gå ut och äta ikväll. Kikar lite på den valda restaurangens recensioner på nätet. Ser att "Djupträsket Kortfiskeområde" tydligen är något liknande man kan jämföra den med. Jaha, se där. Oväntat.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Haha, hur packad är man inte om man lyckas somna på puben -dessutom på ett sådant ställe att ingen upptäcker en? Schyssta kompisar den mannen måste ha... Och förresten, kompetent personal som kollar igenom lokalen ordentligt innan stängning också. Men ändå, jag kan bara föreställa mig hur den inlåste stackarn kände sig när han vaknade: ensam, bakfull och borttappad. Jag skrattar så jag gråter!

Tinnitus nu?

Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip... Det är en liten stund sen jag äntligen fick tyst på f-nskapet, men ljudet dröjer sig kvar i öronen. Varför, oh varför, måste folk ge sig på att pilla på saker de inte förstår ("Jomen, det är nog batteriet i brandvarnaren som ska bytas, jag rycker ur den här lilla sladden..."). Och varför, oh varför, måste det va så förb-nnat svårt att få tyst på ett fellarm? Hur i h-vete tänker man när man gör instruktionsboken till ett brandlarm lika tjock som en bibel och helt utan vettig ordning på innehållet! Om den varit logiskt upplagd hade man kanske kunnat hantera det j-vla ljudet lite lite bättre. Ingen verkar ha tänkt på att man inte riktigt är på topp, problemlösarmässigt, och därmed uppskattar rebusar, förvirrande bilder och konstiga ord när man är omgiven av ett ihärdigt pipande man inte kan rymma iväg från...

Det räcker inte med Lilla Grisen

Lika roligt varje gång: Fransmän på besök på jobbet. Den totala förvåning, shock och ibland ett uns av rädsla som står att läsa i deras ansikten när de inser att jag inte talar franska är fantastiskt underhållande. Förvirrade upprepar de det de nyss sagt, långsammare och med lite högre volym, i förhoppning att nu måste väl denna obildade kvinna ändå förstå. Men icke (Min franskutbildning sträcker sig så långt som till när min lågstadiefröken läste högt ur "Lilla Grisen i Paris". Alla barnen lärde sig säga nio på franska, men där tog det också stopp)! På något vis förstår vi ju alltid varandra till slut, med hjälp av nedskrivna siffor, hemmagjort teckenspråk och i värsta fall google translate. Deras misstänka känslor grundar sig därmed inte i en oro av att inte bli förstådd utan i förvåning att jag inte är kultiverad nog att kunna samtala på detta ädla språk. På väg mot gemensamma slutsatser njuter jag därför lite i smyg av att se paniken stiga hos dem, det är som om de inte i sin vildaste fantasi kunnat komma på tanken att det finns sådana barbarer som mig ute i världen!

Äventyrlig reklam

Vi har ju tidigare diskuterat min snuskiga fantasi här... Jag tycker dock ändå det är lustigt att ingen annan än jag verkar reagera på denna skylt i Apotekets fönster: "Länge leve Äventyret" och sen reklam för glidmedel... Vilken typ av äventyr är det de syftar på egentligen? och vad ska man göra med tandkrämen?