Gott nytt år

Romantik i vinternatten

Imorse blev jag lite förvånad. Jag är van med att vara i stort sett ensam på Göteborgs gator tidiga helgmornar. Idag var det dock annorlunda. Trots det kassa vädret var en tämligen ansenlig mängd människor ute och de allra flesta, jag skojar inte, hånglade. I så gott som varenda skyddat gathörn stod ett ungt par och snaskade tryne. Efter ett tag gick ett ljus upp för mig i vintermörkret: det är annandagen idag. Dagen efter juldagen, det stora partydagen. Plötsligt gjorde sig granntösens fylleglada SMS från krogen från några timmar tidigare sig påminda tillsammans med broderns kommentar om att "vilken tur du har som jobbar. Då behöver du ju inte tvingas ut..." (Hans synvinkel på festande skiljer sig något från min). Det jag beskådade var i själva verket de sista skälvande minutrarna av julens romantiska (?) första möte. Så här i juletid umgås ju de flesta med familjen (med undantag för gårdagens kalaskväll då) och bor kanske tillfälligt hemma igen, varpå det är svårt att dra med sig ragget hem. Därav det publika hånglet i Brunnsparken. Det såg faktiskt riktigt fint ut. De dyngraka äcklen hade väl pallrat sig hemmåt långt tidigare och kvar fanns bara de som hittat någon speciell och inte ville släppa taget riktigt än. De som modigt trotsade snöblandat regn, slask och mörker till förmån för något som kanske, kanske var det stora kärleken. Jag vill i alla fall gärna tro det.

Funderingar efter idogt TV-tittande

Tomten kanske måste omvärderas. I ett program på SVT, Tomteskolan, förklarar en man varför han är tomte genom att säga att han annars är polisman till vardags. Han påstår sig behöva en motvikt till allt det onda, menar han. Min tolkning: till skillnad från hans kollegor på polisstationen är de andra eleverna på tomteskolan snälla. Japp, poliser är elaka människor, så måste det vara...

Polarexpressen. En tecknad film som dubbats till svenska, men som ändå visas med svensk text. Varför envisas översättaren att varje gång någon säger "Vi ses" på svenska skriva "Hejdå" på textremsan, på svenska. Irriterande och underligt.

Björn Ranelid stör mig. Allt ifrån solbrännan och frisyren till samtliga av hans uttalanden. Visst hade han lugnat sig (eller blivit ytterligare lite mer bortredigerad) jämfört med hans förra medverkan i På Spåret, men ändå. Stoppa den självgode mannen!

Hon e seker, gamla Bettan

Jaha. Julafton. Sitter du bekvämt tillbakalutad med lite varm glögg i en mugg framför dig? Klappar dig lite på magen efter den stora jullunchen? Sett på Kalle? Eller Anna? Omgiven av nära och kära? Kanske är det dags för tomten att dyka upp snart? Mysigt. God Jul på dig!

Själv befinner jag mig på jobbet och ska spendera hela julaftons kväll här. Enda sällskapet består av en petflaska julmust, några värmeljus och en påse av mammas hembakta julgodis. Inget alls händer. Tyst så tyst. Timmarna kryper fram. Snön utanför dörren smälter så sakteliga bort (på min uppväxtort där jag firade alternativ jul igår fanns massor med snö och havet var fruset!).

Det värsta är ändå inte tristessen, den kan jag med viss möda hantera. Nej, det som känns riktigt surt, som jag faktiskt inte väntat mig, är hur jobbig jag upplever ensamheten. Vetskapen om att så gott som hela sveriges befolkning just i denna stund har årets mystillfälle. Och jag får inte vara med! Vad tror ni är bäst, ska man försöka ignorera att det är jul -för att minimera graden av självömkan, eller bälga i mig musten, ta en celementin och lyssna på julmusik för att få så mycket jul som möjligt, trots min situation?

Dagens lucka

Ja, jag ber om ursäkt. Julafton är nästan här och ingen julkalender med lucköppning har jag delat med mig av här på bloggen. Illa. Den främsta orsaken är att jag inte haft någon kalender själv. Detta borde ju inte du som läsare bli lidande av, så för den sakens skull har jag fixat i alla fall en lucka i år. Jag valde en från IKEA. Håll till godo.

Danska läsare får i alla fall Se mer

På lunchen idag roade jag mig med att läsa i ett kvarglömt nummer av danska "Se & Hör". Jag tänkte det kanske kunde vara informativt på något vis att läsa en tanttidning från vårt södra grannland. Det var danska vimmelbilder, danskt skvaller, lite mer dansk skvaller, några sidor med danska vimmelbilder, ett reportage om en tant som hade en krokodil som husdjur, danska vimmelbilder, lite kungligt dansk skvaller, mer danska vimmelbilder, dansk porr, korsord och så TV-sidorna. Vänta nu. Spola tillbaka lite. Vad hände där? Ett uppslag porr i Se & Hör! Jag anser mig inte vara överdrivet pryd, men det där väntade jag mig inte. Helnaket! I alla fall tjejen, grabben hade både keps och byxor på, men varför det var så kan vi ju diskutera en annan gång. Jag undrar om den danska målgruppen för Se & Hör skiljer sig markant från den svenska. Eller är det detta som i hemlighet egentligen önskas av svenska tanter också?

Ljuset i slutet av tunneln

Idag vänder det. I denna stund går solen upp och från och med nu går vi mot ljusare tider. Dagarna blir längre. Halleluja! Detta ska firas. Glögg kanske?

DHL: Det Händer Liksom INTE

Ett flertal av årets julklappar är inköpta på nätet. Detta är mycket behändigt, då man dels slipper trängas på stan, då det går fort och då man kan få tag i saker som är svåra att hitta i affärer. Att man sen slipper kånka hem alltsammans är en extra bonus. MEN detta kräver ju att det faktiskt levereras när det ska. Ett gäng julklappar är beställda från England, men löfte om leverans i god tid. Det kostade några kronor i frakt, men det var det värt tänkte jag. Jag la en order på en hemsida, betalade och fick ett nummer från DHL så att jag på deras sida kunde följa paketets väg mot min dörr. "England"..."Danmark"..."Malmö"..."Göteborg"...och sen..."undelivered. No one to receive". Vad i glödheta? Det lustiga i sammanhanget är att Mannen med stort M varit hemma idag. Han var i allra högsta grad able to receive. När jag efter en del sökande fick tag på en lämplig person på kundtjänst fick jag reda på att det inte var någon fara, för det ingår ett andra försök till utkörning! Dock inte imorgon... Nu råkar det vara så att jag reser mot julfirande imorgon, så efter det är det liksom för sent. Om det är viktigt kan jag få komma och hämta paketet personligen några mil utanför Göteborg. Jag är missnöjd. Jag betalade för att få hit paketet. Till mitt hem. De gjorde en tabbe. Jag måste hämta paketet själv. Stressigt, tidsödslande och bökigt. Och inte blir fraktkostnaden mindre för det!

Snö

Snö. Julkänsla, myspys, vitt fluff, inbäddad tystnad, stillhet (följt av bus, skratt och lekande barn när det väl blir ljust ute). OCH blöta fötter, rinnig näsa, halkig gata och försenad buss. Sällan har jag varit så kluven. Hur kan något som är så vackert och vintrigt samtidigt vara så vedervärdigt -och vintrigt? Jag tog ett väl övervägt beslut om att inte cykla till jobbet idag. På något vis kändes det som om minus 9 grader, snöfall och en dryg decimeters vitt fluff på marken rättfärdigar bussåkning. Om den j-kla bussen kommer när den ska alltså. Hann faktiskt fram i tid, men inte med många sekunder till godo. Dagar som inleds med stress blir sällan toppen...

PS Och på tal om ingenting: såg du i natt eller igår kväll någon som halkade runt med en plattskärms-TV med avklippta sladdar: ring mig (och polisen tack). Jag vet vart den hör hemma. TVn alltså...

Svårt att kunna hjälpa till...

Telefonsamtal till jobbet
Person i telefon: Hej, jag ska möta några av era gäster på hotellet ikväll, men jag blir sen. Kan du hälsa dem det?

Jag: Javisst, vad heter gästerna?
Person i telefon: Det vet jag inte, men det är tjejer.

Tack och bock. Vi har cirka 170 rum. I en inte oansenlig mängd av dem bor det just nu gäster av kvinligt kön. Hur bemöter man personer som han som ringde som dessa på lämpligt sätt?

Förvuxna buspojkar

Mina grannar på jobbet har humor. 12-åringars humor, men ändock. Och jag uppskattar den. Företaget tvärs över gatan består av ett gäng medelålders, gladlynta herrar. När jag häromdagen tog en promenad runt kvarteret för att köpa lunch stötte jag på två av dem i full färd med att linda in en kollegas bil med toapapper. På frågan om han verkligen förtjänade det fick jag svaret "Ja.....VERKLIGEN!" Jag tycker det är fantastiskt med fullvuxna män som ännu har barnasinnet kvar. Mannen från tvätteriet som av en händelse var där samtidigt föreslog att bilen ägare nog var en riktig skitgubbe. Frågan kvarstår...vad hade han egentligen gjort?

Vad är rätt och vad är fel?

Expressen, denna kvalitetstidning, ska vi ta ett snack om rätt och fel? I dagens webbupplaga finns en avdelning som heter "Tyck till" där man ska svara vad man tycker om aktuella nöjeshändelser. Jag klickade mig igenom frågorna och fick sen reda på att jag svarat rätt på två av fyra frågor. Vad i hela...? Jag undrar vilka jag svarade rätt på? Är det fel att inte vilja se "Stjärnorna på slottet"? Är det rätt att vilja klä upp sig på julafton? Förvirrad...

Julsång att bojkotta

Igår diskuterades det choklad. En julkampanj förklädd till omröstning. Vid denna tid på året görs det dock reklam för så mycket mer: allt man kan tänkas köpa till någon som julklapp, men också för att man ska vara extra snäll och tänka på dem som har det svårt. Eller kombinationen av de två, det vill säga att skänka till välgörenhet i någon annans namn. MEN, jag har upptäckt en annan kampanj, om än lite mer subtil: för barns acceptans av otrohet. Ni har missat den?
"Jag såg mamma kyssa tomten jag, tänk om våran pappa kommit då...." Ungen blir inte det minsta upprörd över att han/hon tror att mamsen vänstrar med tomten! Denna sång lär alltså barn att det är helt okej att en förälder hånglar med någon annan än den vanliga partnern -i alla fall om det nya objektet i fråga är en vänlig skäggig man. Kalla mig gamaldags och tråkig, men jag är missnöjd...

Choklad som ögonöppnare

Nu är det klart. Den chokladbit som inte får vara med i Alladinasken längre är....ägglikör! Någon som är förvånad? Nej, det är en tämligen intetsägande liten pralin. Vilken är då svenska folkets favorit? Körsbärslikören! Tror ni verkligen det? Den vann visserligen denna omröstning, men inte f-n är det den populäraste chokladbiten. Snarare tvärtom. Det är den som alltid är kvar sist. Den som nästan ingen vill ha. Farmorsbiten. Hur kommer det sig då att den enligt omröstningen på nätet kommer på en överlägsen första plats? Jo, körsbärsfantasterna vet att deras bit är illa omtyckt. De vet att den är i farozonen, att de är en minoritet, därför skriker de högst och röstar därmed idogt. Vi som gillar gräddnougaten skiter i att rösta, vi oroar oss inte för att den ska försvinna. Tillräckligt många andra kommer säga sanningen (att gräddnougaten är godast), så jag behöver inte bry mig. Vilken annan pralin som ryker är av mindre betydelse för mig.

Översätt nu detta tankesätt på folkomröstningen i Schweiz. Minaretmotståndarna är körsbärslikörsälskarna (i övrigt inga andra likheter dem emellan). De som vill stoppa religionsfriheten skriker högt och går till valurnorna, medan de andra inte orkar rösta i saker som känns självklara eller helt enkelt mindre viktiga för mig personligen. Jag förstår att schweizarna tröttnat på sina hundratals folkömröstningar, men börjar ni förstå hur farligt det är att strunta i att rösta, även i uppenbara frågor och sådana som inte rör mig personligen?

Jag ska villigt erkänna att även jag varit soffliggare, men jag börjar inse hur illa det kan bli. Det kanske inte alltid gäller att rösta för en visst parti, utan mot ett specifikt parti (eller förbud i detta fallet)? Tänk om körsbärslikören tar över Sverige? Vilken tur att denna omröstningen handlade om något så trivialt som chokladbitar...

The walk of Shame

Det finns en stor fördel (jämte en handfull nackdelar) med att jobba tidiga mornar, förutom att man slutar tidigt på eftermiddagen, och det är att man får se Göteborg på ett helt annat sätt. Det är stilla och tyst i staden. Nästan öde. Vi är inte så många som är ute och rör på oss halv sju en söndagmorgon. Några bussar, en och annan taxi, ett tidningsbud, en eller möjligtvis två andra cyklister på väg till tidiga arbeten och så mina favoriter: the walk of shames. Det syns på så otroligt långt håll. De skyndar, men ändå segt på något vis, huttrande, lätt ihopkurade i alldeles för tunna kläder. Oftast med blicken i gatan. Ensamma. Nykterheten, eller möjligtvis baksmällan, börjar sätta in. Man kan nästan känna ångesten i luften kring dem.
Priset alla kategorier går till tjejen jag nästan stötte ihop med utanför porten imorse. Jag tyckte först hon haltade väldigt, men insåg sen att hon liksom trippade, som om varje steg var smärtsamt. Skorna med skyhöga stilettklackar höll hon i handen. På fötterna hade hon -ingenting. Endast tunna, blöta strumpbyxor. Hon mötte inte min blick. Skyndade bara förbi på det där karakteristiska sättet (dock mera haltande på den decemberblöta asfalten) mot, vad jag kan förmoda, sin egen varma, trygga säng.

Glad Lucia på er...

Jordad kontakt med astronauter

Rolig kommentar från årets GöteborgsLucia efter att ha träffat besättningen från Discovery i samband med upptändadet av ljuset på Avenyn igår:

"De var så trevliga de där astronauterna, de hade verkligen bägge fötterna på jorden!"

Hur tänkte hon?

Jag är fullt medveten att detta på intet sätt är en orginell tanke. Tvärtom, varje individ som såg Idolfinalen igår kväll måste ha tänkt samma sak: Vad i h-vete gör hon? Och då menar jag naturligtvis vinnarens (Erik heter han va? Har inte följt Idol, utan såg endast sluttampen av finalen -och det räckte) flickvän. Att hon vill dela sin pojkväns glädje är ju fullt förståligt, så även om det vore lite underligt hade det inte varit något att skriva om om hon knatat upp på scenen, gett honom en kram, en liten kyss och sen låtit honom njuta av sitt stora ögonblick. Men hon försvann ju inte! Hon bara stod där! Sällan har någon sett så felplacerad ut. Varför gick hon inte därifrån? Kände hon inte att det blev konstigt? Haggan påpekade idag att stackarn måste ha grov dagen-efter-ångest. Jag kan inte annat än att håll med.

Tangons dag

Vad är det för dag idag? Vad är det för dag idag? Jo, det är....Tangons dag! Självfallet! Jag uppmuntrar härmed alla att ta sig en svängom.

Intealltid.se

Idag är jag lite lycklig för det verkar som en av mina favoritsidor på nätet återuppstått ifrån det döda. Efter en tids slumrade händer det återigen saker på Kunden har (inte alltid) rätt. Glädjen är stor för alla vi som arbetat inom kundtjänst och njuter av att läsa denna typen av historier! Här kan jag frodas i all min bitterhet över människor som sagt och gjort dumma saker. Aaaah, lycka...

Nemi & jag -inte helt olika...

Ta en pepparkaka

Idag är det pepparkakans dag! Grattis, eller vad säger man? Tänk på att en gör dig snäll, två gör dig dum och tre gör ingen nytta. Frågan är vad som händer om man sätter i sig ett helt pepparkakshus? Mannen med stort M, Haggan och jag har byggt ett. Det skulle bli ett muminhus, men vi döpte raskt om det till "Finsk minaret", inspirerat av schweiziska händelser... Jag var mäkta stolt över denna fantastiska byggnad, men sen såg jag denna. Kanske lite lyxigare? Nå, de må ha svanar och guldbadkar -men vi har både Mumintrollet och Snorkfröken!

Trippelmoral?

Egentligen är jag av den åsikten att man ska lämna folks privatliv i fred. Om de inte själva väljer att gå ut i pressen. Egentligen. Samtidigt är jag svag och kan inte låta bli att kommentera. Vi kan kalla det dålig moral.

Jag har efter de senaste dagarnas skriverier dragit slutsatsen: det går inte bra för svenska tjejer som är kända endast på grund av att de gift sig med kända amerikanska män. Eller så har de bara en otursvecka. Jag talar naturligtvis om Elin Nordegren Woods och Anna Anka. Knakelibrak i förhållandena! Utan att egentligen känna till något alls om dem så har man ju lyckats få väldigt olika uppfattningar om dessa kvinnor. Familjen Woods har ju gett sken av att vara ganska helylle, så nu hoppas jag att allt ska lösa sig för dem. Otrohet och drogproblem låter så främmande. Därmed inte sagt att det inte kan vara sant. Men ska de inte få lösa detta själva? Har inget brott begåtts så känns det som om vi utomstående inte ska lägga oss i (tänker jag, samtidigt som jag bloggar om ämnet -dubbelmoral på hög nivå)? Precis tvärtom är det med fru Anka. Hon har ju verkligen visat att det hon vill mest av allt är att synas i TV och tidningar. Konstigt att hon nu plötsligt inte vill uttala sig om sitt privatliv längre. Lustigt... Hon hoppas att folk respekterar hennes önskan. Orden "Respekt" och "Anna Anka" känns lika oväntade ihop som "Tiger Woods" och "Droger". En ny typ av moral? Men tillbaka till min egen dubbelmoral. Elin ska vi lämna i fred. Anna däremot får vi hänga ut hur mycket som helst. Mest för att hon verkar vara en osympatisk människa som bara vill ha uppmärksamhet.

PS Här kan den svenska avundsjukan få slänga sig i väggen! Dessa två kvinnor han en gång för alla bevisat att det är personlighet och image som spelar roll för vad allmänheten tycker och tänker. I slutändan är jag dock bara lycklig att den enda som skriver om mitt privatliv är jag. Ingen dubbelmoral där inte!

Ur led är tiden

Idag kan Mannen med stort M skatta sig lycklig att han inte längre är bosatt i Halmstad. Sällan har jag träffat någon som känt sådan avsky mot kyrkklockor, men vad är en gång då och då jämfört med varje minut?

Det vi aldrig lär oss

Det tycks finnas två saker som folk aldrig lär sig. Som dyker upp i pressen allt som oftast. Hur det kan kallas nyheter är för mig en gåta, liksom hur det kan ske gång på gång på gång och ändå förvåna människor. Så, en gång för alla, inse följande:

1. Om du ställer upp på att vara med i en dokusåpa säljer du din själ. Producenterna bestämmer vad som ska visas, inte du. Det spelar ingen roll om det är paradise hotel, Ullared eller nåt annat. De kommer att visa det som blir bäst TV -och det är med största sannolikhet inte det du skäms minst över... Och ja, är det överlevnad på en öde ö kommer du med största sannolikhet att vara hungrig och smutsig, är det parbildning i ett hus kommer det visas i TV om du har sex och innebär konceptet att teamet följer dig under sin shoppingsemester i ett halländskt billighetsparadis är det inte omöjligt att de går igenom ditt kvitto och får dig att verka som ett shoppinggalen idiot. Kan du inte hantera detta så ställ inte upp från första början. Inse och acceptera!
2. Det kostar mycket att surfa med sitt mobila bredband utomlands. Hur många gånger ska man behöva läsa i tidningen om någon som "inte visste" och nu ledsen visar upp sin mobilräkning på 47 000 efter en veckas filmtittande i Marocco. Vilken liten bubbla har man levt i om man inte vet om att det är dyrt? Ja, det är löjligt dyrt, men så har det varit länge! Och det handlar inte om misstag. Känner man sig osäker är det väldigt enkelt att spärra sitt modem för utlandsanvändning (ett ynka telefonsamtal til operatören så är det löst).

Människor: sluta gnäll över saker som är ditt eget fel!

Kvällspressen: sluta skriv om dessa fåniga nonsens-historier!

BitterBettan: sluta läs dumheter i kvällspressen!

Fiktiv intervju á la barnvisa: Leif GW

Var bor du lilla råtta?

I en hatt.

Vad gör du klockan åtta?

Jagar katt.

....

Vad vill du ha att dricka?

Smultronbål.

Vad har du i din ficka?

Fyra hål.

_____________________________________

Var bor du lille GW?

Sörmland och Stockholm

Vad gör du klockan nio?

Jagar bovar på Efterlyst.

....
Vad vill du ha att dricka?

Sprit.

Vad har du i din ficka?

----tystnad----

Ja, vad kan det vara som fyller fickorna på Sveriges mest använda och berömda väst? Granntösen tror på dyrk och eltejp (Hon när en hemlig teori om att han egentligen är en allvarlig brottsling -hur skulle han annars kunna veta så mycket om hur kriminella tänker?). Mina misstankar ligger mer mot:

• "Sveriges rikes lag", eventuellt på USB-minne för att få plats.
• Fem-sex par extra glasögon (lätt att tappa bort om de sitter på huvudet, så han behöver nog ett gäng reserver).
• Liten kam för skägg och mustasch
• Fickplunta
• Fickkniv (Jo, men han är lite som en läskigare, buttrare och äldre version av MacGyver)
• Någon form av opium eller annat nedåttjack

Övriga förslag mottages tacksamt.

Men klipp dig i alla fall...

TV-kockar verkar tilhöra ett alldeles eget släkte. Det är klart att man måste ha en viss personlighet för att kunna locka folk att titta på när man lagar mat, men de allra flesta är i mina ögon bara konstiga. Jag blir lite nervös och får i vissa fall en otäck känsla i magen (nej, inte hunger). Mina tankar kring dem har absolut inget som helst att göra med de rätter de tillagar, smaken är ju som bekant som baken, utan endast den utstrålning jag uppfattar att de besitter -eller inte besitter- i rutan. Och nej, i de flesta fall har jag inga som helst belägg, bara en känsla...

Nigella och Leila, detta är matporr! Det verkar som om precis alla män älskar dessa två kvinnor och jag kan bara anta att det har att göra med kombinationen födoämnesintag ("Vägen till en mans hjärta går igenom magen") och sex. Även om jag själv uppskattar båda dessa saker ställer jag mig ytterst tveksam till det här med att le lite mjukt och titta under lugg (vare sig man har en eller inte) rakt in i kameran. Kameran som för övrig i dessa program far omkring som en villvetting! Sen detta eviga slickande på fingrarna! Sluta upp med det där! Och att försöka få varenda program att vara ett hemma-hos (mig) känns bara patetiskt. Jag orkar inte se din fina familj och dina perfekta vänner, Nigella!

Manliga TV-kockar då. Är de bättre? Nja, jag har spenderat tillräckligt med tid i restaurangkök för att veta att det allt som oftast förekommer hårda ord. Köksmästaren är lite som en gud. Men Gordon Ramsey tar ju detta till nya höjder. Mannen borde ju gå en Anger-management-kurs! Att bli så fly förbannad som han blir över precis allt kan bara inte vara nyttigt. Oroar mig för hans hälsa. Speciellt nu när det ryktas att han hamnat i ekonomiska svårigheter. Det om något måste han väl vara arg över...

Tina Nordström gillar jag. Hon är ju Ramseys raka motsats. Så till den milda grad att det strämmer mig lite istället. Jag menar, är det möjligt att vara så glad hela tiden?

Det manliga motstycket till ovan nämnda matporr måste vara Jamie Oliver. Han roar sig också med att slicka på fingrarna, något som faktiskt inte känns helt ok när man lagar mat! Visst verkar han genuint mysig, men samtidigt inte helt fräsch! Och på tal om fräschhet: Edward Blom och hans gästabud. Intressant koncept, men det är något med honom som känns lite snuskigt!

Sen finns det ytterligare en man som jag tycker är lite otäck. Per Moberg. Jag har fått förklarat för mig att det med största sannolikhet beror på att han spelat mindre sympatiska roller under sin skådespelarkarriär och att det säker är det jag associerar det hela till. Jag vet inte. Läskig är han.

Vilka har jag glömt nu? Gubbarna i "Sjön suger" räknas inte, för de är inte kockar. Det är mer komiker/skådisar som intervjuar/umgås med andra kändisar på ett gastromoniskt, maritimt sätt. Varför inte? Och sen han Niklas Ekstedt. Har aldrig riktigt fattat honom. Han verkar opålitlig. Kanske därför han inte lyckats bli riktig lika känd som många andra i TV?

Och sen har vi ju Marcus och Marcus såklart. Samuelsson i New York räknas kanske inte heller som TV kock i Sverige längre, men han står högt på gilla-listan. Han verkar veta vad han pysslar med och tycks ändå vara en ödmjuk och hyvens prick! Aujulay har sett laga mat med barn -och det gjorde han bra. Jag vill skriva "klipp dig och skaffa ett jobb", men jobb har han ju -och är dessutom bevislingen duktig på det!

Om att hitta hit

Samtal på jobbet:
Gäst: Det står på hemsidan att det är gångavstånd hit från centralen!
Jag: Ja, det tar ungefär en kvart att gå.
Gäst: Om man hittar, ja! Vi är från Norge!

(Tanke: om målet så är 50 meter bort kan det vara alldeles för långt att gå om man vandrar åt rakt motsatt håll istället för att läsa vägbeskrivningen eller kartan. Är det extra svårt för norrmän?)


Telefonsamtal på jobbet:
Potentiell gäst: Jag hittar två adresser till er på internet.
Jag: Oj, va konstigt. Vilka adresser är det hittat?
Potentiell gäst: XXgatan 15 och XXgatan 15-17. Vilken är den rätta?
Jag: Hotellet sträcker sig över båda numrena, så det spelar ingen roll.
Potentiell gäst: Men hur vet jag vart jag ska?
Jag: Ja, det är ju samma adress...
Potentiell gäst: Men det står ju olika, vart ska jag?
Jag (känner att diskussionen kan fortgå hur länge som helst): XXgatan 15-17.

(Tanke: 15 är en del av 15-17. Det kanske är lurigt?)