Happy Halloween

Tycker bara att denna bilden är så härligt motsägelsefull. Jag trodde tidigare att det amerikanska konceptet innebar att det skulle vara läskigt och spöklikt på allahelgona, men här står en liten gosse med sin otäcka pumpa och ser lika förbannat lycklig ut för det! Det faktum att man önskar varandra "Happy" Halloween har alltid tytt sig lite konstigt i mina öron. Om man nu vill önska någon glädje kanske man inte ska klä ut sig till Liemannen? Men nu fattar jag äntligen. Alla har fel. Utom lillgrabben på bilden. Det ska vara trevligt och glatt, så därför mina vänner, önskar jag er en trevlig, glädjerik och allt annat än skrämmande Allahelgonahelg!

Främling -för vett och sans

Jag vet inte om det handlar om dålig journalistik från Expressens sida, eller om det är Carola som närmar sig Anna Ankas intelligensstatus (helt otroligt hur ofta saker går att jämföra med den hollywoodfrun!). I dagens artikel finns det framför allt två saker jag finner underhållande.

1. Påståendet att man aldrig blir profet i sitt eget hemland. Hon säger sig mötas med mer respekt i Norge, följt av kommentaren att får man uppmärksamhet utomlands medför det ett högre anseende i Sverige. Är inte detta lite motsägelsefullt? Om hon nu är så stor i Norge borde hon ju med den logiken njuta av denna höga prestige här hemma? Och därmed faktiskt bli uppskattad, känd och populär -vilket hon bevislingen inte är.
2. Carolas filmplaner. Det som ligger närmast till hands är "en musikalfilm, typ romantisk action". På fullast allvar: hur många filmer i den kategorin kan ni komma på?

Det är relationen det är fel på!

Diskussionen om jämställdhet fortsätter. Jag blir så trött på alla dessa kvinnor som gnäller över hushållsgörat. Missförstå mig rätt nu, jag tycker absolut inte att kvinnor ska tvingas stanna hemma för att diska, städa och ta hand om barnen medan männen gör karriär, men detta eviga påpekande gör mig nipprig. Naturligtvis har vi rätt till samma förutsättningar, oavsett kön. Steg ett måste dock vara att lösa din egen situation om du inte är nöjd, inte kräva att världen ska förändras utifrån. Varje resa börjar ju dessutom med ett litet steg, eller hur är det man säger? Får du sämre lön än en manlig kollega, trots att ni gör samma arbete? Varsågod, sparka och skrik, jag stöttar dig till 100%. Men är det verkligen värt mediautrymme att argumentera om vem som sorterar barnens kläder oftast? Det känns som om det är sådana här artiklar som tar fokus från det som faktiskt är viktigt i jämställdhetsdebatten.

Jag kanske har tur som har en sambo som anser det fullt normalt att vi delar på sysslorna. Vi har delat upp det på ett sätt som funkar för oss. Och visst grälar vi, men jag tror aldrig det varit om eller på grund av göromål i hemmet. Vare sig man löser det som vi eller på annat sätt, så är det väl upp till varje par? I vissa relationer har kanske den ena parten mindre möjlighet att sköta hemmet, men bidrar till hushållet på annat vis. Jaha? Då är det den lösning man har valt. Man får väl prata om saker! Gå inte ut och demonstrera på gatorna mot att män gör för lite hemma. Det är inte världen det är fel på när det gäller ditt hem, det är din relation!

Lika som bönor?

Igår satt Mannen med stort M och jag och tittade på Roast på Berns. Jag

kunde inte sluta tänka på hur lik Mr Bean Soran Ismail är. Är det ingen annan som ser det?

Med hål som mål -om man tål

Alla har vi våra skavanker. Vissa fler än andra, men var vettig människa försöker troligtvis dölja dessa så gott det går. Undantaget verkar vara piercingar och då främst dem i näsor. Varför är det bara folk med riktigt fula näsor som beslutar sig för att sätta ett extra hål i dem? Det drar ju bara mer uppmärksamhet till denna, redan från början väldigt konstigt formade, kroppsdel. Undantaget som bekräftar regeln är min kompis K. Hennes näsa är fullkomligt normal. Fast å andra sidan valde hon en pyttesten som prydnad och inte någon tjurring. Så sambandet kanske finns där ändå: ful näsa -stort smycke, fin näsa -diskret smycke?

Mannen med stort M hävdar för övrigt att man inte kan lita på killar över 15år med hål i örat. Jag är benägen att hålla med. Jag tänker på pirater. De ska man nog inte lita på. Fast jag vet inte om det är bättre med tjejer med öron dekorerade som kollegieblock. Fult är det i alla fall.

På tal om piercingar så kan jag berätta om en underhållande incident som utspelade sig för några år sedan när jag delade lägenhet med bland annat just en piercare. En dag kom han hem och berättade att en kund ville sätta tre små stavar genom huden på armen. Han hade inte utfört just detta tidigare och undrade därmed om jag eller någon av de andra flatmatsen kunde tänka sig att ställa upp som provkanin. Vi blankvägrade naturligtvis vilket ledde till att han gjorde det på sig själv. Problemet var bara att han hade armen böjd. Resultatet blev att raden av stavar blev sned när armen rätades ut. Då försökte han igen med rak arm. Här inser den klipske vad som hände när han sen böjde armen. Oavsett hur han gjorde kunde han inte få till någon snygg symetri. Allt detta var tämligen roande för oss andra, dock inte för stackarn själv som slutade kvällen med ett rätt högt antal små hål i vänsterarmen. Tänk er resultatet av en mycket idog geting som tror att han är en hackspett...

Bloggen kapad av bibelskola

Detta är väl något att i högsta grad bli upprörd över! För jag vet inte vilken gång i ordningen dyker följande sida upp när jag ska in på bloggen. Notera adressen -jodå, den går till BitterBettan. Vad är då felet? Ett ynka litet S. www.bitterbettan.blogpot.com istället för www.bitterbettan.blogspot.com Jag vill härmed klargöra för alla att denna blogg inte har något som helst med bibelskolor att göra. Det här känns inte OK!

Om en egoistiskt gnällkärrings perspektiv

I en helt ofattbar debattartikel skriver Tinni Ernsjöö Rappe om sina tankar kring kärnfamiljens upplösande, dvs skilsmässa, utifrån kvinnans synvinkel. Jag har lyckligtvis inte upplevt detta personligen, varken egen eller föräldrars, men kan ändå inte låta bli att undra över hur hon tänker.

Hon menar, på fullt allvar, att kvinnor stannar i en destruktiv relation av anledningen att papporna vid en eventuell skilsmässa får delad vårdnad och att mammorna därmed missar hälften av sina barns liv. Varför skulle männen sakna sina barn mindre under tiden de är hos den andra föräldern? Om båda föräldrarna är lämpade, hur kan bästa lösningen då inte vara att barnen får tillbringa lika mycket tid hos dem båda? Ernsjöö Rappe menar vidare att mamman har mer rätt till barnen eftersom hon, statistiskt sett, tvingats lägga mer tid på dem under förhållandet. Min stilla undran är, blir det inte då ännu mer orättvist om hon tvingas ta hand om dem ännu mer? Den här kvinnan verkar helt rubbad. Det handlar inte om att äta kakan och ha den kvar, här är det att sälja hela jäkla bageriet och fortsätta håva in pengarna som gäller!

I åratal har kvinnor (om många män) kämpat för jämlikhet, att kvinnor och män ska behandlas lika. Påståendena i denna artikeln är ju ett lika stort steg bakåt som Anna Ankas uttalanden om hur fruar bör vara och göra för att passa sina makar. Eller har jag missförstått allt? Är det så att Ernsjöö Rappe bara vill att folk ska tycka synd om henne? Hon anser ju att hon sitter fast i en kvinnofälla, men att utvägen är en ännu värre kvinnofälla. Jag försöker komma på en lösning, men vill man gnälla på precis allt så finns det faktiskt ingen. Om hon så vore ensam, homosexuell, barnlös, särbo eller polygamist -jag är övertygad om att Fru Ernsjöö Rappe skulle vara missnöjd. I detta fallet är det inte omvärlden det är fel på, det är henne och hennes förhållande!

PS. Hon verkar även ha missat en, i mina ögon, inte helt oväsentlig detalj: Vad är bäst för barnet?

För rolig för att utesluta...

Roadrage med cykel

Vad är det som gör att vissa människors reaktion när de själva gjort något galet är att skrika på andra? Jag finner detta ytterst intressant. När jag cyklade till jobbet idag var jag nära att krocka med två medelålders män (jag höll på att skriva herrar, men det känns lite höviskt och trevligt och jag känner inte på något vis att de är värda en benämning av det slaget). De stod mitt i cykelbanan när jag i en ganska hög hastighet kom nedsusandes för Eklandagatan. Min reaktion var att plinga för att få dem att flytta på sig. Deras reaktion var att fäkta med armarna och skrika "Man kan väl svänga!". I flera minuter tänkte jag på att man borde stannat och förklarat innebörden av cykelbana. Och hur den skiljer sig från gångbanan bredvid. Det var ju inte så att det var ont om plats för dem där, men det är lite krångligt att hoppa i sidled upp på en trottoar med en cykel. Nåväl, för mig i alla fall.

Så jag muttrade tills jag nästan tuggade fradga och trampade på så jag blev nästintill genomsvett (vilket blev en extra bonus när jag kom till jobbet och insåg att jag glömt mina arbetskläder hemma. Följaktligen fick jag tillbringa hela passet i en svettig tröja). Sen skrev jag ett inlägg på bloggen om det hela.

Enda gången jag skriker åt främlingar är när jag kör bil och mina medtrafikanter gör puckade saker. Då förtjänar de det. Man får gott meddela andra när de gör konstiga grejer, hur ska de annars lära sig? Men inte en enda gång har jag hytt med näven och gapat efter någon när jag själv gjort ett misstag.

Dagens två mest otippade tidningrubriker

Fyraåring full på dagis
-eller Full fyraåring får fina fingrar. Jag har i ett tidigare inlägg funderat över vad som kan vara farligt med handsprit. Att ett barn skulle kunna uppskatta smaken av den och skicka på händerna tills hon blev berusad hade jag dock inte i min vildaste fantasi kunna komma på. Blir personalen på dagis skyldiga till langning nu? Då har vi ju ytterligare en yrkesmässig fara! I övrigt oroar jag mig för flickans framtid. Vanor som grundas så tidigt har väl en förmåga att hålla i sig?

Skridskobjörn dödade direktör
Vad ska man säga? Ge aldrig skridskor till en björn?

En smalare sak?

Just när man trodde det inte kunde bli värre. Ralph Lauren har bett om ursäkt för sin taffliga retuschering (se blogginlägg från i förrgår), men de lyckas fortfarande inte hålla fingrarna i styr... Ska man bättra på någons utseende (nåväl, det är väl en smaksak antar jag), kan man väl ändå göra det lite snyggt?

Kufisk kub-hobby

Jaha, så måste det ju va. Världens märkligaste hobby är utsedd. Eller nja, det finns säkert ännu mer udda sysselsättningar, men denna måste ändå hamna långt upp på topplistan: Speedcubing. Jag som varken har tålamod eller speciellt stort sinne för logiskt tänkande finner denna sport (?) både komisk och tråkig samtidigt. Komisk för att folk utövar detta på fullt allvar och tråkig för att jag själv aldrig skulle lyckas lösa Rubiks kub -oavsett hur lång tid jag fick på mig. Om jag inte fick fuska och byta plats på klistermärkena alltså...

En smal sak?

Nu får det väl ändå vara nog. Som tjej av det lite rundare slaget är jag van med att modeller knappast är i min storlek utan ofta ser lite undernärda ut i mina ögon, men detta är ju löjligt!


Kvinnan till höger är, som ni ser, inte direkt rundlagd, men ändå ansåg Ralph Lauren att hon behövde photoshoppas för att passa in i hans kampanj. Hur bisarr ser hon inte ut nu (till vänster)? Som en liten bisats kan också nämnas att hon fått sparken från arbetet som modell på sagda klädesföretag -eftersom hon var för tjock!

Ladies fight

Igår var det Ladies Night i Göteborg. Ni vet, Mikael Tornving, Andreas Johnson och Martin Stenmark med lite uppbackning av muskelknutten Magnus Samuelsson i sällskap av 8500 åskådare av kvinnligt kön i Scandinavium. Jag hade väntat mig skrikande 45-åriga barnlediga damer med för djupa urringningarna i de tajta tigermönstrade topparna och desperation lysande i ögonen. Tornving sa till och med något om "dessa kvinnor som en en j*vla gångs skulle vill få gå ut och bete sig oansvarigt". Döm om min förvåning när jag insåg att medelåldern var typ 30 snarare än 45. Det hela var riktigt underhållande och vi tjejer hade en kul kväll, men jag undrar förtfarande varför är det så svårt för vissa att sitta still. Föreställningen var inte två timmar lång, men under den tiden var det ett väldans spring på somliga. Till slut tröttande jag på att resa mig i tid och otid, så efter det fick damerna knö sig förbi bäst de kunde. Vilket naturligtvis resulterade i lite trampande tår, gruffande och en och annan pust, stånk och stön -från både deras och min sida. Känns så här i efterhand som rena turen att det hela inte urartade till en gigantisk catfight.

Introducing: Le Hag

Min vän Haggan, Le Hag, är lite upprörd över att hon inte omnämnts med namn än i denna blogg. Därför, Haggan, detta stycke tillägnas dig och dina one-liners.

Igår berättade Le Hag om när hennes lillebror skulle på maskerad utklädd till någon barnprogramsfigur vid namn Doktor Mugg. Jag är lite osäker på vem detta är, men utklädnaden bestod tydligen av en (ren) roasits runt halsen. Ur Haggan strömmade snabba, härliga förolämpningar: "ser du ut så där kommer du definitivt bli spolad", "va skitig du är" och "vilken sits du hamnat i". Aaah, jag är så stolt över att ha vänner som henne!

Mannen med stort M ville uppenbarligen inte va sämre när vi i morse såg att hallen inte direkt var välstädad och yttrade orden "Någon har spridit lööööv i hallen". Fint.

Lycka

Från min arbetsplats har jag god uppsikt över motorvägen. Mycket god till och med. Under morgonen hade jag sällskap av en av våra yngre gäster, ett barn på 2-3 år som stod upp i en soffa och med stor begeistring tittade på E6:an utanför fönstret. Så kom ett förtjust utrop "En astii", tätt följt av "en astii". Sen dröjde det lite innan jag hörde ett glatt "en astii ill". Ungen fortsatte att nästa i extas ropa "en astii" varvat med "en astii ill" ganska länge innan jag förstod vad det var som var så spännande och underhållande: lastbilar. "En lastbil" respektive "en lastbil till". Min enda tanke: tänk om man finge vara så lycklig varje gång man såg en lastbil!

WTF VTf!?

Jag, och många med mig misstänker jag, kommer sakna de gröna stämpelmaskinerna på Västtrafiks bussar, spårvagnar, tåg och båtar. De har uppenbarligen sina fel och brister (se bilden), men innebär ändå av ett tryggt inslag i vardagen. Jag har ett vagt minne av det gamla systemet, med rosa sjömärkesbeprydda kuponger som man kunde riva isär. Och spara. En sommar hade jag hade hela plånboken full efter ett 4H dagläger... Ah, vilka tider! Men tiderna förändras och jag lärde mig leva med magnetkorten. Inte förrän på den senaste tiden, då jag försökt lära mig det nya systemet, har jag insett att jag tom uppskattar de små papperskorten. Jag tar det för högst otroligt att jag kommer känna samma tillit till de nya kontoladdade plastkorten. Det är inte så att jag på något vis håller alla plastkort för onda, nej, jag är snarare en tämligen hängiven användare av dem. Men detta är, mig veterligen, det enda där jag inte själv får bestämma vilket belopp som debiteras mig. Västtrafik har ju bevisligen haft lite problem med GPS-avläsningen, dvs att samma resa kostar olika mycket olika gånger. Hade jag fått godkänna beloppet hade jag säkert varit mer positivt inställd. Varför kan jag inte få trycka summan/siffran själv?

Vidare är det ju helt vansinnigt ut turistsynpunkt. Hur många av Göteborgs besökare kommer vilja betala pant för ett kort som familjen ska använda en dag eller två? Om de överhuvud taget lyckas fundera ut hur det fungerar att byta mellan barn och vuxen. För man köper knappast två kort om man behöver lägga pant på båda! Och panten då, på Västtrafiks kontor har de satt upp skyltar där det står att att de inte ännu kan åtgärda den ändrade panten. Jag frågade om jag behövde betala 100 kr i pant fortfarande eller om den nya på 50kr hade börjat gälla. Till svar fick jag ett otrevligt pekfinger mot skylten. (Någon som vill tipsa om en bra charmkurs, SJs kanske?) Jag förklarade lugnt att jag inte frågade om jag kunde få tillbaka pant, utan vad som gällde om jag ville köpa ett kort idag. Alla vi som arbetar inom kundservice har full förståelse för att vissa frågor är irriterande och att det är störande när man måste svara på samma fråga för femtielfte gången. Saken är bara den att det ingår i jobbet. Sitter man i en information måste man kunna ge -just det- information! Vill man sen sätta upp skyltar för att slippa vissa spörsmål, så se för guds skull till att formulera dem så att det inte resulterar i ännu fler frågor!

Genomkläder?

Får man klä sig hur som helst? På gymmet idag hamnade jag på crosstrainern bredvid en jättehurtig tjej, supervältränad och effektiv som en duracellkanin. Dock såg jag att hon hade en stor reva i sina träningsbyxor. Den gick nästan från linningen och en bra bit ner på benet, stor nog så att trosorna syntes igenom. Oj, va pinsamt, tänkte jag, hon har nog inte sett det, så inne som hon är i sitt tränande. Bäst jag säger till henne, lite snyggt, när jag går förbi. Var på vippen att göra detta när jag såg att hon hade ett matchande hål på andra sidan! Följaktligen kan det inte ha gått henne obemärkt förbi. Vad är oddsen att det ska hända? Nej, hon måste helt enkelt ha valt att ha på sig just de byxorna. I all sin bristande härlighet. Hon hade ju uppenbarligen råd med ett gymkort så helt utfattig kan hon knappast vara och allt verkade ju funka på henne rent fysiskt så att sy ihop det hela borde inte heller va ett problem. Eller för guds skull häfta ihop om hon är helt husligt inkapabel! Allt är bättre än vad hon visade upp.

Jag vet att många inte håller med mig, men det heter underkläder. De ska vara under kläderna. Och underkläder ska inte synas när man är påklädd!

Fantastiska svenskar

I söndags trillade Granntösen ner för trappan för lite umgänge. Hon, Mannen med stort M och jag tittade på en engelsk version av en Wallanderfilm, Sidetracked. Tämligen underhållande får man nog säga. Det som vi alla reagerade mest på var dock den extrema svenskheten. Allt ifrån att någon säger sig tycka om den sexuella frigörelsen som ägt rum i Sverige och närbilderna på blå-gula vimplar, till att en man sitter på en sunkig bar och dricker vodka ur vinglas (med flaskan på bordet. Vilken lodis har råd att köpa ett helrör på krogen kan man ju undra...) och varför inte det überhippa polishuset (inrett i total funkis-stil med fantastiska fondväggar). Jag tycker det är lite roligt hur utlänningar ser på Sverige. Jag är för övrigt faktiskt villig att bjuda på imagen som bysthög, översexuell, blondin som dricker vodka och allt annat som hör till klichén. Gissa om de som tror detta ska bli besvikna när de träffar mig! Undrar om kineserna jag funderade över i ett tidigare inlägg tycker att stereotyperna och de förutfattade meningarna är underhållande på samma sätt? Hoppas det!

Alla i den engelskspråkiga svenska Wallandervärlden verkar dessutom bo mitt ute på landet. Antingen i blommande, böljande rapsfält eller vindpinat, vid havet. Underbart! Mannen med stort M vittnar om en TV-serie vid namn Inga von Schweden där detta fenomen också visar sig. Det lär vara en tysk produktion som utspelar sig i närheten av Trosa. Allt i solsken, havsnära läge och softfilter! Och på tyska! Jag känner ett starkt behov av att beskåda detta, vad jag kan bara anta måste vara fantastiska, mästerverk!

Update från jobbet

Fantastiska Kineser

Dessa kineser. Vi har på hotellet som jag jobbar på haft äran att på sistonde ha väldigt många resenärer från Asiens jätte. De kommer naturligtvis i grupp och har med sig en reseledare som i bästa fall kan kommunicera med en. Det är dock på intet sätt de språkliga förbristningarna som är det svåraste. Nej, här är det kulturkrock i ordets alla bemärkelser. Kineser talar till att börja med en betydligt högre ljudvolym än vad som anses lämpligt i Sverige. Tyvärr innebär inte detta att de hör vad som sägs åt dem...eller nja, detta vet jag inte säkert, men med tanke på att informationen jag givit reseledaren sällan verkar nå resenärerna drar jag denna slutsats själv. Vidare har de en ovikbar vilja att röra vid saker, allt ifrån tidningar, godisförpackningar och broschyrer på svenska till mat som ligger upplagt på buffén. Vi har kort sagt lite olika tankar kring hygien. Kanske litar de inte på ögonen utan känner ett behov att att känna att sakerna faktiskt är där? När vi ändå är inne på ämnet hotellfrukost ryktas det från kökspersonalen att våra kinesiska gäster äter lite annorlunda än västerlänningar. Det har hänt att en ensam person tömmer ett helt fat med skinka själv. Roligast tyckte jag dock det var att höra att en hade gett sig i kast med att dricka våffelsmeten. Kösystem, det vill säga att man väntar på sin tur verkar också vara ett okänt begrepp.

Jag tycker det är så intressant att se hur stora skillnaderna faktiskt kan vara. Inse hur borttappad jag hade varit i Kina! Jag hade ju utan tvekan ställt mig i en kö, eller kanske bildat en egen lite kö, och sen stått kvar där. För alltid. Vidare skulle folket där säkert anse att jag är utomordentligt oartig eftersom jag inte har för vana att rapa inför andra människor och inte heller spottar inomhus. Och jag hade definitivt inte haft en aning om hur och vad man ska äta där!

Missförstå mig nu rätt, jag tycker inte illa om alla kineser och skulle uppskatta om ni inte kallade mig rasist. Ovan nämna iaktagelser är just det -iaktagelser och kanske inte gäller hela världens kineser utan bara dem jag träffat på. Vem vet? Även om jag finner dem lätt irriterande ibland tycker jag ändå att den största känslan är fascinationen över hur olika vi kan vara!

Det finns dock en plats här i Sverige som är väldigt homogen. Visste ni att det finns en by i Norrland där det endast bor kvinnor. Och alla är lesbiska! Och klår upp männen som mot förmodan vågar sig dit. Visst är det fantastiskt? Ännu mer fantastiskt är ju hur denna lilla stad lyckas hemlighålla sig själv. Och mest fanstastisk av allt är att nyheten om dess existens tog sig till Kina innan den uppdagades här i Sverige!

1-0 till mig

Jodå, jag är frisk som en nötkärna! Rödvinet har gjort susen med andra ord. Men, jag skulle må bra av att tappa några kilon... Vilken shock! Totalt oväntat. Ska på återbesök på torsdag eftersom hon som skulle kolla min kondition (japp, jag ska sitta och flåsa på en träningscykel) var hemma med sjukt barn. Lite ironiskt tycker jag nästan.

Hälsovadslagning

Jag ska på hälsokontroll om några timmar. Jag gillar inte att gå till doktorn. Dessutom är jag redan övertygad om vad jag kommer få höra "Jaa...du är ju frisk, men skulle kanske må bra av att äta lite bättre och motionera lite mer." Ska vi slå vad? To be continued...

Drick mer -förbli frisk

Jag visste det. Först för hjärtats skull, sen för att undvika alzheimers och nu för att hindra spridning av virus. Rödvin är bra, inte bara för smaklökarna!

Dumma dig, va snällt

Gnäll gnäll. Buhu, han var inte tillräckligt taskig. Stina Dabrowski är missnöjd med sin medverkan i programmet Här är ditt liv, för att Ingvar Oldsberg var för snäll. Han ställde inga jobbiga frågor som satte henne i klistret och han var inte elak. Och då klagar hon. Det är ju verkligen urjobbigt när någon är trevlig! Jag undrar om fru Dabrowski missuppfattade programkonceptet och trodde det var någon form av Roast.

Dum dumburksman

På jobbet fick jag häromdagen besök av två herrar som skulle flytta vår TV-tjosan. Fråga mig inte om detaljerna, men lådan och alla sladdarna gillade visst inte värme och ska hädanefter bo med ett kylaggregat i serverrummet. Hur som helst, när teknikgubbarna anlände gav jag dem två pinfärska huvudnyckelkort och släppte kommentaren "Dessa har jag redan förberett, eftersom detta är TV". Själv tyckte jag att jag var jättefyndig med denna lilla matlagningsTVreferens och den ena av männen skrattade. Den andra såg på mig som om jag var totalt IQ-befriad. Sen gick de... Jag väljer att tro att jag var rolig och han bara inte förstod. Eller?

Vad säger du nu?

Om man känner sig lite uttråkad en regnig dag som denna, kan man alltid ta och kika efter vilka ord som Svenska Akademin har strukit från sin nyaste ordlista. Alltså, ord som har funnits, men nu inte gör det längre.

För skojs skull har jag valt att dela upp några av de mer intressanta i tre, helt eget påkomna, kategorier. Håll till godo:


Ord som försvinner av politiska/historiska/miljömässiga skäl (?)

• amerikanist
• apanagebelopp
• semitisering
• Sverigesamtal
• urskogsvegetation

Ord som känns som de borde få finnas

• barnförbjuden
• bobsleighåkare
• dopningspiller
• fri- och rättigheter
• hal
• igenkänd
• jäst
• lamslagen
• ram

Ord som bara är så roliga att man undrar hur de en gång kommit in i SAOL

• apgaffel
• begravningshyena
• donkey
• dvärgakung
• klingklang
• mammututredning
• pungformig
• ranunkelgul
• småtrasa
• testhårig
• töfftöff

Förslag på vad den sista kategorins ord kan tänkas betyda mottages tacksamt.

Slutligen kommer mina gamla arbetskamrater inom den maritima näringen och jag sakna "Liggedag". Alla tonårspojkar måste lära sig leva utan "fjunighet", Västtrafik utan "Smygåkning" och Octomom utan "Sexlingsfödsel" (fast det kanske var tack vare henne det försvann? Varför föda sex ungar när man kan ta åtta på en gång?)

Våra saker är Finlands

Följande bild, med ursprungsland Finland, får mig (och även avsändaren Granntösen) att undra om Mumintrollen censureras i Sverige. Inte får sagopappor dricka sprit här? Vi bor ju ändå i landet där Bamse påstås vara vänsterpartist/kommunist/marxist för att han ansåg att arbete, föräldraledighet, samarbete och bilbälten var bra. Vad är då den whiskygillande Muminpappan? Drogliberal är väl det minsta man kan gissa på... Nej, här i Sverige ska allt vara lagom och intet mer. Eller mindre.

I grannlandet Finland verkar det dock vara lite annorlunda. Där ska inget vara lagom. Fullt ös åt ena eller andra hållet helt enkelt. Som Muminpappan till exempel.

Eller ta det här med pengarna. De har Euro. Då skulle man ju kunna tänka sig att de nöjer sig med det och har accepterat att marken är borta och att det inte längre finns "finska pengar". Men vad händer? De tar över de svenska pengarna! 40 miljoner svenska enkronor har i år präglats med en finsk baksida. Jodå, det står "Sverige", men det står också "Finland" och strofen "Den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet". De pryds även av ett konstverk av en finsk konstnär. Vart det har präglats? I Finland såklart!

Vad har vi då lärt oss av detta? Våra saker är Finlands...men Finlands saker är inte alls längre våra!

Oskyldigt anklagad och bränd

Jag har en idé om vad årets julklapp kan tänkas bli. I alla fall om julen varit lite närmre än knappt tre månader bort. Så här i väntan på svininfluensan har ju handsprit nämligen blivit något som säljs överallt. Själv har jag haft en liten flaska i handväskan i några år nu. Det hela började under en semester i New York och har ingenting med influensa att göra. Jag tyckte helt enkelt att alla dörrhandtag och framför allt räckena på rulltrapporna i tunnelbanan var så groteskt äckliga. Och kundvagnar ska vi inte ens prata om (när så du senast en sådan tvättas?)... Händer ska tvättas innan man äter och har man inte tillgång till tvål och vatten är handsprit toppen.

Nuförtiden är ju dessa små flaskor überpopulära och finns i, mer eller mindre, varenda skrivbordslåda, handväska och badrumsskåp. Här finns dock risker som många missat. Tänk till exempel på att du kan brinna upp. En sjuksköterska vars händer självantände efter en statisk urladdning i kombination med nyspritade fingrar kanske tänker två gånger innan hon använder medlet nästa gång. Du kan också göra en tabbe på jobbet. Här vill jag nämna polisen som ville sätta dit en bilist för rattfylla efter det att han testat positivt vid utandningsprovet -tack vare att polismannen som höll i testet hade spritat sig! Eller varför inte busschuffören som efter handtvätt inte kunde starta bussen eftersom alkolåset kickade in?

Mannen med stort M vägrar konsekvent använda medlet från min lilla flaska. Han tvättar händerna med tvål och vatten och inget annat. I ljus av ovan nämnda händelser har han kanske helt rätt. Nu när handspriten säljs nästan lastbilsvis är det ju bara en tidsfråga innan någon chaufför (efter att ha förbannat fordonet som inte startar) tappar en cigarettfimp och det säger PANG! Och då kommer farbror blå kunna sätta dit stackarn för både pyromani och rattfylla!