Gott Slut & Gott Nytt

Det går ju inte att bara förbise det faktum att det idag är årets sista dag. På något vi kräver ju detta en tillbakablick (jo, jag gillar årskrönikor).



Precis som 2009 inleddes året med en sjuhelvetes sjukdomsperiod. Sen framlevdes de följande 12 månaderna i ett tämligen hälsosamt tillstånd, åtminstone fysiskt sett. Min lilla hjärna har dock, som vanligt, roat sig med att livligt irritera sig över och klaga på det mesta från vansinniga mängder snö, kyla och is, Olympiska Spel, vardagsproblematik,Västtrafik, sommarvärme, jobb, flytt, brandlarm, fotgängare, hyresvärdar, telfonförsäljare, valet och jämna födelsedagar till fåniga saker som stått i tidningen samt allmäna idioter runt omkring mig. Nämen se där, 2010 i ett nötskal!

Nja, en hel del fantastiska grejer skedde ju också...inte ens jag kan vara bitter hela tiden, så: Tack för att du hängt med!

Nej, det ska INTE börjas i tid

Seriöst? Fyrverkerier klockan 05,45. Lite het på gröten? Klarade helt enkelt inte av avsaknaden av pålkranarnas fantastiska ljud?

Lapplisorna tar i med hårdhandskarna

Vadå, har ni inte ett sånt hemma?

Hur har jag kunnat missa detta? Det har kommit till min kännedom att vi har ett halvkaklat skidförråd i vår lägenhet! Och den där metallkonstruktionen vi köpte på Ikea, som jag trodde var en handdukshållare, visar sig vara ett skidställ. Fantastiskt!

Min blogg -mina regler

Det finns ställen där man absolut inte får ens hinta att man hör ihop med eller värdesätter ett visst företag. Bolag får helt enkelt inte nämnas med namn -då får det ju gratisreklam, hualigen. Som den obervante läsaren har märkt skiter jag fullständigt i detta här, speciellt när det gäller att racka ner på inkompetenta rörelser. Jag tänkte dock nu, helt utan skrupler, göra en helomvändning och lista företag/organisationer jag verkligen uppskattar. Bara för att här i BitterBettanland bestämmer jag reglerna!

• Karaokeparty.com -har ni inte besökt den siten än så gör det. Varför betala dyra pengar för singstar och andra dumheter när du kan få det gratis (och nästan gratis om du vill ha tillgång till allt). Jag kan inte hålla ton för fem öre, men det är fortfarande skitkul.


• Tidningskungen.se -för att de tänker ge mig en gratis prenumeration och det gillar jag. Köpte fö julklappar hos dem (mer än så säger jag inte såhär innan jul, vill ju inte förstöra överraskningen).
  
  
• På tal om julklappar. Vad ger man till den som har allt? Jo, ett bidrag i personens namn till Läkare utan gränser. En riktig hjälporganisation som faktiskt gör skillnad (inte bara vänder papper).

• Och när vi är inne på att hälpa andra: Droppen i Nordstan. Jättegullig personal. Är du frisk och inte dödligt rädd för nålstick: lämna blod. Vad är 20 min av din tid och en splitt sekunds smärta mot att rädda någons liv?

• Hallandstrafiken -för att de fattat vad service innebär. (Västtrafik föreslår på sin hemsida att man kan köpa ett presenkort hos dem i julklapp. Varför skulle man vilja vara så elak mot någon? Grannen söderut däremot, en tur hos dem skulle jag gärna ge bort till någon jag tycker om...)

God Jul önskar SJ

Luddigaste svaret i historien: "Vår ambition är att vi ska försöka säkerställa att jultrafiken går så bra som det överhuvudtaget är möjligt." Fritt översatt: Vi vill att vi ska bemöda oss (men kommer troligtvis inte orka bry oss) med att se till att tågen går överhuvudtaget, i alla fall de dagar då det inte är någon inkompetent person inblandad eller förekommer väder (som väder räknar vi kyla, värme, is och/eller snö, dimma, blöta löv, regn, solsken, vind samt alla icke redan nämnda former av nederbörd, temperaturändringar och ljusskiftningar). Även tekniska fel och allmänt sliten utrustning ser vi som någon annans fel och är inget vi tänker anstränga oss för att fixa så att resenärerna slipper bli lidande.

Glashalt -glasklart

Hur man vet att det är riktigt halt på gatorna: fyllona kommer överens med varandra om att dagens inkomster från Faktumförsäljning får gå till ett par broddar -inte sprit. (Jag stötte på den ena av dem en stund senare då han livligt diskuterade vilken typ av broddar som var bäst med två äldre damer. De verkade väldigt nöjda med att få dela med sig av sin expertis).

Om drömmar jag haft -och resultatet

Mardrömstatueringen

Jag har inga tatueringar. Det är inte så att jag på något vis är emot dem, men jag har valt att inte pryda min kropp med permanenta konstverk. Och jag har lovat mig själv att om jag någonsin gör det så kommer sagda alster befinna sig på en sådan plats att det kan döljas med kläder om så önskas. Mitt val. (Andra får göra precis som de vill, det lägger jag mig inte i) Därför blir jag så oerhört förvirrad när jag vaknar med en sprillans ny tatuering runt handleden. Den är inte speciellt snygg, det ska sägas. Motivet är en orm och en blomma som tillsammans slingrar sig kring vänster underarm, ungefär som ett armband. Missnöjd är jag. Ångerfull undrar jag hur jag egentligen tänkt, jag som bestämt sagt att detta aldrig skulle hända eftersom jag verkligen inte trodde det skulle bli lyckat. Och nu får jag ju rätt. Tatueringen är rent ut ful och dessutom placerad på ett ställe som jag -om jag varit vid mina sinnens fulla bruk- aldrig skulle ha valt. Suckade gnider jag mig handled och tänder lampan. När ögonen vant sig vid ljuset tittar jag på min nakna arm och ser: ingenting. Ljust grisrosa med en och annan liten prick, men ingen orm och ingen ros. Sällan har en dröm varit så verklig. Tack gode gud för att jag håller min katastrofalt dåliga smak och brist på omdöme till drömvärlden!

Hon fann Jesus!

Detta är bara för roligt för att inte dela med sig av. Kvalitetstidningen Aftonbladet slår så här i elfte timmen till med årets nyhet, ett julmirakel: Carina fann Jesus. Det finns bara så fantastiskt mycket underhållande aspekter i artikeln: alltifrån svaret på frågan om det är ett tecken från ovan "Inte fan vet jag" till historien om de ryska strippdockorna, "Inte riktigt samma sak.." (Nej, inte riktigt). Att expertkommentatorn heter Pop-Målle är ju bara en bonus!

Alla får påsar -ispåsar

Jag mötte en baglady idag. Hela vagnen var överbelamrad med väskor och påsar av olika slag. Cirka två meter innan vi passerade varandra såg jag en full liten påse dansande röra sig bakom henne. I ett ögonblick av hjälpsamhet, ja kanske till och med vänlighet, sa jag "Ursäkta, du tappade något". Damen vänder sig om och stirrar på marken. Där ser både hon och jag -en isklump. Till mitt försvar så den faktiskt ut som en påse, i alla fall på lite håll. Hon blev inte imponerad...

Varning för....vadå?

Den här påsen har prytt skrivbordet i vårt serverrum en längre tid nu (nej, det är inte någon som städar eller ens plockar undan där, någonsin -så funkar det hos oss).

Med all önskvärd tydlighet visar den ju att påsen ska inte befinna sig över ens huvud. Eller? Har jag missuppfattat det hela nu igen? Kan det vara så att man bli operasångare om man trär på sig den -men det är inte okej utan mikrofon, det syns ju tydligt på den vänstra bilden. Och vad säger till höger? Att man inte får krypa med en påse över huvudet? Seså, res dig upp så blir allt bra. Du kanske t o m blir musikalartist?

Lakanssträckartjosanmojängen -ett julklappstips!

Mannen med stort M och jag lever i ett modernt hushåll. Vi har delat upp vardagssysslorna som så att jag ytterst sällan dammsuger mot att han endast i undantagsfall behöver hantera tvätt. Därmed passar denna skylt i tvättstugan oss alldeles förträffligt. Instruktionerna tillhör lakanssträckartjosanmojängen som jag naturligtvis inte kan leva utan.
Nu är det så att vi inte har någon byrå och grannfrun vet jag inte ens vad hon heter (så då hade det varit lite ansträngt att behöva be henne om hjälp med tvätten). Så i slutändan kan Mannen med stort M kan tacka sin lyckliga stjärna att huset är utrustat med en lakanssträckartjosanmojäng så att han får läsa tidningen i fred!

PS Notera att detta tydligen är " en utmärkt presentartikel". Kan ju va bra att komma ihåg såhär ju julklappstider...

Arbetsmiljöförstörelse

Klockan är 07.19. Termometern visar -11grader. Cirka 15 pers väljer att stå precis utanför min arbetsplats och röka. Det skiter jag egentligen i, folk får väl göra vad de vill (även om det är väldigt lustigt att det är på detta sätt de väljer att tillbringa den arla timman, själv hade jag gömt mig under ett varmt duntäcke om jag kunnat). Problemet är att vi har automatiska dörrar, sådana där vanliga hederliga som öppnar sig när någon kommer i närheten. Det dessa giftpinsentusiaster inte tycks inse är att eftersom de inte orkar ta två steg bort ifrån dörren står den konstant öppen och den inte alltför angenäma kyla sprids in i huset. Och ber man en person snällt ställa sig lite, lite längre bort, ja då gör de naturligtvis det. Sekunden efter kommer dock en ny som inte gör det. Följaktligen avnjuter jag därmed nu en arbetsmiljö närmare 30 grader kallare än vad jag själv finner rimligt. Aaaaah!

Kom nu ketchup...

Dagens tips: om man vill ha lite extra roligt när man lagar pastasås kan man använda sig av en konservburk som fått sig en rejäl smäll och sen öppna den lite hastigt. Hålet från konservöppnaren ger ett fantastiskt resultat, nämligen en tomatfontän! Nästan lika roligt som att se den röda kaskaden är att torka rent taket. Och golvet. Och väggarna. Och spisen. Och köksbänken. Och tröjan. och ansiktet. Och håret.