Mindre kul på Villekulla

Häromdagen var jag och fikade med Granntösen (som inte alls är granne längre, eller jo till någon, men inte till mig) och Terroristgruppen. Terroristgruppen valde café och då jag, i egenskap av helgarbetare, anslöt lite senare fanns övriga kaffemostrar redan på plats när jag kom. Disken i denna utomordentligt mysiga lokal dignade av läckra bakverk, men eftersom jag har som mål att klämma mig i en viss vit klänning senare i år är kakor och sånt big no no för min del. Kaffe däremot kan ingen stoppa mig från att dricka (trodde faktiskt inte att någon skulle våga försöka...). Jag beställde därmed en sådan och blev mycket förvånad när jag fick svaret att de säljer inte bara kaffe. Nähä, tänkte jag lätt förvirrad, jag kan väl ta en kopp te om så är... Nej, det gick inte bra heller: jag måste köpa något att äta. Men jag vill ju inte ha något att äta, bara en kopp kaffe. Lite sur blev jag, men okej då, slipp ha mig som kund tänkte jag och gjorde ett försök att sätta mig hos mina vänner. Då halvskriker den lille mannen bakom disken "Du får inte sitta här om du inte köper något!" När jag frågade om det var okej att jag snabbt, utan att sätta mig ned, talade om för mina vänner att jag inte fick ansluta, sa han surt att jag kunde väl få köpa en kopp kaffe. 25 spänn för en kopp bryggkaffe (här lyckades han ytterligare en gång snäsa av mig eftersom jag utan framgång ville betala med kort). Den lille kaffevägrande mannens totala brist på kundservice och sympatiska drag lyckades, helt på egen hand (för caféet var verkligen urmysigt, kaffet helt okej och övriga kaffemostrar intygade att kakorna var mycket mumsiga) få mig att inte bara skriva detta, utan också avstyra alla eventuella framtida besök från min sida. Lyckat!