Ibland stöter jag trots allt på fantastiska människor på jobbet. Idag kom ett helt gäng med glada norrmän in och efter lite småprat frågade jag om de behövde parkering. Ett lätt fnissande utbrast i skaran och en av dem frågade mig om jag verkligen tyckte de verkade lämpade att köra bil. Det är där och då jag insåg att så gott som samtliga i sällskapet hade vit käpp och antingen stänga ögon eller blickar som riktades långt, långt bort i fjärran. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och det hela resulterade i att fnisset utvecklades till ett gapskratt. Vilka underbara människor!
(Jo, jag inser att detta är borderline med Västtrafiks uttalande, men jag blev så lycklig över att det finns människor med humor, som kan skratta åt misstag -i synnerhet när någon faktiskt bara försöker vara hjälpsam- att jag ändå ville dela med mig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar