En förkastlig tanke?

Mannen med stort M bjöd häromdagen hem sin kompis och hennes förjusande lilla son. Detta besök lärde mig inte bara hur mycket det finns i ett icke barnanpassat hem som man kan pilla på om man är en knapp meter lång... (Lyckligtvis finns mycket få saker som man kan ha sönder och ännu viktigare, mycket få saker man kan skada sig på.) Jag fick också höra något som var nytt för mig, men säkert inte för alla insatta småbarnsföräldrar, nämligen att det finns ett test man kan utföra på små barn för att kontrollera hur långt de kommit i utvecklingen, dvs om det förstår att han eller hon själv är en person. Man ritar en prick i pannan på barnet och ställer det framför en spegel. Sen ser man om ungen gnuggar på spegeln eller i sin egen panna. Detta får mig att fundera över indiernas kastmärken. Har de problem med jag-känslan?