lördag 19 september 2009

Det är Moneybrothers fel!

Hur vet man att man håller på att bli gammal? Är det kanske när rynkorna börjar dyka upp kring ögonen? När man upptäcker de första grå hårstråna? När alla jämnåriga vänner gifter sig och/eller skaffar barn och eller/köper egen bostad? När man inte längre förstår tonåringars slanguttryck? Eller är det möjligtvis när man förfäras över unga tjejers totalt IQ-befriade bloggar och blir ärligt livrädd för de andra flickorna som på fullaste allvar följer dessa? När man inte kan låta bli att stirra och undra över hur de som är födda decenniet efter en själv egentligen är klädda?

Nej, jag är rätt säker på att jag nu vet att jag är gammal. Jag gick direkt från "ungdom" till "gammal". Direkt utan att passera "vuxen". (Hoppas du uppfattade min lilla Monopolreferens där). Ögonblicket då detta gick upp för mig var när Mannen med stort M och jag satt i bilen och lyssnade på radion. Mycket snabbt tröttnade jag på det skräniga program som gick på P3 och bytte kanal. Hittade något som lät trevligt och lite käckt. Det var glad och trallvänlig musik, inte direkt det senaste men allmänt....ja, trevligt. Efter ett tag uppdagades det att det var P4 vi lyssnade på. Just det, pensionärskanalen.

Jag har stått still i ålder i några år. Otroligt, men sant. Sedan högstadiet har jag fått för mig att jag alltid varit ett år äldre än vad jag egentligen är. När jag fyllde 16 kändes det som jag redan varit det i ett år och när jag fyllde 17 tyckte jag att jag borde fylla 18 osv. Detta fortgick till min 27-årsdag då jag fyllde just 27. Det konstiga är att året efter fyllde jag 27 igen. Om ett par månader är det dags igen och jag ser med spänning fram emot att se hur gammal jag blir då. lite orolig är jag dock nu efter dagens radiohändelse. Fyller jag kanske 63 nu istället? Jag skyller i så fall allt på Moneybrother. Han har nämligen skrivit en ny ljudlogga till P3 som därmed slutat använda det strålande Tjickati-wow-ljudet. Det var där det började gå utför. Det var då jag började lyssna på P4. Det måste helt enkelt vara hans fel att min eviga ungdom är över. Jag förlåter dig aldrig, Moneybrother!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar