Panik i en knattes värld

Igår var jag på barnkalas. Min brorson har uppnått det aktningsvärda åldern 5 år. I present fick han en piratutstyrsel som han uppenbarligen fann otroligt underhållande (utom guldringen som skulle sitta i örat "Nej, inga örhängen!"). Lösmustachen som följde med kitet var lite obekväm, men samtidigt väldigt rolig. Tyckte han. Hans lille, knappt ettårige kusin som med nöd och näppe kan gå ansåg inte riktigt samma sak. Tultandes runt på köksgolvet tittade han på sin släkting och blev livrädd. Gallskrek.. I ren shock vände sig stackarn om, såg en kjol och kastade sig mot den. Han vände blicken uppåt och såg -mig. Inte mamma, inte moster, inte mormor, utan en vilt främmande människa. Hysterin visste inte gränser. Ren och skär panik. Utan att ha gjort något annat än bara råkat vara mig kände jag mig som världens hemskaste person. Nåja, bara att hoppas att eventuella framtida egenproducerade knodds inte upplever mig fullt lika skräckinjagande.