Mobilalarmet ringer. Jag sluter ögonen -bara en liten, liten stund till. Känner en varm kropp bredvid mig under täcket och slappnar av. Vaknar till drygt 20 minuter senare med en ryck. H-lvete! Kastar mig in i duschen, på med kläder, lite mascara, skippar frukost och flyger ut genom ytterdörren. Lyckas pricka alla rödljus på vägen, cyklar så fort att jag blir svettig på ryggen (duschen visar sig därmed ha varit totalt onödig...kunde lagt tiden på att käka frukost istället) och hinner fram till jobbet bara några ynka minuter för sent. Men var är nyckeln? Letar förbrilt. Vänder upp och ner på handväskan. Nej, inte där i alla fall. Lånar kollegas nyckel och hittar så småningom min egen i omklädningsrummet. Griper en kopp kaffe i farten och rusar mot skiftöverlämning.
Tack gode gud för underbara kollegor som inte blir arga för att man är sen. Behöver inte mer mot mig idag. Det räcker så gott med vetskapen att hela dagen kommer att tillbringas i lite av en psykist otakt, tack vare den verkligt usla starten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar