Jag har hört talas om en kvinna som förlorade hörseln i vuxen ålder. Detta innebar naturligtvis att hon visste hur saker lät. Hon kände igen sångerna barnen sjöng på skolavslutningar, hon visste hur de nära och kära lät och hon kunde själv prata ordentligt utan någon form av talfel. Däremot hade hon väldigt svårt att samtala i rätt volym. Hon kunde naturligtvis inte anpassa ljudnivån efter omgivningen. Hon hade en ursäkt. Hon var döv. Vad mannen vars göra-slut-samtal-via-telefon som jag just tvingast höra hade för ursäkt är mycket oklart. Däremot förstår jag att han tycker att (numera före detta) partnern är "rätt så snygg" och att han om och om igen inte kan få klarhet i om saker är hans fel. Han och också på det klara med att han är "dum i huvudet" men att han inte vet vad han ska göra åt det.
Fint. Då vet han i alla fall. Kände att det kanske inte var upp till mig att förklara att steg ett var att diskutera privata saker enskilt, men eftersom han nu valde att ta detta mycket offentligt hjälper jag så gärna till och beskriver samtalet här med. Varsågod, singelmannen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar