En seg dag idag...

Det gick bra utan baconsprutan

Mannen med stort M vaccinerades häromdagen inför en stundande resa utomlands. Han passade på att fråga sköterskan hur det var med baconsprutan. Om man inte tagit den, är det nån idé alls nu? På denna undran hade hon tydligen inget riktigt svar. Nu börjar medierna istället påpeka att svininfluensan kanske inte var så allvarlig ändå. Var det till och med bara en bluff? Om jag ska vara helt ärlig så var anledningen till att det aldrig blev någon vaccination för min del att när hypen startade hörde jag inte till någon vårdcentral. Jag hade flyttat så min gamla var utesluten, men glömdes bort i vårdvalet (jodå, detta har jag kollat upp. Jag missades helt) och fick därmed inte välja någon ny. Tanken var att jag skulle vänta tills efter ett visst datum och sen helt enkelt knata in på den jag ville tillhöra och säga "här är jag". Problemet med influensavaccinationen var att till en början vägrade vårdcentralerna vaccinera andra än de som hörde hemma där. Ni inser mitt dilemma. När detta så småningom löstes hade jag tröttnat på hela grejen.

Nu visar det sig att 82,5% av de som svarat i en liten undersökning anser att larmet om svininfluensan var överdrivet. Är det inte fler som dör i en vanlig influensa? Var det inte många som fick allsköns mysko biverkningar av vaccinet? Det är klart att det är lätt att säga "Vad var det jag sa?" så här i efterhand, men inte ångrar jag att inte utsatte mig för spruta...

OSökta tankar

Jag läste någonstans häromdagen, det kan ha varit i någon krönika kanske, en mycket smart tankegång kring OS. Den gick i korta drag ut på att det inte är någon idé att inte uppskatta vintersport just nu. Det är enklare för alla om man bara accepterar och gillar läget de närmsta två veckorna eller vad det är. Jag förstår nu. Mannen med stort M är ingen sportfåne. Vanligtvis. Men när det gäller idrott som utövas i minusgrader i allmänhet (nåja, i Canada verkar det i och för sig rätt varmt just nu...) och de som inkluderar skidor under fossingarna på de tävlande i synnerhet blir han som förbytt! Vinter-OS är i det närmaste en religiös upplevelse för honom. Alla övriga aktiviteter såsom arbete, sömn, vänner, mig och så vidare planeras kring TV-sändningarna. Till en början höll jag med Jonas Gardell "Skuffa runt på skidor i fem mil med nåt vilt i blicken. Varför? Ska de leverera nånting? Har de ett brev med sig? Varför inte skicka e-post?", men nu har jag valt att helt enkelt gilla läget. Jag ger Mannen på stort M fullt tillträde till fjärrkontrollen och accepterar att så mycket annat kommer inte ske den närmsta tiden. Jag tänker till och med hålla honom sällskap i TV-soffan, i varje fall för vissa grenar. För ska sanningen fram så är det faktiskt spännande -ibland. Och nånstans inom mig finns en liten längtan av att se svenskar på pallen. Att se dem stå där med den blågula fanan fladdrandes i bakgrunden, höra en instrumental version av nationalsången och se en aldrig så liten tår trilla ner utefter en lycklig atlets kind. Nåväl, som det sett ut hittills får jag kanske fortsätta att bara drömma om det där...

Dagens heta tips

Hett tips om du vill verka trevlig: påpeka inte att du är trevlig hela tiden! Jag har nyss fått något som gjorde mig glad. Riktigt glad. Sprudlande glad. Och jag tackade naturligtvis ordentligt. Sedan dess har givaren dock påpekat hur duktigt och snällt det var att ge mig detta. Resultatet, förutom att jag känner vissa skuldkänslor (vilket jag inte alls borde) är att jag inte alls tycker att personen i fråga är speciellt duktig eller snäll just nu. Snacka om att skjuta sig själv i foten!

Tragiskt svar angående trafik

Efter tågresan som jag beskrev här formulerade jag ett fint undrande brev till Västtrafik. Jag undrade bland annat om de tyckte det var rimligt att man skulle stämpla 3-4 ggr på en resa samt om det inte vore enklare om man fick betala allt när man steg på. Idag fick jag svar. DET är jag imponerad av. Det är också det enda jag uppskattar med svaret jag fick. Håll till godo:

Vad fint att deras tanke är att de ska få så stort räntefritt lån (dvs "panten") som möjligt, genom att tvinga alla familjemedlemmar att ha varsitt kontoladdat kort, istället för att dela på ett. Otippat, verkligen. Vidare funderar jag över svaret "om det är smidigare att betala mellanskillanden vid påstigning påverkas av om resenären känner till priset". Det är ju precis det jag menar! Det är ju vansinnigt att man inte kan få reda på priset innan man påbörjar sin resa! Jag kan alltså inte betala när jag påbörjar min resa, eftersom jag då inte vet vad den kommer kosta. Varför vet jag inte det? Jo, för att Västtrafik vägrar berätta det! Och angående samma biljettsystem så är det ju allmänt skitsnack, eftersom det på den aktuella sträckan även tidigare var samma system hela vägen. På riktigt, tycker de att detta systemet är "smidigare"? Jag förstår att de anställda på kundservice inte vill skriva under med sina egna namn...

Forts. brott och straff

Jag fortsätter idag på samma tema, om än i betydligt mindre skala. Min arbetsplats är rökfri. Hel rökfri. Detta innebär att man under inga omständigheter får röka inomhus, varesig man står under en fläkt, ventil, i ett badrum eller vid ett öppet fönster. På intet sätt kan detta missförstås, då åtskilliga förklarande skyltar finns utspridda. Därför irriterade det mig mäkta när folk ändå gör det, försöker hitta på bortförklarningar, ljuger och i slutändan vägrar betala (ja, vi tar ut en kostnad för sanering av lokalen samt ersättning för förlorad inkomst då den inte kan hyras ut det närmsta dygnet). Återigen: följer du inte reglerna måste du väl ändå vara beredd på att ta konskvenserna? Det jag finner mest frustrerande av allt är det faktum att om de blankvägrar att stå för kostnaden är det ofta inget jag kan göra. Surt. Jag vill inte att de ska komma undan. Maktlöshet suger.

Brott och straff -här och där

När ska folk inse: gör du något olagligt finns risken att du straffas. I vissa länder kan påföljden tyckas oproportionelig, men det måste du ta in i beräkningarna innan du utför handligen. Är det värt risken? Ett ungt svenskt par som reste till Thailand 2008 snodde ett gäng T-shirts, åkte fast och förvånas sen över sina stränga straff, 15 månaders fängelse. Det må kanske vara vansinnigt länge för något som knappt är mer än snatteri, men ändå: Rikspuckon! Jag, som inte ens varit i Thailand i 24 timmar, vet att de är extremt hårda mot brottslingar -både vad gäller tiden de ska sitta inlåsta samt hur de behandlas. Det är allmänt känt. Så, hur dum får man lov att bli? Det finns ett jätteenkelt sätt att slippa fastna i en läskig, ohygienisk och trång cell: Begå inga brott! Ta-da! (Visst finns det undantag, då oskyldiga dömts, men de är förhållandevis få och en helt annan historia) Och det är ingen förklarning att de var berusade. Många av oss har varit runda under fötterna och betydligt mer än så utan att känna behovet av att plocka på oss saker som inte tillhör oss.

Man får helt enkelt inse att repressalierna skiljer sig tämligen dramatiskt mellan världens länder. Svea Hovrätt har nu fastställt domen för de två ungdomar som dödade en tredje i Stureby i somras. 20 månader. Förbrytarnas ålder samt den hjärntvätt de verkar ha utsatt varandra för är kanske förmildrande omständigheter, men jag har väldigt svårt att ta in att någons liv inte är värt mer än 2 x 20 månader... Och jag tvivlar på att det räcker till att behandla någon som är/varit så sjuk att man kunnat utföra en sån handling.

Men visst är det en intressant jämförelse, att stjäla några tröjor i Thailand eller döda en tonårstjej i Sverige. Skillnaden i påföljd blir endast ett knappt halvår. Frågan är om det ena straffet är oproportioneligt långt -eller om det andra är löjligt kort?

Omöjlig att behaga

Ibland vet jag bara inte vad jag ska göra. En nyanländ gäst på jobbet förklarade nyligen på knackig engelska att förra gången han var i Göteborg var han på en så trevlig italiensk restaurang. Vart låg den, undrade han. Min inte helt onaturliga fråga var naturligtvis: vad hette den? Det kom han inte ihåg. Eventuellt var det ett E i namnet, men troligtvis inte i början. Jag tänkte att han kanske kom ihåg på vilken gata den låg och fick då svaret: nej, men ungefär här, vid centralstationen. Samtidigt pekade han på Järntorget på kartan framför oss. Tämligen långt bort från något tåg. Ungefär här började diskussionen spåra ur. Jag radade vänligt upp alla italienska restauranger i centrum som jag kunde komma på, men mannen blev arg över att jag inte förstod vilken krog han menade och gick surt därifrån. Jaha...

Samma gamla visa...

Idag är många av Västtrafiks turer försenade. GP vet detta och publicerade en liten artikel på sin hemsida. Är det för mycket begärt att Västtrafik själva gör det? Kanske skriver några informativa rader på sin del av webben? Återigen kom inte min buss överhuvudtaget -vilket resulterade i ytterligare ett meddelande till ansvarigt bolag. Att lite snö leder till förseningar får vi väl leva med (trots att vägarna tycks vara minutiöst plogade), men att utan någon som helst info ställa in linjer -gång på gång? Uppenbarligen är det inte så viktigt för Västtrafik att passa tider, men på min arbetsplats uppskattas det om man kommer när man ska! Frågan är bara när man egentligen ska infinna sig vid hållplatsen...

Tragiken är illa, värre, värst -Västtrafik

Nu är det över och förbi. Västtrafik har stängt de gröna stämpellådorna. Inga mer magnetkort.

Häromdagen skulle jag bege mig några mil norrut med tåg. Efter att ha sett priset för en enkelbiljett bestämda jag mig motvilligt för att inhandla kontoladdning. Direkt uppstår ett dilemma: om jag laddar på extra pengar på mitt månadskort, kan då Mannen med stort M åka för den summan? Nja..högst oklart det bästa är ju om han köper ett eget (Kommer aldrig på fråga, vi kommer inte ge Västtrafik flera räntefria lån, det de kallar pant). Kan jag vara säker på att det inte dras pengar när jag håller mig inom månadskortszonen? Ja, det ska inte hända. Nähä, men det är rätt mycket med västtrafik som inte "ska hända" som gör det i alla fall: feldebiteringar, uteblivna bussar, förseningar, ändrade villkor etc. I slutändan valde jag att köpa ett separat kort och laddade på en summa. Stiger på tåget och tänker läsa mig till hur jag ska ordna detta, det vill säga resa delvis på månadskort och delvis på kontoladdning -på två olika kort (något som inte var några som helst problem med de gamla 100-korten). Ingen info alls. När tågvärden till slut kommer får hon förklara för mig. Här ska sägas att denna tjej var fantastisk. Ett sånt tålamod! Nästan ingen av resenärerna förstod hur de skulle betala och hon berättade för alla med ett konstant leende på läpparna. Hon höll med om att systemet var idiotiskt, men försökte göra det bästa av situationen. Inte det lättaste för mig dock. Så här gör man: stämplar månadskortet när man stiger på. Sen får man känna efter när man tror att man lämnat den zonen och då gå och stämpla det kontoladdade kortet. Naturligtvis gäller omvänt på vägen hem. Alltså: stämpla kontoladdningen och när jag tror jag kommit in i Göteborgszonen så får jag stämpla ut och istället stämpla månadskort. Misslyckas jag får jag betala dubbelt för Göteborgsdelen. Så nu är det slut med att kunna slappna av och kanske sova på tåget. Istället ska man sitta och försöka komma på när det är dags att besöka kortläsaren. Vansinne! Är inte det enda vettiga att man betalar när man stiger på och så är det klart med det?