OSökta tankar

Jag läste någonstans häromdagen, det kan ha varit i någon krönika kanske, en mycket smart tankegång kring OS. Den gick i korta drag ut på att det inte är någon idé att inte uppskatta vintersport just nu. Det är enklare för alla om man bara accepterar och gillar läget de närmsta två veckorna eller vad det är. Jag förstår nu. Mannen med stort M är ingen sportfåne. Vanligtvis. Men när det gäller idrott som utövas i minusgrader i allmänhet (nåja, i Canada verkar det i och för sig rätt varmt just nu...) och de som inkluderar skidor under fossingarna på de tävlande i synnerhet blir han som förbytt! Vinter-OS är i det närmaste en religiös upplevelse för honom. Alla övriga aktiviteter såsom arbete, sömn, vänner, mig och så vidare planeras kring TV-sändningarna. Till en början höll jag med Jonas Gardell "Skuffa runt på skidor i fem mil med nåt vilt i blicken. Varför? Ska de leverera nånting? Har de ett brev med sig? Varför inte skicka e-post?", men nu har jag valt att helt enkelt gilla läget. Jag ger Mannen på stort M fullt tillträde till fjärrkontrollen och accepterar att så mycket annat kommer inte ske den närmsta tiden. Jag tänker till och med hålla honom sällskap i TV-soffan, i varje fall för vissa grenar. För ska sanningen fram så är det faktiskt spännande -ibland. Och nånstans inom mig finns en liten längtan av att se svenskar på pallen. Att se dem stå där med den blågula fanan fladdrandes i bakgrunden, höra en instrumental version av nationalsången och se en aldrig så liten tår trilla ner utefter en lycklig atlets kind. Nåväl, som det sett ut hittills får jag kanske fortsätta att bara drömma om det där...