Jomen jag gillar snön. Det är fint. Ljust och vackert. Men det börjar bli tröttsamt att inte kunna lite på kollektivtrafiken. Efter noggranna självstudier på diverse hemsidor (och ja, dags- och kvällspressen var mer informativ än Västtrafik) insåg jag att utan apostlahästarnas hjälp kommer jag inte kunna ta mig hem. Vidare forskning tydde på att inga resor tillbaka till jobbet idag på morgonen skulle kunna garanteras. Efter ordentligt övervägande fattades beslutet att sova på jobbet. Tur att man arbetar på hotell -bekväm och trevlig sängplats finns ju i alla fall!
Idag rågades dock måttet för hur mycket snö jag klarar av. Jag sitter i godan ro och äter min lunch (en tämligen smaklig sparrissoppa om någon undrar) när jag hör ett PANG! Och alldeles bredvid mig dimper det ner en massa snö blandat med stora glasskärvor. Hjärtat hoppade över några slag innan det istället började galoppera. Det tog någon sekund innan mina kollegor och jag fattat vad som hänt: en av de stora glaskupolerna i taket hade gått sönder och rasat in. Tänk vilken tur att ingen stod under precis då! Jag väljer att tro att det inte är något fel på själva byggnaden, så även om jag accepterat det mesta angående all denna snö så räcker det faktiskt nu. Ingen mer snö tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar