Är det verkligen smittsamt?

Varje morgon som jag tar bussen till jobbet (jo, cykeln får hålla sig kvar i förrådet tills snön är borta) stöter jag ihop med samma tjej på hållplatsen. Vi känner inte varann, men eftersom vi ses nästan varje dag tycker jag att en liten igenkännande nick inte är helt oacceptabel. Det som jag finner underhållande är att hon ser så extremt sur ut. Från det att hon kommer ilandes över gatan tills hon försvinner av bussen håller hon munnen ihopsnörpt och blänger argt på alla. Det kan ju hända att hon har ett fruktansvärt svårt liv och detta utseende därmed är fullt berättigat, men jag kan inte låta bli att storle varje gång jag ser henne. Dels för att hon verkligen ser rolig ut -nästan som en seriefigur- och dels för att jag på så vis kanske kan få henne lite gladare. Leenden är ju smittsamt sägs det. Hittills har det inte alls fungerat. Jag misstänker skarpt att hon mest anser att jag är en komplett idiot som ler som en galning mot en komplett främlig varje morgon vid halv sju...