Tonårspojkar vs 21 månaders tjej

I väntan på att hostmedicinen (jo, det är det jag roat mig med de senaste dagarna, därav bristen på inlägg) ska kicka in på kvällarna roar jag mig med att läsa. Inne på en riktig chick-lit nu. Underbart! Hur som helst, en av huvudrollsinnehavarna hatar tonårspojkar -djupt och heligt- och föreslagit att man ska låsa in dem när de når puberteten och inte släppa ut dem förrän de fyller 20. Man kan ju tycka att detta är att dra det hela lite väl långt, i synnerhet i och med att det är mängden, ljudnivån samt det faktum att de alla är olika stora som stör henne. Nåväl, efter dagens incidenter står de inte högt i kurs hos mig heller. Jag inser att alla pojkar för att bli underbara män måste gå igenom tonåren, men måste de göra det i närheten av mig?

I staden pågår just nu en sportturnering. Inte alls lika stor som den som utspelar sig sommartid då ungdomar från hela världen samlas för att försöka sparka en läderkula mellan två stolpar, men ändå: ett större antal pojkar i , ska vi kalla det utvecklingsåldern(?), gästar ju nu min arbetsplats. Med anledning av en helt annan fritidssyssla, vilken dock fortfarande innefattar boll och att springa (därav min totala brist på intresse). Varför, oh varför måste de låta så mycket? Inte när de spelar alltså, då har jag ingen aning om hur de låter, men när de är här? Och speciellt nattetid. Övriga gäster är ju inte direkt överlyckliga över deras närvaro. Det är dock inte det värsta: den stora frågan är huruvida det är förbestämt att de måste vara så fruktansvärt slarviga, förstöra och skita ner. Eller är de bara extremt grovmotoriska? En gång för alla: chips och godis ska man stoppa i munnen, inte sprida över golvet. Träningsredskap behövs inte skruvas isär för att användas och papperskorgar fyller ingen större funktion om de är söndersparkade.

Om man antar att detta beteende har att göra med en kombination av ovan nämnda grovmotorik och en lika stor del grupptryck (jag menar att lite kanske kan förklaras/ursäktas av dessa faktorer) och sedan jämför det med min väninna Ks lilla dotter på knappa två år och hennes uppförande finner man något tämligen intressant. Visserligen har denna lilla tjej än så länge ett tämligen begränsat ordförråd, men det helt klart vanligaste lätet som kommer ur henne är "tack-tack" (och ja, hon vet innebörden, även om det då och då blandas ihop med varsågod). Alltså, det lillan lyckats förstå på 21 månader har grabbarna som är cirka 12-13 år äldre än henne ännu inte insett. Nog för att hon är fantastisk, men jag är inte beredd att geniförklara henne riktigt än. Jag misstänker snarare att det är tonårsgrabbarna som inte riktigt uppnått samma mognad...