Det är relationen det är fel på!

Diskussionen om jämställdhet fortsätter. Jag blir så trött på alla dessa kvinnor som gnäller över hushållsgörat. Missförstå mig rätt nu, jag tycker absolut inte att kvinnor ska tvingas stanna hemma för att diska, städa och ta hand om barnen medan männen gör karriär, men detta eviga påpekande gör mig nipprig. Naturligtvis har vi rätt till samma förutsättningar, oavsett kön. Steg ett måste dock vara att lösa din egen situation om du inte är nöjd, inte kräva att världen ska förändras utifrån. Varje resa börjar ju dessutom med ett litet steg, eller hur är det man säger? Får du sämre lön än en manlig kollega, trots att ni gör samma arbete? Varsågod, sparka och skrik, jag stöttar dig till 100%. Men är det verkligen värt mediautrymme att argumentera om vem som sorterar barnens kläder oftast? Det känns som om det är sådana här artiklar som tar fokus från det som faktiskt är viktigt i jämställdhetsdebatten.

Jag kanske har tur som har en sambo som anser det fullt normalt att vi delar på sysslorna. Vi har delat upp det på ett sätt som funkar för oss. Och visst grälar vi, men jag tror aldrig det varit om eller på grund av göromål i hemmet. Vare sig man löser det som vi eller på annat sätt, så är det väl upp till varje par? I vissa relationer har kanske den ena parten mindre möjlighet att sköta hemmet, men bidrar till hushållet på annat vis. Jaha? Då är det den lösning man har valt. Man får väl prata om saker! Gå inte ut och demonstrera på gatorna mot att män gör för lite hemma. Det är inte världen det är fel på när det gäller ditt hem, det är din relation!