I en helt ofattbar debattartikel skriver Tinni Ernsjöö Rappe om sina tankar kring kärnfamiljens upplösande, dvs skilsmässa, utifrån kvinnans synvinkel. Jag har lyckligtvis inte upplevt detta personligen, varken egen eller föräldrars, men kan ändå inte låta bli att undra över hur hon tänker.
Hon menar, på fullt allvar, att kvinnor stannar i en destruktiv relation av anledningen att papporna vid en eventuell skilsmässa får delad vårdnad och att mammorna därmed missar hälften av sina barns liv. Varför skulle männen sakna sina barn mindre under tiden de är hos den andra föräldern? Om båda föräldrarna är lämpade, hur kan bästa lösningen då inte vara att barnen får tillbringa lika mycket tid hos dem båda? Ernsjöö Rappe menar vidare att mamman har mer rätt till barnen eftersom hon, statistiskt sett, tvingats lägga mer tid på dem under förhållandet. Min stilla undran är, blir det inte då ännu mer orättvist om hon tvingas ta hand om dem ännu mer? Den här kvinnan verkar helt rubbad. Det handlar inte om att äta kakan och ha den kvar, här är det att sälja hela jäkla bageriet och fortsätta håva in pengarna som gäller!
I åratal har kvinnor (om många män) kämpat för jämlikhet, att kvinnor och män ska behandlas lika. Påståendena i denna artikeln är ju ett lika stort steg bakåt som Anna Ankas uttalanden om hur fruar bör vara och göra för att passa sina makar. Eller har jag missförstått allt? Är det så att Ernsjöö Rappe bara vill att folk ska tycka synd om henne? Hon anser ju att hon sitter fast i en kvinnofälla, men att utvägen är en ännu värre kvinnofälla. Jag försöker komma på en lösning, men vill man gnälla på precis allt så finns det faktiskt ingen. Om hon så vore ensam, homosexuell, barnlös, särbo eller polygamist -jag är övertygad om att Fru Ernsjöö Rappe skulle vara missnöjd. I detta fallet är det inte omvärlden det är fel på, det är henne och hennes förhållande!
PS. Hon verkar även ha missat en, i mina ögon, inte helt oväsentlig detalj: Vad är bäst för barnet?
HEJA BITTERBETTAN!!! Ge på kärringen!
SvaraRadera