Lycka

Från min arbetsplats har jag god uppsikt över motorvägen. Mycket god till och med. Under morgonen hade jag sällskap av en av våra yngre gäster, ett barn på 2-3 år som stod upp i en soffa och med stor begeistring tittade på E6:an utanför fönstret. Så kom ett förtjust utrop "En astii", tätt följt av "en astii". Sen dröjde det lite innan jag hörde ett glatt "en astii ill". Ungen fortsatte att nästa i extas ropa "en astii" varvat med "en astii ill" ganska länge innan jag förstod vad det var som var så spännande och underhållande: lastbilar. "En lastbil" respektive "en lastbil till". Min enda tanke: tänk om man finge vara så lycklig varje gång man såg en lastbil!