Efter 3 dagar konstant parkerad framför tv:n stör jag mig mer än någonsin på dålig reklam. Den som står högst på listan just nu är Bobby´s stylingprodukter. Till att börja med gjorde det abnormala putandet med läpparna att jag inte kunde koncentrera mig på något annat än just detta. Det är troligtvis orsaken till att jag först nu, efter att ha sett snutten ett tusental gånger känns det som, till fullo inser hur mycket den irriterar mig. För när jag lyckades slita blicken lite från munnarna, både frisören och modellens, upptäckte jag istället hudfärgen. Hon kanske kan vara mulatt, men det är något som inte stämmer med honom.Vad jobbigt det måste vara att ha fastnat i brun-utan-sol-burken. Eller råkade han ut för en likande olycka som Ross i det där avsnittet av Vänner? När jag kommit över även detta dras min blick slutligen till det som jag antar är det egentliga syftet med reklamfilmen: håret. Problemet är bara att det i mina ögon inte är fint. Det ser ju bara tetigt och konstigt ut när hon svingar runt det på catwalken...
Jag tror att reklam i allmänhet funkar. Även om det bara är filmen man kommer ihåg så finns produktnamnet där i bakhuvudet. Undantaget är väl dock om man får en direkt negativ upplevelse i samband med pausen mellan programmen. Jag minns Bobby´s spray. Jag vet precis hur flaskan ser ut. Och jag kommer aldrig köpa den -endast på grund av reklamfilmen!
Jag vet på rak arm en ytterst fullgod anledning att inte köpa dessa produkter: mannen (?) i fråga råkar även vara Linda Rosings stylist och frisör...
SvaraRadera