Vicki får panikångest av grönsaker. Otippat. Jag var inte heller något stort fan av kaninmat som barn, men den känslan växte liksom bort med tiden. Och det var definitivt aldrig tal om någon förhöjning av pulsen eller svettattacker, så det handlade ju knappast om samma sak. Det är kanske därför jag har lite svårt att ta Vicki på allvar. Det är ju naturligtvis jättesynd om henne om hon inte kan leva ett normalt liv på grund av sina känslor för grönsaker, men samtidigt är det lite skrattretande.
Här ska ni få ett bevis på min dubbelmoral. Det kanske är en fånig jämförelse, men håll till godo. Jag tycker nämligen det är allt annat än något att skratta åt att en rektor i Vellinge kallade dyslexi för "påhittad sjukdom". Mannen verkar ju inte veta vad han pratar om, trots all erfarenhet från skolans värld. Men, är det inte lite lustigt att jag har svårt att riktigt tro på grönsaksfobin samtidigt som jag accepterar dyslexin? Jag har ju inte upplevt något av dem. Är det inte konstigt att man är så formad av samhällets rätt och fel, och av vad som är accepterat som normalt, att man helt gör det till sina egna tankar och värderingar? För även om jag inser att så är fallet kvarstår det faktum att jag inte kan ta någon som är rädd för morötter och ärtor på allvar...
faktiskt läst nånstans att man kan ha fobi för grönsaker eller frukt. Enligt Freud är fobin ett försvar mot ångest som skapats av bortträngda impulser. Ångesten överförs till ett objekt eller en situation och blir så föremål för en fobi. Undvikandet av föremålet eller situationen blir därefter ett sätt för personen att handskas med den bortträngda konflikten.
SvaraRaderaIra
stackars vicky kan med andra ord varit med om något mycket skräckfyllt samtidigt som hon ätit grönsaker. kanske har hon blivit slagen... man vet iaf aldrig! sen kanske man inte alltid ska lita på vår gamle vän s. freud.