Snö. Julkänsla, myspys, vitt fluff, inbäddad tystnad, stillhet (följt av bus, skratt och lekande barn när det väl blir ljust ute). OCH blöta fötter, rinnig näsa, halkig gata och försenad buss. Sällan har jag varit så kluven. Hur kan något som är så vackert och vintrigt samtidigt vara så vedervärdigt -och vintrigt? Jag tog ett väl övervägt beslut om att inte cykla till jobbet idag. På något vis kändes det som om minus 9 grader, snöfall och en dryg decimeters vitt fluff på marken rättfärdigar bussåkning. Om den j-kla bussen kommer när den ska alltså. Hann faktiskt fram i tid, men inte med många sekunder till godo. Dagar som inleds med stress blir sällan toppen...
PS Och på tal om ingenting: såg du i natt eller igår kväll någon som halkade runt med en plattskärms-TV med avklippta sladdar: ring mig (och polisen tack). Jag vet vart den hör hemma. TVn alltså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar