Jaha. Julafton. Sitter du bekvämt tillbakalutad med lite varm glögg i en mugg framför dig? Klappar dig lite på magen efter den stora jullunchen? Sett på Kalle? Eller Anna? Omgiven av nära och kära? Kanske är det dags för tomten att dyka upp snart? Mysigt. God Jul på dig!
Själv befinner jag mig på jobbet och ska spendera hela julaftons kväll här. Enda sällskapet består av en petflaska julmust, några värmeljus och en påse av mammas hembakta julgodis. Inget alls händer. Tyst så tyst. Timmarna kryper fram. Snön utanför dörren smälter så sakteliga bort (på min uppväxtort där jag firade alternativ jul igår fanns massor med snö och havet var fruset!).
Det värsta är ändå inte tristessen, den kan jag med viss möda hantera. Nej, det som känns riktigt surt, som jag faktiskt inte väntat mig, är hur jobbig jag upplever ensamheten. Vetskapen om att så gott som hela sveriges befolkning just i denna stund har årets mystillfälle. Och jag får inte vara med! Vad tror ni är bäst, ska man försöka ignorera att det är jul -för att minimera graden av självömkan, eller bälga i mig musten, ta en celementin och lyssna på julmusik för att få så mycket jul som möjligt, trots min situation?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar