Romantik i vinternatten

Imorse blev jag lite förvånad. Jag är van med att vara i stort sett ensam på Göteborgs gator tidiga helgmornar. Idag var det dock annorlunda. Trots det kassa vädret var en tämligen ansenlig mängd människor ute och de allra flesta, jag skojar inte, hånglade. I så gott som varenda skyddat gathörn stod ett ungt par och snaskade tryne. Efter ett tag gick ett ljus upp för mig i vintermörkret: det är annandagen idag. Dagen efter juldagen, det stora partydagen. Plötsligt gjorde sig granntösens fylleglada SMS från krogen från några timmar tidigare sig påminda tillsammans med broderns kommentar om att "vilken tur du har som jobbar. Då behöver du ju inte tvingas ut..." (Hans synvinkel på festande skiljer sig något från min). Det jag beskådade var i själva verket de sista skälvande minutrarna av julens romantiska (?) första möte. Så här i juletid umgås ju de flesta med familjen (med undantag för gårdagens kalaskväll då) och bor kanske tillfälligt hemma igen, varpå det är svårt att dra med sig ragget hem. Därav det publika hånglet i Brunnsparken. Det såg faktiskt riktigt fint ut. De dyngraka äcklen hade väl pallrat sig hemmåt långt tidigare och kvar fanns bara de som hittat någon speciell och inte ville släppa taget riktigt än. De som modigt trotsade snöblandat regn, slask och mörker till förmån för något som kanske, kanske var det stora kärleken. Jag vill i alla fall gärna tro det.